Efter Trans Scania 2018: segerintervju med Martin Scharp

0

Han är en ödmjuk man, som låter prestationerna tala för sig själva. Efter banrekord på TEC 200 miles i våras tog Martin Scharp, Skånes långultrakung, nyligen sin tredje raka seger i Trans Scania och kom under drömgränsen 30 timmar.

Kanske är det den tuffa träningen som landslagsgymnast i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Eller den dagliga styrketräningen. För trots att Martin Scharp från Malmö har fyllt 50 och bara sprungit i fem år är han uthålligare än få. På sina fem distanslopp längre än 100 miles (3 x Trans Scania, 2 x TEC 200 miles) har han fem segrar och två banrekord.

På det 236 km långa Trans Scania, från Skånes västkust till dess östkust och tillbaka till Lund, stod han upp mot förväntningarna. Med tiden 29.37.15 blev han den försten löparen att ta sig under drömgränsen 30 timmar.

Martin Scharp springer i mål i Lund, under drömgränsen 30 timmar på Trans Scania 2018. Foto: Christofer Kull.

Ultramarathon: Hur känns det nu en dryg vecka efteråt när du ser tillbaka på den nästan 30 timmar långa fotresan?

Martin Scharp: Det känns bra. Jag var tvungen att sätta igång träningen direkt för att få igång kroppen, eftersom jag ska vara med på UTMB den 31 augusti. Jag har tränat hårt för att kunna klara av både Trans Scania och UTMB på ett bra sätt. Kroppen har varit väldigt seg hela sommaren på grund av ökad träning jämfört med tidigare, men jag lyckades bra med formtoppningen. Jag har nog aldrig haft så mycket adrenalin som under den första milen och det var svårt att ta det lugnt. Som vanligt så gick jag ut för snabbt, men vet samtidigt att jag klarar av att komma tillbaka ganska snabbt när dippen kommer efter ett för högt tempo.

Mitt fokus var att klara loppet under 30 timmar. Mia Thomsen var support och det var fantastiskt hela vägen. Hon fixade alla önskemål och drev mig framåt på ett bra sätt för att klara målet. Det var fantastiskt att få glass mitt i natten jämfört med förra året då jag sprang utan support och hade av olika anledningar endast vatten under 6 timmar under natten.

Mia Thomsen ger nattlig support.

Ultramarathon: Ja, att ha målet att klara 30 timmar på ett så långt lopp och sedan klara det, det är ju lätt att det blir en press som slår tillbaka istället. Förutom support från Mia, vad tror du är anledningen till att du klarade att gå under drömgränsen?

Scharp: Den viktigaste anledningen är att jag kunnat träna precis enligt plan utan att ha ont någonstans. Sedan har jag ju sprungit loppet två gånger tidigare och visste exakt hur jag skulle lägga upp det för att springa två timmar snabbare. Precis som för min brorsa, Anders Scharp, så ska det mycket till för att jag ska bryta och jag tror man lär sig mycket om det går att härda ut trots att man har en dålig dag. Sedan kan det inträffa skador eller uttorkning som kan få allvarliga konsekvenser och då är det förstås inte värt att fortsätta.

Ultramarathon: Hur värderar du prestationen på Trans Scania och vad betyder segern och resultatet för dig?

Scharp: Segern betyder inte så mycket. Det finns ju många löpare som är bättre och jag sitter inte och analyserar alla medtävlare inför loppet. Det viktigaste och roligaste för mig är att sätta upp ett långsiktigt mål som är ganska utmanande och sedan försöka lägga upp träningen på rätt sätt så att målet uppfylls. Det är egentligen vägen till tävlingen som är mest intressant. Att stå på startlinjen och känna sig redo är en riktigt skön känsla. Sedan kan det ju dyka upp mängder av saker under loppet som gör att det inte går att nå målet. Fast med rätt upplägg så brukar det ordna sig.

Jag älskar för övrigt Trans Scania och jag gillar det enkla upplägget. Det är ju väldigt stor skillnad jämfört med till exempel UTMB, där det krävs väldigt mycket planering som inte har med själva löpningen att göra. Jag gillar det enkla. Men med det sagt så skulle jag ljuga om jag säger att jag inte längtar till UTMB. Det ska bli fantastiskt. Jag har aldrig sprungit i dom trakterna.

Ultramarathon: Vad har du för typ av mål framöver?

