Ultravasan 90 2018: damtävlingen

0

”Det är helt enkelt ett skönt lopp med go’ känsla, som samtidigt lockar ett starkt startfält”. Så säger amerikanskan Sarah Bard, damtrea i årets Ultravasan 90 efter Alexandra Morozova och Ida Nilsson, som blev av med sitt banrekord. Vi har snackat med de tre medaljörerna om deras egna upplevelser av loppet och folkfesten.

– Jag är glad att jag lyckades hålla uppe farten och slå banrekordet. Se det som en liten gåva till arrangörerna på Ultravasans 5-årsjubileum, ler segraren Alexandra Morozova, 28-årig ryska från Jekaterinburg.

Banrekordet lyder numera på 6.43.55, ett kilometertempo på 4:29. Men låt oss ta det från början.

Rekordmånga 1 041 löpare startade i Ultravasan 90 kl. 5 på morgonen. Foto: Vasaloppet

Rekordmånga 1 041 deltagare, varav nästan 250 kvinnor, lämnade Berga by i idealiskt löparväder kl. 5 på lördagsmorgonen. Bergsatleten Ida Nilsson, förra årets vinnare, skulle nu mäta sina krafter mot asfaltslöparen Alexandra Morozova och erfarne Ultravasanlöparen Sarah Bard. Ultravasan är mestadels snabblöpt, men med 18 km stig och – efter sen banändring på grund av tvist med markägare – även några hundra meter off-trail i vacker dalskog.

Som Sarah Bard uttryckte det:

– Banans skönhet gör att man lätt luras att glömma hur tuff den är. Men det är också det som gör den så bra.

Marija Krajic (i toppluva), Ida Nilsson (i linne) och Sarah Bard på väg in till Smågan. Med på bilden är även Niklas Gunne, som kom 19:e i herrloppet. Foto: Vasaloppet

De tre förhandsfavoriterna fick sällskap av kroatiskan Marija Vrajic upp till Smågan och fick se den vackra soluppgången tillsammans.

– När vi kom in i skogen drog jag på för att se om någon hade problem med de tekniska delarna. Då var det bara Alexandra som följde med, berättar Ida Nilsson.

Alexandra före Ida och Marija. Foto: Vasaloppet.

Men efter ungefär 22 km, på väg in mot det första spurtpriset i Mångsbodarna, ryckte Alexandra. Ida hade haft magproblem i veckan – efter en åttondeplats i schweiziska bergsloppet Sierra Zinal helgen innan – och hade ingen möjlighet att svara.

– Jag kände mig ok igen dagen innan loppet och det är kul att försöka ändå. I ultralopp kan vad som helst hända. Jag var trött i kroppen redan efter 20 km då det vanligtvis ska kännas väldigt piggt, så det var väldigt långa 90 km i år, berättar Ida.

Ida drar i skogen före Alexandra. Foto: Carl-Gustaf Nilsson

Alexandra Morozova hade desto piggare ben, även om hon dragits med en knäskada efter tredjeplatsen i Comrades Marathon i juni.

– När Ida och jag sprang sida vid sida på skogsstigarna kunde jag tydligt se hur bra hon klarade partierna med rötter och stenar, och sprang före mig. Jag är trots allt inte så bra på trail och lyckades bara komma ikapp på vägarna, berättar 28-åringen från Jekaterinburg.

I Risberg efter 34 km passerade Alexandra på 2.33.20, drygt 2,5 minuter före Ida, medan Marija Vrajic och Sarah Bard var 9.19 respektive 10.21 efter. Redan då var Alexandra fyra minuter före Idas rekordtid från förra året. Bakom dem sprang estniskan Eve Talts tillsammans med Jenny Ramstedt och Johanna Nilsson, 16,5 minuter efter ledarinnan.

Alexandra Morozova i ledning. Foto: Vasaloppet

Evertsberg, efter 47 kilometer, passerades på 3.29 och ledningen hade växt till 6.27 minuter.

