Inför Swedish Alpine Ultra 2018

För många är ultralöpning i dess idealiska form förknippat med att springa i berg. Vi har inte så många och höga bergsmassiv i Sverige, men väl fantastiskt vackra och orörda fjällområden. Swedish Alpine Ultra är det längsta ultraloppet i den svenska fjällvärlden, längs med Kungsleden från Nikkaluokta till Abisko. Den 14:e juli är det dags för den 8:e upplagan.

Foto: Sten Orsvärn

Swedish Alpine Ultra startades och drivs fortfarande av löparentusiasten Roland Engström. Första året, 2011, var det 6 deltagare. Den nära familjära stämningen råder fortfarande.

För att det inte ska bli för stort och kommersiellt så har jag ett maxtal på 55 deltagare, berättar Roland.

Utmaningarna med det 107 km långa loppet är många. Det finns inga supportstationer (förutom fjällstationerna), mobiltäckningen är obefintlig, spåret kan ibland vara svårt att hitta och vädret kan skifta snabbt i fjällen.

De senaste åren har det varit mycket vatten och snö. I år har det varit varmt, så snön har väl smält bort, men istället blir det mycket vatten. Att springa i denna terräng med vatten och snö och mycket sten på sina ställen kräver mycket. Man kan ju inte bryta loppet, utan får antingen ta sig tillbaka eller komma till Abisko.

Kampen om segern

Sten Orsvärn & Tobias Johansson delade segern 2014.
Foto: Sten Orsvärn

Sedan 2014 – året när Swedish Alpine Ultra blev kvalificeringslopp för UTMB och intresset för att delta ökade markant – har de två första platserna varje år tagits av någon av tre löpare: bröderna Jonas Johansson & Tobias Johansson eller Sten Orsvärn. Alla tre är tillbaka i år och även om konkurrensen är något hårdare får de tre verka som klara favoriter återigen. Men samtidigt är osäkerheten stor, då andra lopp på sensommaren/tidig höst är högre mål för alla tre.

Sten ser loppet som ett led i träningen inför 48-timmars i september.

–  Mitt fokus i år är att göra bra resultat på 48h, säger Sten. En absolut maxning mellan Nikkaluokta och Abisko passar inte så bra in i planen. Så jag låter Jonas & Tobias klara sig själva även i år. Istället upprepar jag förra årets test. Men nu ska jag unna mig lite salt längs vägen och därmed även tillåta mig lite mer vatten. I övrigt lika som förra året, men lugnare start och bättre avslutning, så någon timme bättre än förra året hoppas jag på.

Tidsmässigt innebär det i så fall omkring 14 timmar, vilket flera löpare är goda för. Som ålderman i sammanhanget, 56 år och med 18 års ultraerfarenhet, kunde han kosta på sig att experimentera med lågt energiintag förra året, vilket han alltså planerar att upprepa i år.

Bröderna Johansson hand i hand när de vann förra året.
Foto: Tobias & Jonas Johansson

Banrekordet på 11.52.35 togs av bröderna Johansson från det vädermässigt idealiska fjolåret. Men Sten Orsvärns 12.11 från det betydligt värre året 2016 kanske fortfarande är den bästa prestationen (då han slog Tobias med en kvart).

Bröderna Johansson har UTMB (31 augusti) som årets stora mål och var länge inte ens säkra på start i SAU.

Om allt känns bra kommer jag att starta och då sikta på en bättre tid än förra året. Men det är svårt att säga, den här banan bjuder alltid på några överraskningar som kan vända upp och ner på alla planer, är det inte midjedjup snö så är det något annat, säger Tobias Johansson, med sina 30 år den yngre av bröderna.

Några specifika planer på att springa tillsammans har de inte.

– Det hade vi inte förra året heller, men om vi båda startar finns det nog stor chans att det blir så. Vi är ganska jämna och det är en lång sträcka utan sällskap.

Storebror Jonas Johansson, 39, ser det som ett tufft långpass inför UTMB, men ändå med ambitioner att springa på en liknande tid som förra året.