Scharp: Kommande mål är mer fokus på tidslopp, 24-timmars på Bislett och sedan en satsning på 48-timmars nästa år. Jag ska även försöka kvalificera mig till Spartathlon nästa år.

Ultramarathon: Ok. Intressant blandning med både bergslopp som UTMB, platta tidslopp på rundbanor och väglopp som Spartathlon. Var trivs du bäst? Vad har du för typ av målsättning med UTMB härnäst? Och sedan Bislett?

Scharp: Målet för Bislett är att springa mer än 23 mil. Min träning är framför allt transportöpning till och från jobbet så det är inte så stor variation. Till och med en löparbana på 350 meter under 24 timmar känns nytt och fräscht så jag trivs i stort sett överallt.

På UTMB är målet svårare. Trans Scania kommer nog att sitta kvar i benen så det viktigaste är en målgång. Nu är det lite tight med flyget hem så jag får försöka springa på under 35 timmar för att undvika att sitta svettig och lerig på flyget hem.

Ultramarathon: Ojdå, du ska väl inte göra samma misstag som Johan Steene på Big’s Backyard Ultra? 😉

Scharp: Inte som Steene. Han kunde ju inte styra tiden själv. Det blir bara så mycket dyrare om jag är långsam…

Ultramarathon: Haha, ja det är ju ett mål så gott som något, att slippa betala mer för ett senare flyg. 🙂

Scharp: Annars vill man ju gärna vara som Steene!

Ultramarathon: Barkley nästa? 😀

Scharp: Nej, där har nog min gräns passerats.

Segergrattis. Foto: Christofer Kull

Ultramarathon: Ultralöpning handlar om att gå bortom gränserna. 🙂 Du har ju etablerat dig som en av Sveriges bästa ultralöpare på de extremt långa distanserna och har nu banrekord på bland annat TEC 200 miles och Trans Scania. Trots dina 50 år började du med löpningen bara för 4-5 år sedan. Vad betyder det för dig nu att lägga ner så mycket träning och utmana dig själv på olika tävlingar?

Scharp: Jag var med i landslaget i gymnastik från 18 års ålder tills jag slutade när jag var 23. Det var hård träning och många timmar så kroppen kanske känner igen sig lite trots att det är stor skillnad på träningen. Som ultralöpare är jag inte direkt explosiv. Tvärtom faktiskt.

Ultramarathon: Ja, du har ju gjort dig känd som en ”maskin” som kan nöta på oförtrutet hur länge som helst. Vad gjorde du för att ge kroppen vad den behövde under det 20-talet år innan du började med ultralöpning?

Scharp: Jag sprang sporadiskt förutom några år kring 2000-2002 då jag var med på Järnmannen i Kalmar två år, samt ett par maraton. Jag har alltid kört lite styrketräning varje dag så det kanske har hjälpt till att inte förfalla helt. Sedan lockade min brorsa mig att börja jaga UTMB-poäng och man måste ju kämpa för  att att slå storebrorsan. Det är viktigare än OS-guld…

Men vi stöttar förstås varandra och jag är väldigt tacksam att han ville att vi skulle börja med ultra tillsammans och han har gett mig ovärderlig support på exempelvis TEC 200 miles.

Martin Scharp med välförtjänt finishertröja, efter sin tredje seger och nytt banrekord på Trans Scania. Foto: Trans Scania

Ultramarathon: Vad betyder det för livet i övrigt att hålla på med ultra? För dig själv, i familjelivet, i arbetet.

Scharp: Jag har alltid gillat utmaningar och i ultra finns det gott om det. I och med att jag transportlöper så förlorar jag inte så mycket tid, men jag hade ju önskat att jag skulle kunna springa i skogen under veckodagarna, men det fungerar inte med familjen. Barnen har läxor, mat ska lagas etc etc.

Ultramarathon: Stort tack för din tid och grattis igen till ett imponerande banrekord under drömgränsen!

Scharp: Tack.

Resultat Trans Scania 2018

  1. Martin Scharp, Malmö Löp, 29:37:15 (supported)
  2. Tobias Backgård, Neodev, 34:48:27 (supported)
  3. Lars Hänström, Umeå, 37:05:00 (supported)
  4. Anders Hagman, Bubbelpoolen IF, 39:24:12 (unsupported)
  5. Gert Magnusson, Aktivitus SC, 41:19:32 (unsupported)

Fullständig resultatlista

Inför Trans Scania 2018

Dela.

Om författaren

Instagram: @ultrawestis

Lämna en kommentar