– Efter 30 km insåg jag att jag redan var långt före Ida, men eftersom jag inte var bekant med banan kunde jag inte sakta ner. Knäskadan efter Comrades gjorde mig också osäker på om jag skulle kunna slutföra loppet, så jag behövde lite frist. Efter 45 km förstod jag att jag var långt före tidsschemat för banrekord, säger Alexandra.

Andra “halvan” från Evertsberg till mål sprang hon på imponerande 3.15. Med segerkransen om halsen och kransmasen vid sin sida passerade hon mållinjen på 6.43.55, nytt banrekord med 7,5 minuter. Dessutom blev hon totalnia i loppet, efter att hela tiden ha avancerat uppåt.

Alexandra Morozova med segerkrans och kransmas. Foto: Vasaloppet

I energiväg hade Alexandra Morozova med sig sportdryck och gels. Även om hon såg till att dricka vatten och sportdryck vid alla kontroller fick hon inte i sig tillräckligt med energi och vätska.

– Från Evertsberg plockade jag också mat, framför allt bananer, på kontrollerna. Den stora utmaningen började efter 60 km, eftersom jag antagligen inte fick i mig tillräckligt med energi. Men när jag tog en bit vid varje kontroll kändes löpningen normal igen och jag kände mig mycket bättre, berättar hon.

Ida Nilsson på väg i mål. Foto: Vasaloppet

Ida Nilsson tog sig efter tunga 90 km i mål på 7.06.16, slagen med drygt 22 minuter. Men att ha blivit av med banrekordet är ingen hon är besviken över.

– Nej verkligen inte. Rekord är till för att slås, säger Ida.

Sarah Bard på väg i mål. Foto: Vasaloppet.

Trean Sarah Bard fick tiden 7.27.27 och var 7 minuter före Eve Talts på fjärde plats och ytterligare tre före Johanna Nilsson, som var oerhört nöjd med sin första tävling på över 50 km.

– Det blev en bättre premiär än jag någonsin kunnat drömma om. Har varit väldigt ödmjuk för distansen men nu sitter jag här efteråt som 5:a och andra bästa svenska. Behöver jag säga att jag grät efter mål? skrev Johanna på Instagram efteråt.

Ida Nilsson, Alexandra Morozova och Sarah Bard på prispallen. Foto: Vasaloppet

För Sarah Bard var det framför allt en glädje i att ta sig i mål, efter att ha tvingats bryta förra året.

– Även när jag inte kände mig bra lyckades jag påminna mig själv om skillnaden mellan två sorters smärta – smärta som är dålig och smärta som är smärta, men ok… Jag tror att jag fortfarande behöver jobba upp mig till den konditionsnivå som jag förväntar mig av mig själv, men mentalt kände jag mig stark under loppet i år, säger Sarah.

På en tävling som Ultravasan är upplevelsen inte slut när man kommer i mål. Arrangörerna satsar mycket på att ge alla en så positiv resa som möjligt, från elit till sista löpare i mål. Men både före och efter sker många aktiviteter och möten, som till exempel ”breakfast run” på fredagen, där elitlöpare och motionärer joggar tillsammans.

Löparsnack efter loppet. Med Patrick Reagan, Sarah Bard, Ida Nilsson, Joacim Lantz och Joacims flickvän Johanna.

För Sarah Bard är den proffsiga organisationen, tävlingsledningens engagemang och den goda stämningen en av anledningarna till att hon återkommer varje år.

– Under de tre åren som jag har kommit till Ultravasan har vi elitlöpare bott tillsammans, vi har ätit tillsammans, varit med på tävlingsrelaterade aktiviteter osv. Och vi firar alla efteråt. Det betyder att jag hoppas att jag gör ett bra lopp, men jag hoppas också att mina medtävlare gör ett bra lopp. När du känner så blir tävlingen starkare, eftersom konkurrensen är starkare, säger hon.

Sarah Bard med en dalahäst som pris.

