Efter Swedish Alpine Ultra: segerintervju med Anna Carlsson

0

På sin ultradebut förra året var Anna Carlsson snabb att komma hem till Abisko och placerade sig som totaltrea. Resan från Nikkaluokta i år blev betydligt tuffare, men gick ändå 38 minuter snabbare. Det nya banrekordet för damer skrevs till 12:33:44. En total fjärdeplats blev det och seger i damklassen med 2 timmar och 49 minuter före spanskan Jessica Assensio (15:12:54). Trea blev Eva Haverskog, också hon från Abisko, på 15:31:34.

Vid målgång sa Anna Carlsson ”aldrig igen”. Men ett par dagar senare såg hon redan fram emot nästa års tävling. Ultramarathon.se tog ett segersnack med den 33-åriga friluftstjejen, som nu tillhör topp tio i Sverige på traildistanser som ITRA klassificerar som Large.

Välförtjänt puss efter målgång hemma i Abisko. Anna Carlsson hade en tuff dag, men slog ett övertygande damrekord. Foto: Roland Engström.

Ultramarathon: Stort grattis till en imponerande prestation på SAU! Även om det uppenbarligen var plågsamt…

Carlsson: Hej och tack! Det var inte min dag kan man väl lugnt säga. Men att tävla handlar ju trots allt om att ”se till” att man har en bra dag vid rätt tillfälle.

Ultramarathon: Ja, jag läste din race report. Det verkar ha varit en tuff resa, som ändå slutade gott. Hur känns det nu några dagar efteråt?

Carlsson: Det känns bra. Jag är tar med mig de ”positiva” bitarna (även om de var få😂). Kroppen är hyfsat fräsch och jag har sprungit några pass redan så nu är det bara att börja träna igen! SAU är ju ett så otroligt trevligt lopp med fantastiska människor så även om jag sprang som en kratta så var det en toppenhelg!

Ultramarathon: Att springa SAU som en kratta och komma i mål på 12.33, det vittnar om att det finns en viss kapacitet, trots din relativa oerfarenhet med ultra… 🙂 Berätta gärna lite kort om hur du upplevde loppet.

Carlsson: Kändes tungt från km 7 och det var mentalt jobbigt att veta att det var 100 km var så jag funderade faktiskt på att bryta vid Keb. Mina ben har haft en tendens att få mjölksyra i minsta lutning senaste veckorna och så även i lördags. Svårt att springa 107 km och försöka springa och ”återhämta sig”. Gick förvånande nog ändå hyfsat enligt tidsplan till Ales trots att jag plockat av klocka än och fokuserade bara ta mig i mål. Men sen var det riktigt tungt. Hade också problem med att det var varmt, det finns en anledning till att jag bor häruppe om man säger så.

Anna Carlsson på den inledande sträckan mellan Nikkaluokta och Kebnekaise. Foto: Cecilia Rydberg

Ultramarathon: Ja, även om det torrare underlaget gjorde det mer snabbsprunget gjorde förstås värmen sitt till. Förutom trötta ben, hur gick det med energi, vätska och annat?

Carlsson: Kanske skulle ha satsat mer på sportdryck i värmen istället för vatten, vad vet jag. Men jag tycker den delen funkade ok! Körde gels och vatten hela vägen.

Ultramarathon: Ok. Då du bor i Abisko är förstås Swedish Alpine Ultra ett huvudmål. Hur var det att tävla på Kungsleden jämfört med att träna?

Carlsson: Jag springer sällan längs Kungsleden om jag ska vara ärlig, för mycket folk och jag tycker om att virra omkring och hitta nya platser. Så det var kul! Det är ju en fantastisk fin bana och det är ju svårt att tröttna på att springa i fjällen 😊

Ultramarathon: Onekligen. Men tröttnade på att springa gjorde du tydligen i lördags. Vad fick dig att fortsätta och trots allt hålla ett som de flesta skulle säga väldigt högt tempo?

Carlsson: Håller inte med om det för med snabbt tempo utan det var väl mer bara att hasa sig framåt. Jag funderade på att bryta redan vid Keb men konstaterade att det var bättre att ta sig i mål och det gått ”dåligt” än att bryta. Tycket det är lite karaktärslöst att hoppa av bara för att det är jobbigt och inte går som man vill. Eftersom jag tyckte att det sög att springa så var det ju också bättre att försöka ta sig i mål utan fördröjningar. Det hade varit mycket jobbigare att gå hela sträckan och hålla på längre tid!

Ultramarathon: Kanske var bra att det inte var lätt att bryta då. 🙂

Carlsson: Absolut! Jag tror också att om man börjar tillåta sig själv att hoppa av så kan det bli en dålig ovana 😀

Ultramarathon: Det låter som att du har bra mental inställning för att springa ultra. 🙂

Carlsson: Haha, det vet jag inte. Men jag tänker att man lär sig mer och mer för varje lopp man springer och då är det ju dumt att kliva av!

Ultramarathon: Du verkar ju redan ha börjat tänka på vad du kallar för ”revansch” på SAU nästa år. Hur ser dina löparplaner allmänt ut framöver?

Carlsson: Med revansch menar jag en bra känsla! Förra årets lopp tycker jag var mycket bättre än årets även om det gick långsammare. Jag kunde plocka ut det som fanns och det kunde jag inte i år. Jag ska ju springa Kullamannen i november, med målet att klara hela distansen då jag aldrig sprungit så långt. Det blir lite lopp och kanske nån ultra innan dess. Men mest vill jag bara vara ute och träna mycket ett tag!

Nästa år har är planen Ice Ultra över Jokkmokksfjällen (23 mil på 5 dagar i februari på skoterspår och övernattning på fjället) vilket jag ser mest som ett äventyr. Letar sponsorer till det så det är snordyrt så vet du nån hojta till! 🙂 Och så är jag sugen på att springa några lopp utomlands med mer höjdmeter. Ha kul med löpningen helt enkelt och förhoppningsvis fortsätta utvecklas på längre distanser!

Men a och o att må bra och att få vara ute!

Ultramarathon: Stort tack och grattis igen!

Carlsson: Tack själv!

Läs Anna Carlssons egen race report

Segerintervju med Jonas Johansson
Fullständig resultatlista
Inlägg inför Swedish Alpine Ultra 2018

Tävlingsberättelser från Swedish Alpine Ultra 2018

4. Anna Carlsson
7. Jakob Bökman
25. Joakim Kopka
28. Jonathan Askesjö
35. Peter Lindquist
49. Mogen Gisselbæk och Stine Schmidt Raaholt

Video av Lars Hedlund – Swedish Alpine Ultra 2018
Video av Rober Martínez Menor

Artikel på Trailrunning Sweden – Rekordvärme på Swedish Alpine Ultra

Share.

About Author

Instagram: @ultrawestis

Leave A Reply