Träningsmässigt har jag aldrig varit i bättre form än nu, men det behöver inte betyda någonting i fjällen. SAU sliter väldigt mycket mer på mig än övriga ultror och jag vill inte tappa alltför mycket träning på grund av att jag kör för hårt i helgen, funderar Jonas.

Statistiskt sett är det också dessa tre som har högst ITRA-index: Jonas 676, Tobias 660 och Sten 656 poäng. Som jämförelse kan sägas att detta på Sverigelistan innebär placeringar strax över 100, med alla typer av distanser sammantagna. Om man bara ser till Large-lopp (motsvarande slätlopp på 115-154 km och med 4 ITRA-poäng) är alla tre placerade runt 20:e i Sverige.

Utmanare

Foto: Anna Carlsson

Med tanke på ovanstående, kan det måhända bli så att vi får en kvinnlig vinnare i år? Fjolårets trea bakom bröderna Johansson, Anna Carlsson, har Abisko som hemort och alla förutsättningar att ge killarna en rejäl kamp om de absoluta topplaceringarna. Då gjorde hon sin första ultra, med den blygsamma målsättningen att komma runt. Istället imponerade hon med dryga 13 timmar, den bästa damtiden hittills i Swedish Alpine Ultra. I år är hon ännu vassare.

Vid samma förutsättningar som förra året satsar jag på 12.30, kanske ner mot 12 om jag har en bra dag. Jag är betydligt starkare och bättre förberedd än förra året. Det hade varit väldigt kul med en dam under 12, säger Anna, som trots sina höga tidsmål menar att hon inte gillar att tävla.

Femteplatsen (bästa dam med över en timme) på Björnfrossa Ultramaraton (62 km) i Gästrikland i juni visade att formen är god. Och med möjligheter att dagligen träna på Kungsleden lämnas inget åt slumpen för 32-åringen, som i yrket har full koll på alla aktiviteter och äventyr runt Abisko.

38-årige stockholmaren Anders Hellner har de tre senaste åren framför allt fokuserat på 100 miles-lopp (blandat med Skövde 6-timmars), vilket han har gjort med allt större framgång. Segern i Black River Run 2017 är hans mest noterbara merit hittills. Efter det har det dock gått sämre på de mer tekniskt krävande Kullamannen och High Coast Ultra nyligen.

Formen är nog helt ok. Jag brukar dock få problem att hålla tempo när det blir teknisk terräng. Tränar för lite bland stenar och rötter. Ser dock fram emot att återse Kungsleden, säger Anders, som gör sitt första SAU, men har viss erfarenhet av tvådagarsturer i området.

Bättre erfarenhet på tekniskt underlag har Lars Hedlund, 46-åring från Skellefteå. Han vann sin första ultra just på Kungsleden, Tierra Arctic Ultra 2016. Han var 5:a på High Coast Ultra i mitten av juni och har goda resultat från kuperade lopp även på Lofoten och på Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis i Skottland. Hans fjällerfarenheter kan komma väl till pass under hans första SAU. Dock skadade han ett knä och ett underben under High Coast Ultra och sprang inte alls på 2,5 veckor efter det. Han tonar därför själv ner förväntningarna.

Resten av topp tio

Det finns ett gäng seriösa utmanare om övriga topp tio-placeringar.

Jakob Bökman var fyra förra året. Med ett tuffare startfält i år kan han få svårt att upprepa den bedriften. Men med erfarenheter från både Swedish Alpine Ultra , UTMB (32 timmar 2017) och High Coast Ultra (17:e senast, 12:a 2016 & 2017) har 51-åringen samlat på sig väl användbar erfarenhet. Han var dessutom 6:a på TEC 100 miles i april.

En annan Abiskolöpare är Tony Norendahl. Han har dock inget ultraresultat noterat sedan andraplatsen på Tierra Arctic Ultra 2016. Men hemmaplan och fjällmeriter kan ta honom högt upp i listan.