När Joel Blomqvist från Siljansnäs roddarklubb som siste deltagare kom i mål efter 15 timmar och 41 minuter mottogs han av både publiken, tävlingsledarna, kranskullan, kransmasen och segrarna Fritjof Fagerlund och Alexandra Morozova.

– Det visar att det inte bara handlar om topplöparna, det handlar om alla där ute på banan, säger Sarah.

Segrarinnan Alexandra Morozova hade också fina dagar i Dalarna och hon vill återvända till Ultravasan, ett lopp hon inspirerades av.

– Jag tror att jag behöver lägga in mer backe i min träning och byta underlag att springa på. Jag planerar definitivt inte att hålla på med skyrunning eller springa trail på heltid, men kommer gärna tillbaka till Ultravasan.

Den obligatoriska segerkyssen. Foto: Vasaloppet

För många är Alexandra Morozova ett nytt namn på ultrascenen. Men med en andraplats i Comrades Marathon 2017, som följdes upp av en tredjeplats i år, har hon nu visat att hon är på toppen för att stanna.

Allt började i löparskolan “I Love Supersport Running” i hemstaden Jekaterinburg 2015. Rysslands friidrottsförbund hade just uteslutits från internationella tävlingar och den stora idrottsskolan I Love Supersport öppnade en avdelning i stan. Förre världsstjärnan på vägultra Oleg Kharitonov (två VM-guld på 100 km 2005 & 2007, fyra pallplatser i Comrades 2003-2006, varav en seger) rekryterades som en av löpcoacherna. En av tjejerna utmärkte sig och Alexandra Morozova började så småningom träna under Oleg Kharitonovs ledning.

I januari 2017 sprang Alexandra sitt första marathon och gjorde 2.48 på Road of Life Marathon i St Petersburg (hon gjorde senare 2.41 i Amsterdam). I maj samma år vann hon Wings for Life i Kolomna, Ryssland, på 57,6 km (6:e kvinna i världen). Ett växande gäng hade åkt till Sydafrika för Comrades sedan 2015 och nu var även Alexandra redo.

Prestationsmässigt slog hon alltså igenom som ultralöpare genom andraplatsen i Comrades Marathon i juni 2017. Dock har det faktum att Rysslands friidrottsförbund är avstängt från internationellt tävlande bidragit till att Alexandra inte fått ta emot sina prispengar varken för 2017 eller 2018.

Från Ultravasan åker dock Alexandra, som jobbar som projektledare och springer som amatör, hem med totalt 80 000 kr i prispengar, 60 000 kr för segern och totalt 20 000 kr för tre vunna spurtpriser.

Nu blir det vila och ett par halvmaror för Alexandra och eventuellt ytterligare någon större tävling under hösten.

Ida varvar lopp som hennes sponsor Salomon vill att hon springer med sådana som hon själv vill springa, så att hon kan leva på löpningen. Närmast väntar CCC om en vecka. Sedan eventuellt Salomon Glen Coe Skyline i Skottland, följt av Lidingöloppet, The Otter African Trail Run i Sydafrika (avslutningsloppet i Salomons Golden Trail Series), terräng-SM på hemmaplan i öländska Ekerum 28 oktober och The North Face Endurance Challenge 50 miles i Kalifornien som säsongsavslutning i mitten av november.

Resultat Ultravasan 90, damer

  1. Alexandra Morozova, Ryssland – 6.43.55
  2. Ida Nilsson, Sverige – 7.06.16
  3. Sarah Bard, USA – 7.27.27
  4. Eve Talts, Estland – 7.34.42
  5. Johanna Nilsson, Sverige – 7.37.41
  6. Jenny Ramstedt, Sverige – 7.47.32
  7. Frida Södermark, Sverige – 7.53.53
  8. Henriette Brynthe, Norge – 7.56.33
  9. Emilia Lindstedt, Sverige – 8.23.17
  10. Amelie Karlsson, Sverige – 8.28.56

Fullständig resultatlista

Share.

About Author

Instagram: @ultrawestis

Leave A Reply