Ynklig klockan 7, 17 och 21

Jag erkänner. Det här är ett återkommande tema jag gnäller om. Det beror helt enkelt på att det är ett återkommande tema. Det här med att få tummen ur och få till sin träning.

Jag hade bestämt att jag skulle göra dagens löppass klockan 7. Det känns alltid tillfredsställande att börja dagen med något som är bra för mig och som jag har bestämt på förhand att jag skall göra. Dessutom brukar jag skryta med att jag är bra på att hålla min morgonritual.

Men efter en icke-optimal natt så var jag bara trött.

Och som så många gånger förr så följer energin från vad jag lyckas åstadkomma på morgonen med och smittar ner resten av dygnet.

Lyckligtvis fyllde 14-åringen 14 och hade beställt musslor till lunch. Sedan var det dags att sticka iväg till en kompis och vi kunde ha ett riktigt avslappnat samtal i bilen. God mat och närvaro i en relation kan vända den trögaste av energier. Vi pratade om livet, skolan, irriterande brorsor – och hur svårt det är att inte låta sig påverkas av dålig energi från omgivningen.  För att illustrera att det verkligen finns en möjlighet att välja hur mycket man påverkas kom samtalet in på Viktor Frankl och att det finns ett mellanrum mellan stimuli och respons, och i det mellanrummet finns det ett val, det är det som är den fria viljan, och det är det som är att vara människa.

Dock lyckades jag snabbt dränera mig på den inspirerande energin och kl 17 när jag hade möjlighet att köra förbi Väsjöbacken för lite kvalitetsträning bangade jag och körde hem.

Nu nästan bitter.

Jag orkade verkligen inte idag. Tänkte faktiskt skita i hela min nya runstreak. Jag kan ju alltid börja om imorgon.

Men klockan 21 fick det vara nog. Jag var dock fortfarande lika ynklig. Och hade verkligen ingen lust. Men vad var egentligen alternativet? Vill jag välja träning och behålla någon slags tillit till mig själv så var valet enkelt. Jag har ständigt en massa stimuli som lockar till lathet, lockar till Facebook, lockar till allt möjligt som jag egentligen inte vill prioritera. Just idag gav jag mig själv dålig energi och hade extremt svårt att inte påverkas. Men jag kan också välja. Rationellt sett så känns det inte speciellt komplicerat, men klockan 7 och klockan 17 var det utanför min ork. Jag vet inte varför det gick att ta sig i kragen kl 21. Eller hur det kommer gå imorgon. Hur som helst känns det mycket bättre efter löpturen än innan. Det är så himla svårt att sitta på arslet och bli motiverad.

Jo, förresten, imorgon vet jag hur det kommer att gå, då har jag lurat mig själv med löpsällskap så då kommer det gå alldeles utmärkt. Man får inte vara dum.

2 reaktioner på ”Ynklig klockan 7, 17 och 21

  1. Vad jag känner igen mig!
    Men jag har hört (folk som säger till mig) att det kanske är en signal från kroppen att vila? Din kropp är kanske inte återhämtad så det kan inte vara så konstig att du hittar på bra ursäkter för att inte träna!
    Njut och träna för att det ska bli kul!
    kram!

  2. Du tror inte att det bara är vanlig hederlig prokrastinering då? För det har jag också sysslat med hela mitt liv…
    Men, ja, det kan såklart vara en signal från kroppen också. Hård träning påverkar stresshormon och om man aldrig får ordentlig återhämtning kan hela hormonsystemet drabbas. Jag funderar faktiskt allvarligt på att kolla upp mina testosteron-värden också, för ett symtom där är också orkeslöshet.
    Det är också möjligt att det är en kombination av det gamla uppskjutarbeteendet och trötthet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *