Efter SM 100 km: Intervju med Frida Södermark

Frida Södermark tog sitt femte SM-guld på 100 km under SM-veckan i Helsingborg. Hon har dessutom två silverplatser, totalt sju år i rad på pallen. Segertiden, 8:38:25, var hennes sämsta i SM. Ändå var marginalen till tvåan Lotta Sjöberg, Helsingborgs SOK och trean Therese Fredriksson, SOK Knallen, ungefär en timme.

Frida har tillhört den absoluta Sverigeeliten i ultralöpning på väg i sex år. Vi fick svar på några frågor när hon satt på flyget till ännu ett av sina löparaväntyr.

Frida Södermark tog sitt femte SM-guld på 100 km. Det skönaste av dem, enligt henne själv.
Foto: Olle Roos/Helsingborg Marathon

Ultramarathon: Grattis till ännu en SM-titel. Du är ju en av väldigt få elitlöpare som väljer att varje år prioritera SM. Varför är det viktigt för dig?

Södermark: Om man är med i landslaget tycker jag att man ska prioritera ett svenskt mästerskap. Det är min fasta ståndpunkt. Även om man har andra tävlingar likt VM som man kanske satsar mer på så är det min åsikt att man ska delta. Vad är ett svenskt mästerskap utan svenska elitlöpare?

Jag tycker SM är oerhört viktigt för att stärka ultralöpning som sport. Ju fler vi är desto mer höjs kvalitén och gör ultra än mer synligt i media och andra sammanhang. Detta lockar ännu fler att testa på ultra. Samtidigt är det viktigt att alla kan och får vara med, och det är den fina gemenskapen och glädjen på banan som jag gillar med sporten.

Ultramarathon: I år gick du ju väldigt bra för dig på Comrades nyligen. På SM hade du en av dina sämre tider på 100K. Var det Comrades som fanns kvar i benen eller var det annat som spökade under loppet?

Södermark: Det stämmer att jag gjorde en av mina sämsta tider tidsmässigt i årets SM. Detta anknyter just till tidigare svar. Comrades var årets största satsning då det är världens största ultralopp. Jag är glad över mitt resultat och placering där och även om jag känt mig fräsch i kroppen sedan dess så tar det längre tid än tre veckor att återhämta sig. Jag hade en utopisk tanke om att matcha mitt personbästa men det var såklart inte möjligt. Fast i ett SM handlar det om placering och jag är väldigt glad att det blev guld.

Ultramarathon: Då konkurrensen på damsidan inte var så stor, hur resonerade du om dina ambitioner med SM? Tävlade du mot killarna, för en bra tid eller bara för att ta dig runt och samla in en guldmedalj till?

Södermark: I grund och botten tävlar jag alltid mot mig själv. Mot att slå mina egna tider. Som jag nämnde hade jag en ambition att göra det även här, fast jag var i huvudsak där för att försvara mitt guld. Killarna tävlar jag inte mot utan jag kör alltid mitt eget lopp. Jag går ut i en fart jag planerat att hålla, och om det inte funkar så har man tid att omvärdera sitt mål och ändå vara nöjd när man korsar mållinjen.

Ultramarathon: Om man ser till dina mellantider gick det långsammare och långsammare i princip varje varv upp till 80 km. Var din ambition att du skulle kunna hålla ett högre tempo längre för att få en bättre tid?

Södermark: Min plan var att snitta 4:40 min/ och det höll de första milen. Jag tror det i alla fall. Jag har inte dubbelkollat. När jag insåg att Comrades satt mer i benen än jag trodde lade jag ned mitt rekordförsök. Men som tur är satt det inte i huvudet utan den mentala energin var på topp. Det kändes lyxigt att få lägga mig på ett tempo mer i komfortzonen och ändå ha kvar min ledning. Men 100 km ska inte underskattas. Jag är glad att jag hade huvudet med mig och orkade genomföra loppet. Tror att jag ökade lite mot slutet också.

Ultramarathon: Det är VM i september. Är det ditt nästa stora mål?

Södermark: Nu ska jag vila ur detta lopp och sedan jobba lite mer med farten. Uthålligheten har jag. Nästa stora mål är VM den 8 sept i Kroatien och då hoppas jag kunna göra ett bra resultat tidsmässigt. Målet är 07:45. Innan dess blir det Ultravasan som ett längre långpass och för att jag gillar den och stämningen runt omkring. Sedan en del kortare tävlingar. Jag tycker att tävling är bästa och roligaste snabbhetsträningen.

Ultramarathon: Det vore kul att höra lite om dina allmänna ambitioner med din löpning. Du reser ju mycket, är ute och föreläser, och har i flera år tillhört Sverige- och världseliten i ultralöpning på väg. Hur ser du på din framtid inom ultralöpning?

Södermark: Löpning har blivit till min livsstil och jag är glad att jag kan leva den fullt ut på olika sätt. Jag älskar att springa runt på nya platser i Sverige och världen. Jag har även förmånen att få föreläsa om min resa och hur idrottens strategier kan appliceras på alla plan i livet. På dessa teman har jag även skrivit två böcker. Helsingborg var för mig en ny stad och just nu är jag på väg till Alperna för att cykla och vandra som återhämtning efter SM.

Äventyr och upplevelser för själen är nu belöningen till mig själv efter detta SM. Ladda om batterierna och fokusera mot nästa mål. Jag är oftast på resande fot och har möjligheten att ha med mig mitt kontor.

Mina ambitioner med löpningen är att satsa stenhårt på elitlöpning så länge jag platsar i landslag och kan placera mig i internationella tävlingar. När jag inte gör det längre kommer jag absolut fortsätta att springa. Då kommer jag att ha tid med alla äventyrslopp jag vill springa och andra spännande äventyr som finns på listan. Sakerna finns sällan kvar särskilt länge på listan men en grej är att jag skulle vilja ha tid att springa fler etapplopp. Där har jag en styrka eftersom min återhämtning är snabb. Jag har gjort några stycken, bland annat i Kina och mellan Wien och Budapest.

Fast framförallt har jag ambitionen att fortsätta som jag gör. Springa för att det är roligt. Springa för att upptäcka nya platser. Springa för att överträffa mig själv. Fast det som är roligare än alla pallplatser och medaljer är att jag får höra att jag är en inspiration för andra. Det är något som gör mig otroligt glad och som är mitt största mål att fortsätta kunna vara.

Fotnot: Frida Södermark vann SM 100 km på 8:38:25. Lotta Sjöberg var tvåa på 9:35:10 och Therese Fredriksson trea på 9:43:56.

LÄNKAR

Förhandstipsen inför SM 100 km 2018
Resultat SM 100 km 2018
Eftersnack med herrsegraren Linus Wirén
Eftersnack med herrtvåan Sebastian Pokorny
Eftersnack med herrtrean Joacim Martinsson

Efter SM 100 km: Intervju med Linus Wirén

Med sina 25 år var Linus Wirén näst yngst i hela startfältet på SM 100 km. Men med sin övertygande seger på tiden 7:09:48 kan fjolårstvåan ha slagit sig in i landslaget.

Förhandsfavoriten och nyblivne pappan André Rangelind var den sista i tätklungan att släppa Linus höga tempo. André kommenterade det själv på Instagram: “Tränar man dåligt är löpning brutalt, speciellt om man ska springa 100 km. Fick det bekräftat idag. Valde att kliva av efter knappt 60 km. 100 km är helt enkelt för långt för mina ambitioner just nu”.

Fältet låg därmed öppet för Sveriges nyaste ultrastjärna, tävlandes för Ljungskileklubben Hälle IF. Så här sa Linus Wirén själv om loppet och framtiden, i en pratstund med Daniel Westergren.

SM-vinnare på 100 km Linus Wirén
Linus Wirén för Hälle IF vann SM 100 km i Helsingborg.
Foto: Olle Roos, Helsingborg Marathon

Ultramarathon: Stort grattis till en fantastisk prestation! Hur känns det med en SM-guldmedalj runt halsen?

Wirén: Stort tack! Känns fantastiskt. Har varit en dröm att vinna ett SM-Guld och riktigt gott att lyckas vinna i fredags och att det funkade så bra på loppet. Mitt första SM-Guld så känns stort.

Ultramarathon: Du var ju tvåa förra året, efter André. I år sprang du nästan 40 minuter snabbare. Vad gjorde du bättre den här gången?

Wirén: Var kyligare i år. Förra året försökte jag springa ifrån André och ledde fram till typ 60 km men fick en rejäl svacka sedan. Den här gången var vi flera i en klunga länge, kanske fram till 45 km men fick en lucka sedan och kände mig stark så det var bara att köra på.
Fick i mig bra med energi från min support David som peppade hela loppet. Gott att man kunde hålla hela vägen. Så var väl mer taktisk i år och lärde mig av förra årets lopp. Det här var mitt andra 100 km-lopp.

Ultramarathon: Ja, du har ju bl.a. också sprungit Ultravasan och ett par 6-timmars. Hur har du du mognat som ultralöpare de senaste åren? Du är ju fortfarande bara 25 år, vilket i ultrasammanhang är en väldigt låg ålder. Du var dessutom näst yngst i hela startfältet.

Wirén: Jo, så är det väl. Gjorde fina framsteg förra året i min löpning. Körde många kortare lopp med och sprang SM 10 000m på 31:21. Gillar variationen i löpningen och sedan fick jag bra fartträning som jag tror jag har nytta av i ultra också. Mycket träning och fler längre pass har väl gjort sitt med. Ja Borås 6-timmars var en annan höjdpunkt förra året, då jag blev världstrea 2018 genom distansen jag sprang.

Har väl fått mer rutin och vet att det är mycket som ska klaffa under ett ultralopp, ett projekt i sig med förberedelser, få i sig energi, att gå ut i rätt tempo och att man ska hålla hela loppet.

Ultramarathon: Ni var ju som sagt flera som sprang tillsammans ganska länge. Erik var den första att släppa, sedan Kenth som bröt vid 50 och sedan André som bröt någon mil senare. Hur var det att springa tillsammans och hur kände du när en efter en droppade av?

Wirén: Ja, det var trevligt att springa en grupp i början och man kunde snacka lite. Var beredd på att det skulle bli en tuff strid hela vägen men jag försökte hålla mitt tempo och det blev en lucka. Jag vet att André är riktigt starkt så tänkte att han kan komma tillbaka igen likt förra året. Men sedan förstod jag att han brutit. Jag var mer inne i mitt egna lopp och försökte mata på. Var fortfarande långt kvar men såklart gott att veta att jag hade en klar ledning men det är ändå mycket som ska klaffa hela vägen så kunde inte pusta ut då.

Förhoppningen var att springa så nära sju timmar som möjligt så försökte trycka på, samtidigt ville man inte riskera för mycket  så att man skulle tappa ledningen och inte orka hålla hela loppet.

Ultramarathon: Gott. Vad körde du med för energi?

Wirén: Jag körde enervit sportdryck, gels, tuggtabletter. Lite provivajuice på slutet.

Ultramarathon: Ok. Och inga problem med magen, svårt att få i dig energi eller annat?

Wirén: Hade lite problem med magen de sista milen men fick ändå i mig bra med energi.

Ultramarathon: Med ett SM-guld i bagaget, vad har du för löparplaner framöver?

Wirén: Hoppas på att min tid på SM kan räcka till VM 100 km i Kroatien i september men vi får se. Så planerna beror lite på det men kanske Ultravasan och lite kortare lopp här innan.

Ultramarathon: VM vore ju onekligen kronan på verket och rimligen välförtjänt för en svensk mästare. Vad säger du om att många elitlöpare inte prioriterar deltagande på SM?

Wirén: Jag tycker det är stort att vara med och tävla på SM. Det är extra kul när det är under SM-veckan och när så många olika idrotter är igång. Helsingborg stod för ett härligt arrangemang och det var fint att springa på strandpromenaden. Det är synd att inte alla är med men vi har olika tävlingsplaneringar och det finns såklart många olika ultralopp att välja på. Så det är väl upp till var och en men jag tycker det är häftigt att tävla på SM och slåss om medaljer.

Ultramarathon: Förutom VM eller UltraVasan, vad har du för andra planer?

Wirén: Ska klura lite på det nu under semestern i Spanien, får som sagt se lite om det blir VM eller inte och lägga upp det därifrån. Men gärna några kortare lopp i augusti med. Sedan kanske någon mara senare i höst.

Ultramarathon: Vad har du för långsiktiga planer med din karriär? Håller du dig mest på väg och bana eller kan det bli mer trail också framöver?

Wirén: Kört en del trail också, gillar variationen i det och kan nog bli lite blandat. Kunna bli så bra som möjligt, vässa  tiderna, behålla löpglädjen och gärna tävla mer internationellt.

Ultramarathon: Det ska onekligen bli spännande att följa. Vad är din drivkraft generellt med löpningen?

Wirén: Främst att det är en härlig träningsform, jag gillar verkligen att springa och mår bra av det. Sedan är fint att tävla och att förbättra sig, jobba mot nya mål och göra bra lopp. Det är en sådan glädje i löpningen och det finns så många vinnare på ett lopp, en härlig gemenskap. Som på SM – alla kämpar stenhårt varv efter varv men ändå peppar man varandra och ger det extra leendet när man möter en annan löpare. Det gör så mycket.

Ultramarathon: Skön inställning. Stort tack för din tid!

Wirén: Härligt, tack själv 😃

Fotnot: Linus Wirén vann SM 100 km på 7:09:48, Sebastian Prokorny var tvåa på 7:38:05 och Joacim Martinsson slutade trea med tiden 7:57:35.

LÄNKAR

Förhandstipsen inför SM 100 km 2018
Resultat SM 100 km 2018
Eftersnack med tvåan Sebastian Prokorny
Eftersnack med trean Joacim Martinsson

 

Efter SM 100 km: Sebastian Pokorny

Sebastian Pokorny från Solnaklubben Uptown Runners Club hade aldrig sprungit långt på asfalt tidigare, men har de senaste två åren gett sig på ultratrail med stor framgång. På SM på 100 km i torsdags blev 32-årige Pokorny tvåa på imponerande 7.38.05. Daniel Westergren pratade med honom om loppet och hans ambitioner framöver.

Silvermedaljör Sebastian Pokorny på SM 100 km
Sebastian Pokorny applåderar sig själv i mål på SM 100 km 2018 i Helsingborg
Foto: Malin Jonsson

Ultramarathon: Du har ju mest erfarenhet från trailultror. Vad fick dig att prova på 100 km på en 5-kilometers asfaltsbana?

Pokorny: Ja och det är väl egentligen det som jag tycker bäst om. Men tyckte det kändes som en annorlunda och spännande utmaning!
Både mentalt och att försöka ligga på relativt hård ansträngning hela tiden.

Ultramarathon: Berätta om hur loppet gestaltade sig i förhållande till din plan.

Pokorny: Ja det var lite svårt att göra en realistisk men samtidigt ganska tuff plan eftersom jag främst springer trail. Har bara testat asfaltpass i tävlingsfart upp till 20 inför SM så var svårt att avgöra kapaciteten. Men jag satte ribban högt och tänkte att det får bära eller brista. Kändes bra fram tills 45km, sedan mattades farten ganska kraftigt. Men såg samtidigt att alla förutom Linus i tätklungan såg ganska ansträngda ut, så kände att jag kunde några placeringar. Så fokus mot slutet var mest att hålla ihop tiden någorlunda och bevaka att ingen kom ikapp bakifrån.

Så här i efterhand hade det nog blivit en bättre tid om jag lämnat klockan hemma.

Ultramarathon: Du menar att du höll ett för högt tempo i början?

Pokorny: Ja absolut. Fast samtidigt så ville jag testa den hastigheten för att se vad jag behöver göra för att klara tempot hela vägen nästa gång 🙂

Ultramarathon: Du har med andra ord även framtida ambitioner med den här typen av lopp?

Pokorny: Ja, jag hade gärna putsat lite på tiden i alla fall. Men vi får se när det skulle bli i så fall, finns så mycket roligt att springa.

Ultramarathon: Vad har du för kommande mål?

Pokorny: Tanken var att springa Ultravasan men måste vänta och se hur återhämtningen går först. Sen vill jag testa någon 100 miles-tävling.

Ultramarathon: Spännande. Men du håller dig i Sverige tillsvidare?

Pokorny: Ja, eller jag spanar för fullt efter någon ultra till hösten, hade såklart varit kul att komma ut och köra något utomlands.

Ultramarathon: Vad har du för ambitioner med ditt löpande i stort? Vad driver dig?

Pokorny: Ambitionen är att fortsätta springa och utvecklas så långt möjligt. Själva utvecklingen är ju en drivkraft i sig, men njutningen i att bara springa är den största drivkraften.

Sen vill jag gärna tävla mycket. Det är ju på tävlingarna man får tillfälle att träffa himla trevligt folk också.

Ultramarathon: Vilket är en svår avvägning när man håller på med ultra.

Pokorny: Hehe ja det är ju det, men samtidigt har jag märkt att jag kunnat tävla ganska mycket utan några större bakslag.

Men det tar ju några veckor innan det riktiga suget efter att tävla långt kommer tillbaka. Som tur är 🙂

Ultramarathon: Gott. Stort tack för pratstunden och grattis återigen! Ser fram emot att följa dina prestationer framöver.

Pokorny: Tack själv! Och väldigt roligt att du skriver om ultralöpning, det uppskattas!

Fotnot: Vann SM gjorde Linus Wirén på 7:09:48, Sebastian var imponerande tvåa. Joacim Martinsson slutade trea med tiden 7:57:35.

LÄNKAR

Förhandstipsen inför SM 100 km 2018
Resultat SM 100 km 2018
Eftersnack med trean Joacim Martinsson

Efter SM 100 km: Intervju med Joacim ”Kimmen” Martinsson

Joacim Martinsson, eller Kimmen som han kallas av alla som känner honom, är Växjös stora ultraprofil. Med Kimmen som spindel i nätet har intresset för ultralöpning växt enormt i Växjö de senaste 2-3 åren. Efter Black River Run förra året fick han ta emot västen för att ha sprungit fyra 100 mileslopp i Sverige under ett år, The Swedish 100 Miles Challenge. Dessutom har han den snabbaste totaltiden av alla som har klarat av denna utmaning. När Arctic Ultra nu har ersatts av Kullamannen kan den tiden bli svår att slå.

Joacim Martinsson på SM 100 km
Joacim Martinsson på SM 100 km 2018 i Helsingborg.
Foto: Helsingborg Marathon

Daniel Westergren fångade honom för en intervju för ultramarathon.se, efter den överraskande tredjeplatsen på SM på 100 km. En 46-åring med förkärlek för stiglöpning gjorde sitt livs lopp på den platta asfalten i Helsingborg.

Ultramarathon: Du har ju Spartathlon som årets stora mål. Vad hade du för tankar och ambitioner när du anmälde dig till SM på 100 km?

Martinsson: När jag anmälde mig såg jag SM som ett av huvudmålen för året men när allt var klart för Spartathlon för en dryg månad sedan kändes SM alltmer som avstämningspunkt på vägen. Kanske bidrog den avslappnade inställningen till att presterade så bra. Jag har hela tiden sett fram emot att få springa utan handbromsen dragen, vilket var just vad jag gjorde igår.

Jag ändrade mitt tidsmål i tisdags till 8.00 istället för 8.20. Mer offensivt upplägg och tack vare att det var mulet så gick det lite enklare än om vi hade behövt hantera värme och sol. Jag hade riktigt roligt ändå fram till 80 km sedan var det svårare att le.

Ultramarathon: Hur gick loppet i förhållande till din plan? Följde du bara din egen plan eller anpassade du dig även till andra löpare?

Martinsson: Följde planen exakt fram till 50 km sedan fick jag signaler om att jag gick bra så jag ökade lite och ganska snart efterlyste jag info om hur långt jag hade fram och om jag närmade mig. Då började jag springa på placering istället. Fortare än jag trott plockade jag in Erik och tuffade på ett varv med lite sämre fokus. Sedan fick jag uppgifter om hur jag låg till i förhållande till Sebastian. I ett varv försökte jag plocka tid på honom men avståndet minskade för sakta så med drygt 80 kvar blev sub-8 och att behålla tredjeplatsen huvudfokus igen. Lite väl försiktigt mellan 80 och 90 men sedan gick sista milen lite fortare igen. Kändes kontrollerat.

Ultramarathon: Låter som ett väldisponerat lopp.

Martinsson: Ja, det blev ett ganska jämnt lopp för min del. Halvorna på 3.52 och 4.05. Det får betraktas som godkänt.

Ultramarathon: Trodde du före SM att du kunde komma hem med en medalj? Och var medalj ett särskilt mål för dig?

Martinsson: Jag trodde inte 8.00 skulle räcka till medalj. Men jag skäms inte ett dugg för att jag fick medaljen med mig hem. Kanske kan det få fler av våra yngre löpare att vara med nästa år. Inte kan de låta gubbarna ta hem medaljerna. I alla fall inte på så här korta och snabba banor. Nej, något medaljmål hade jag inte. Anade kanske att jag var stark i åldersgruppen M45 men medaljerna var inget jag tänkte på i förväg. Jag är egentligen för långsam för att springa på placering, tycker jag.

Ultramarathon: Men det måste ha varit ett av dina bästa lopp i ultrakarriären hittills?

Martinsson: Ja, det måste det vara. 16.43 på TEC 2017 var bra. 7.59 på Ultravasan 2015 också. Men detta är nog det bästa jag fått till. Än så länge. Samtidigt tror jag att jag är bättre, relativt sett, när det blir lite längre och lite stökigare än vad Helsingborg bjöd.

Ultramarathon: Ja, du brukar ju gilla stigar och t.o.m. obanat när du tränar, hur var det att springa så länge på asfalt? Och vad tar du med dig av den erfarenheten till ett ännu längre asfaltslopp, Spartathlon?

Martinsson: Asfalt är hårt och kräver ett skonsamt steg på ett helt annat sätt än när man springer på ett varierat underlag. Jag gillar skogen men det är ju inte så att asfalt är farligt. Eller ens tråkigt. Det går ju att springa fort på och fort är kul.

Spartathlon är speciellt och det är klart att det hårda underlaget betyder en del men det är knappast det som är den stora utmaningen eller fascinationen med loppet. Men nu vet jag hur det är att springa 8 timmar på asfalt. Det är bra.

Ultramarathon: Vad har du för ambitioner med Spartathlon?

Martinsson: Oj, det har jag inte tänkt på än. Ta mig i mål kanske. Men går träningen bra i sommar kanske jag vågar sätt tidsmål med marginal till cut-off-tiderna.

Ultramarathon: Och dina mål med ditt löpande i allmänhet? Både tävlingsmässigt och sett till vad du vill uppnå genom till löpning generellt.

Martinsson: Jag springer för att jag mår bra av det och blir hållbar på andra områden i livet. Och att tävla är ett positivt tillskott för mig. Det händer aldrig annars att jag är vaken i flera timmar utan att jag tänker på jobbet. Så tävlandet skapar ett friutrymme genom att kräva totalt fokus. Men jag sticker inte under stol med att jag gillar den bekräftelse jag får genom löpningen. Att jag kan, att jag är bra på att springa men framför allt den bekräftelse jag får från de jag springer med. Jag blir lyckligare av att springa helt enkelt. Om fler rör sig blir det bra. Och kanske kan jag inspirera lite. Eller till och med hjälpa till.

Och så har jag fått för mig att Växjö skulle kunna bli Sveriges ultracenter framför andra. Har lite idéer om hur det kan gå till.

Ultramarathon: Hehe, låter bra det. Stort tack för utförliga svar!

Fotnot: Joacim Martinsson slutade trea med tiden 7:57:35. Vann SM 100 km gjorde Linus Wirén på 7:09:48, tvåa var Sebastian Pokorny (7:38:05).

LÄNKAR

Förhandstipsen inför SM 100 km 2018
Resultat SM 100 km 2018

Vem springer snabbare än 8 timmar på SM 100 km?!?

SM-veckan pågår för fullt i Helsingborg och på torsdag 5 juli är det dags för ultralöpningen med SM 100 km. Banan är en 5 km lång varvbana längs Strandpromenaden och antalet höjdmeter per varv är endast 2 meter så det finns fina förutsättningar för bra resultat.

Men vilka har egentligen kapacitet att springa 100 km snabbare än 8 timmar? Vi har låtit Daniel Westergren titta på startlistan och här kommer förhandstipsen!

  1. André Rangelind

SM-vinnaren från 2016 (6.51) och 2017 (7.14) gör enligt egen utsago sin sista säsong som ultralöpare. Andra saker ska prioriteras i livet för den nyblivne pappan, som hoppas få kröna sin sista (?) säsong med SM-guld och VM. Men han är bara 27 år, så vi hoppas naturligtvis att få se mer av denne supertalang från Karlstad, som är ende svensk att ha tagit sig över 90 km på 6-timmars.

  1. Linus Wirén

Förra året gav han länge André en god kamp och slutade som tvåa på hemmaplan i Borås. 85,56 km på 6-timmars i hemstaden i november 2017 vittnar om en kapacitet ner mot 7.20. I så fall lär det bli pallplacering igen för 25-åringen. Kan de två yngsta löparna på den här listan också placera sig högst upp?

  1. Sebastian Pokorny

Sen har vi två intressanta löpare, som normalt hänger sig åt mer ojämn terräng. Men om man översätter 32-årige Sebastian Pokornys ultratrailmeriter ger det oss definitivt en medaljkandidat. Seger i Ursvik Ultra 2018 (2:a 2017), seger i Sandsjöbacka Trails 83 km och 2:a i Sandsjöbackas sprinttrippel 2017 är några av hans goda resultat.

  1. Erik Wickström

Den andra jokern är skidåkaren och chefredaktören för tidningen Vasalöparen Erik Wickström, tävlandes för SOK Knallen. Med kronisk ryggskada trotsar han läkarna och uppger själv att han ska inleda i ett tempo på 4:15-4:30 min/km. Det skulle innebära  under 7.30 och i så fall klar medaljvittring. Meriter som löpare sträcker sig från en 12:e-plats i Lidingöloppet 2006 till en 13:e-plats i Ultravasan90 2016 för 36-åringen.

  1. Frida Södermark

Norrköpings stolthet Frida Södermark är den andra landslagslöparen i startfältet. Trogen SM år från år går den snart 40-åriga äventyraren nu för sitt femte SM-guld och sjunde pallplats! 13:e dam på Comrades Marathon nyligen, 27:a totalt i Ultravasan90 och med personbästa på 7.51 på 100 km när hon blev 10:a på VM 2016. Kan hon klå den tiden i år?

  1. Joacim Martinsson

Övriga löpare får finna sig i att omnämnas som utmanare till ovanstående fem. Joacim Martinsson har gjort Växjö till kanske Sveriges ultralöpartätaste stad. Äldst på den här tipslistan med sina 46 år har han Spartathlon som årets stora mål. Mest håller han till i skogen, på befintliga eller egenuppfunna stigar och har bl.a. tredjeplatser på Täby Extreme Challenge (TEC) 100 miles 2017 och GAX 100 miles samma år. Om han klarar sitt huvudmål, att gå under 8 timmar, då kan han även ge någon av de första fem en kamp.

  1. Anders Hållberg

Kan femman från SM 100 km förra året (fyra bland männen) upprepa den bedriften i år? Då lär han behöva förbättra sin tid på 8.20. Men den 36-årige Stockholmaren var trea på Lidingöloppet Ultra i år, bara ett par minuter efter Sebastian Pokorny…

  1. Jonas Brantvall

En kille som säkert kan hålla till långt fram i början. Håller han hela vägen? Och klarar 46-åringen från Kolmården att bli bäste östgöte? Distansen har han i alla fall i benen, 2017 var han tvåa på Black River Run 100 miles. På 6-timmars har han gjort 76,1 km.

  1. Rasmus Stenemo

En slow-starter som kommer ligga längre ner i listan till en början. Förra året var den 37 år unge kalmariten som bor i Varberg sexa med 8.41. 2015 gjorde han 75,8 km på 6-timmars. Det motsvarar 8.30 enligt ultramångkampslistan på ultradistans.se. Han var tidigt ute med ultratrail och har bl.a. placerat sig på pallen i både Nya Zeeland och Danmark.

  1. Erik Andersson

Ett osäkert kort med stor potential. Den 37-årige Skövdebons bästa ultraresultat är en 27:e-plats i Ultravasan90 2015.

  1. David Rydstedt

Ytterligare en 82:a som är ett osäkert kort med stor potential. Sina bästa ultralöparår hade han 2015 & 2016 när han blev 28:a på Ultravasan90 (2015) och slog banrekord på GAX 100 miles (2016). Efter det har det blivit flera DNF på längre distanser för skåningen. Kanske 100 km är perfekt för en återkomst i toppen?

  1. Fredrik Engdahl

Den tredje löparen på topplistan som har passerat 40. Fredrik Engdahl från Kristianstad var den förste löparen att få västen för The Swedish 100 miles Challenge, genom att klara fyra 100 miles-lopp i Sverige under ett år. Om han skulle upprepa sina 8.19 på 100 km från 2013 kommer han placera sig högre. Men frågan är om han fortfarande kan upprepa det.

Från startlistan kan även nämnas Moralöparen Niklas Gunne, som inte kommer till start.

SM 100 km 2018 – Damer

På damsidan lär Frida Södermark ta en enkel seger. Men om övriga pallplatser kan det bli tuffare. Det verkar bli en stadskamp mellan Borås och Vänersborg, där en hemmalöpare mest van vid trail kan klämma sig in. Håll utkik efter följande kvintett: Therese Fredriksson (SOK Knallen, 69,4 km på 6-timmars & fyra på SM förra året med 9.31), klubbkamraten Anna-Maria Trollsfjord (damfemma på SM 100 km förra året med 9.57), Sofia Kay (LK TV88 Vänersborg, 10.08 på 100 km 2015), Sofias klubbkamrat Annika Askengren-Berg (bäst meriter från trail) och Lotta Sjöberg (hemmalöpare från Helsingborg, med mest meriter från trail, bl.a. 21:a dam i Ultravasan90 2015).

Anmärkningsvärt är att förra årets damtvåa, Jennifer Honek från Solna, ställer upp i motionsklassen. Hennes 8.47.53 från den tävlingen skulle säkerligen räcka till medalj även i år.

 

Följ liveresultat från SM 100 km här: http://sm100km.hbgm.se/resultat/

Vi önskar alla ultralöpare ett stort lycka till!!!

Frida Södermark i Helsingborg inför SM 100 km
Frida Södermark ( http://www.loparaventyret.se/ ) har definitivt kapacitet att springa snabbare än 8 timmar.
Foto från Fridas Facebook-sida.