En av de yngre utmanarna i det här sammanhanget, 31-årige Daniel Fornander från Stockholm, kan också synas högt upp. Han har redan flerårig ultraerfarenhet, inklusive flera bergsultror. Sjätteplatsen på Ursvik Ultra 2017 är tillsammans med 14:e-platsen på High Coast Ultra samma år hans bästa meriter.

Erik Östlund, Team Skutskär/Sollentuna, visade med en sjundeplats (före Sten Orsvärn) på SAU förra året att kapaciteten är hög. Han var även 22:a (av 147 fullföljande) på det kortare Sörmland Ultra Marathon.

De båda sista namnen vi väljer att lyfta fram här är spanjorerna Adrián Martínez Azorin (baserad i Stockholm) och Rober Martínez Menor, som delade 12:e-platsen på SAU 2016. De hade en tuff upplevelse det året, som inkluderade felspringningar, och om de bara har ambitionen att springa snabbt kan de med den erfarenheten i bagaget säkert placera sig högre upp i resultatlistan i år.

Sent in från reservlistan kommer dessutom fjolårets femma, Tobias Bruno. 30-åringen från Stockholm blir med sin erfarenhet från förra året säkert ett namn att räkna med.

Starten för Swedish Alpine Ultra 2018 går i Nikkaluokta på lördag 14 juli kl. 8.00, med de första i mål i Abisko omkring kl. 20 på lördagskvällen.

Efter SM 100 km: Intervju med Frida Södermark

Frida Södermark tog sitt femte SM-guld på 100 km under SM-veckan i Helsingborg. Hon har dessutom två silverplatser, totalt sju år i rad på pallen. Segertiden, 8:38:25, var hennes sämsta i SM. Ändå var marginalen till tvåan Lotta Sjöberg, Helsingborgs SOK och trean Therese Fredriksson, SOK Knallen, ungefär en timme.

Frida har tillhört den absoluta Sverigeeliten i ultralöpning på väg i sex år. Vi fick svar på några frågor när hon satt på flyget till ännu ett av sina löparaväntyr.

Frida Södermark tog sitt femte SM-guld på 100 km. Det skönaste av dem, enligt henne själv.
Foto: Olle Roos/Helsingborg Marathon

Ultramarathon: Grattis till ännu en SM-titel. Du är ju en av väldigt få elitlöpare som väljer att varje år prioritera SM. Varför är det viktigt för dig?

Södermark: Om man är med i landslaget tycker jag att man ska prioritera ett svenskt mästerskap. Det är min fasta ståndpunkt. Även om man har andra tävlingar likt VM som man kanske satsar mer på så är det min åsikt att man ska delta. Vad är ett svenskt mästerskap utan svenska elitlöpare?

Jag tycker SM är oerhört viktigt för att stärka ultralöpning som sport. Ju fler vi är desto mer höjs kvalitén och gör ultra än mer synligt i media och andra sammanhang. Detta lockar ännu fler att testa på ultra. Samtidigt är det viktigt att alla kan och får vara med, och det är den fina gemenskapen och glädjen på banan som jag gillar med sporten.

Ultramarathon: I år gick du ju väldigt bra för dig på Comrades nyligen. På SM hade du en av dina sämre tider på 100K. Var det Comrades som fanns kvar i benen eller var det annat som spökade under loppet?

Södermark: Det stämmer att jag gjorde en av mina sämsta tider tidsmässigt i årets SM. Detta anknyter just till tidigare svar. Comrades var årets största satsning då det är världens största ultralopp. Jag är glad över mitt resultat och placering där och även om jag känt mig fräsch i kroppen sedan dess så tar det längre tid än tre veckor att återhämta sig. Jag hade en utopisk tanke om att matcha mitt personbästa men det var såklart inte möjligt. Fast i ett SM handlar det om placering och jag är väldigt glad att det blev guld.

Ultramarathon: Då konkurrensen på damsidan inte var så stor, hur resonerade du om dina ambitioner med SM? Tävlade du mot killarna, för en bra tid eller bara för att ta dig runt och samla in en guldmedalj till?

Södermark: I grund och botten tävlar jag alltid mot mig själv. Mot att slå mina egna tider. Som jag nämnde hade jag en ambition att göra det även här, fast jag var i huvudsak där för att försvara mitt guld. Killarna tävlar jag inte mot utan jag kör alltid mitt eget lopp. Jag går ut i en fart jag planerat att hålla, och om det inte funkar så har man tid att omvärdera sitt mål och ändå vara nöjd när man korsar mållinjen.

Ultramarathon: Om man ser till dina mellantider gick det långsammare och långsammare i princip varje varv upp till 80 km. Var din ambition att du skulle kunna hålla ett högre tempo längre för att få en bättre tid?

Södermark: Min plan var att snitta 4:40 min/ och det höll de första milen. Jag tror det i alla fall. Jag har inte dubbelkollat. När jag insåg att Comrades satt mer i benen än jag trodde lade jag ned mitt rekordförsök. Men som tur är satt det inte i huvudet utan den mentala energin var på topp. Det kändes lyxigt att få lägga mig på ett tempo mer i komfortzonen och ändå ha kvar min ledning. Men 100 km ska inte underskattas. Jag är glad att jag hade huvudet med mig och orkade genomföra loppet. Tror att jag ökade lite mot slutet också.

Ultramarathon: Det är VM i september. Är det ditt nästa stora mål?

Södermark: Nu ska jag vila ur detta lopp och sedan jobba lite mer med farten. Uthålligheten har jag. Nästa stora mål är VM den 8 sept i Kroatien och då hoppas jag kunna göra ett bra resultat tidsmässigt. Målet är 07:45. Innan dess blir det Ultravasan som ett längre långpass och för att jag gillar den och stämningen runt omkring. Sedan en del kortare tävlingar. Jag tycker att tävling är bästa och roligaste snabbhetsträningen.

Ultramarathon: Det vore kul att höra lite om dina allmänna ambitioner med din löpning. Du reser ju mycket, är ute och föreläser, och har i flera år tillhört Sverige- och världseliten i ultralöpning på väg. Hur ser du på din framtid inom ultralöpning?

Södermark: Löpning har blivit till min livsstil och jag är glad att jag kan leva den fullt ut på olika sätt. Jag älskar att springa runt på nya platser i Sverige och världen. Jag har även förmånen att få föreläsa om min resa och hur idrottens strategier kan appliceras på alla plan i livet. På dessa teman har jag även skrivit två böcker. Helsingborg var för mig en ny stad och just nu är jag på väg till Alperna för att cykla och vandra som återhämtning efter SM.

Äventyr och upplevelser för själen är nu belöningen till mig själv efter detta SM. Ladda om batterierna och fokusera mot nästa mål. Jag är oftast på resande fot och har möjligheten att ha med mig mitt kontor.

Mina ambitioner med löpningen är att satsa stenhårt på elitlöpning så länge jag platsar i landslag och kan placera mig i internationella tävlingar. När jag inte gör det längre kommer jag absolut fortsätta att springa. Då kommer jag att ha tid med alla äventyrslopp jag vill springa och andra spännande äventyr som finns på listan. Sakerna finns sällan kvar särskilt länge på listan men en grej är att jag skulle vilja ha tid att springa fler etapplopp. Där har jag en styrka eftersom min återhämtning är snabb. Jag har gjort några stycken, bland annat i Kina och mellan Wien och Budapest.

Fast framförallt har jag ambitionen att fortsätta som jag gör. Springa för att det är roligt. Springa för att upptäcka nya platser. Springa för att överträffa mig själv. Fast det som är roligare än alla pallplatser och medaljer är att jag får höra att jag är en inspiration för andra. Det är något som gör mig otroligt glad och som är mitt största mål att fortsätta kunna vara.

Fotnot: Frida Södermark vann SM 100 km på 8:38:25. Lotta Sjöberg var tvåa på 9:35:10 och Therese Fredriksson trea på 9:43:56.

LÄNKAR

Förhandstipsen inför SM 100 km 2018
Resultat SM 100 km 2018
Eftersnack med herrsegraren Linus Wirén
Eftersnack med herrtvåan Sebastian Pokorny
Eftersnack med herrtrean Joacim Martinsson