Med topparna i Dalarna – tankar inför Älvdalen Backyard Ultra

0

240 hjältar har fallit. Gary “Lazarus Lake” Cantrell räknar ner för de fem kvarvarande, Johan Steene, Rune Larsson, Max Själin, Anna Carlsson och så jag. Min mentala bild är klar inför Älvdalen Backyard Ultra på lördag.

Ja, alla dessa legendarer, gamla som unga, kommer faktiskt finnas på plats i Älvdalen i helgen. Men det är väl inte särskilt höga odds på att Johan Steene, världsrekordhållare i backyard ultra med sina 68 varv, och 63-årige ultrapionjären Rune Larsson, som båda springer för arrangerande Sweden Runners, mest är där för att sällskapslöpa och snacka backyard med Laz och Marcus Ekenstierna. Eller ska Johan göra en Johnny och ta ÄBU som ett bra träningspass inför Six Days in the Dome? Ja, då får man ju umgås länge med en mästare.

På plats i Dalarna. Sandra och Gary Cantrell, flankerad av Marcus och Petra Ekenstierna. Foto: Sweden Runners.

Lite häftigt är det att se alla dessa namn. Dessutom kommer jag få bästa möjliga support genom en annan världsstjärna, Johnny Hällneby. Eller två, Ellen Westfelt är också där. Bara det liksom…

Backyard-konceptet har fullständigt exploderat i år. Antalet backyard ultra i Sverige i år är väl uppe i 25 nu. Gary “Lazarus Lake” Cantrell, eller Laz som han kallas, är tydlig med sina ambitioner att göra originalet på hans egen bakgård, Big’s Backyard Ultra, till ett världsmästerskap. I över 20 olika länder finns det tävlingar där vinnaren får en golden ticket till Big’s. Vinnaren i Big’s får en plats till The Barkley Marathons.

En tävlingsform som passar mig

Backyard är en tävlingsform som jag tror passar mig. Jag är inte särskilt snabb och är bra på att nöta på jämnt och bra i ett förutbestämt tempo och ta energi utifrån ett uppgjort schema. “In i Excelarket”, som Johnny uttryckte det när jag sprang 24-timmars på Personliga Rekordens Tävling.

Att det är lätt att ge upp i en backyard ska jag försöka mota genom att intala mig själv att inte ge upp under pausen i depån mellan varje varv. Och har man väl gett sig ut på ett nytt varv, ja då måste man ju ta sig runt 6,706 km till.

One more loop… hela tiden, tills det helt enkelt inte går längre. Men då ska det ha gått många timmar, väldigt många timmar. För man springer ju inte snabbt, väldigt många klarar 100 miles på 24 timmar om man inte som de flesta springer alldeles för snabbt i början. Många duktiga 100 miles-löpare har svårt just för det, att inte få springa fortare, att inte få springa ifrån de andra. När ett nytt varv startar är ju alla som är kvar i delad ledning. Perfekt för mig. Och inspirerande.

Och så det där med att springa samma varv hela tiden. En del blir uttråkade, ofokuserade. Men banan är ju mycket längre än de 373 meter som jag sprang runt under ett dygn i Växjö Tipshall i december. På min hittills enda backyard ultra, Runneby Backyard Ultra i Ronneby i april, var jag under de 17 timmar som jag höll på längs den tekniska och hyfsat kuperade banan aldrig uttråkad. I början njöt jag av sällskapet. Sen njöt jag av naturen. Sen njöt jag av ensamheten, stillheten, möjligheten att faktiskt få göra detta. Och sen tänkte jag inte alls, jag bara var.

Aldrig varit så bra tränad

Jag har aldrig varit så bra tränad i mitt liv som jag är nu, vid 44 års ålder och med tre småbarn från 9 månader till 5,5 år… Men ett sådant liv gör att det förstås alltid är en utmaning med återhämtning och sover gör jag sällan bra. Träningsbasen har blivit löppendling till jobbet. 40-90 km löpning per vecka har det blivit efter Runneby, men i mars var det flera veckor med bara 20-25 km. Försöker få in minst ett styrkepass på gym i veckan. Men slarvar med mobiliteten, orken har trytit helt enkelt.

Jag är åtminstone van att vara trött, det kan ju vara en konkurrensfördel… Och så tänker jag att Johan Steene höll igång i 68 timmar, trots att resestrul gjorde att han knappt hann fram i tid och inte fick den sömn han hade behövt. Då borde jag väl i alla fall klara av hälften, tänker jag.

I december 2016 sprang jag min första ultratävling, 6-timmars i Växjö. 1,5 år innan dess började jag med ett flermånadersprogram för att genom springa-gå komma upp till 5 km sammanhängande löpning, efter 10 års uppehåll från löpning på grund av knäproblem. Nu kommer jag att använda springa-gå-taktiken igen.

Planen klar

Jag har en detaljerad plan för var och när jag ska gå respektive springa för att komma in på 50-52 minuter per varv. Kanske till och med ännu långsammare när jag inte behöver mer än att fylla på vätska. I princip gå när det är uppför och springa när det är plant eller nerför, även om det inte är mer än 28 höjdmeter per varv… Det skulle innebära drygt 20 minuter promenad och 30 minuter löpning i 6:30-6:40-tempo.

Jag använder alltid Tailwind som energibas, tillsammans med bars från Umara. Hoppas på att arrangörens uppgifter stämmer om att de blandar så det blir 140 kilokalorier per halvliter Tailwind, här ska inget lämnas åt slumpen! Då kompletterar jag med en halv Umara-bar per varv och två salttabletter per varv på dagen när det är varmt och en på natten.

Jag räknar med att äta medhavda mjukkonserver (Chicken Korma med potatis och köttbullar med potatis) och ostkaka ungefär vid de tider som jag normalt skulle ätit måltider. Kanske tar något från arrangörsbordet också, men vill ogärna testa sådant som jag inte är säker på att det funkar.

På fötterna kommer jag ha ett par Altra Torin. Jag hoppas inte att nolldroppet ska innebära problem för mina hälsenor och vader. Annars lär det vara höftböjarna som säger ifrån först. Kommer ta med några reservskor, typ alla jag har som fortfarande är löpbara… Även om Inov-8 Trailtalon 250 och Altra Lone Peak 3.5 egentligen är för andra underlag än det på ÄBU. Och det är ju egentligen i skogen som jag springer helst…

Det verkar bli varmt, framför allt på lördagen. Uppemot 24 grader och över 20 grader från start till solnedgång. Liksom på bland annat Borås Ultramarathon kommer jag därför ha en kylbandana på huvudet och en kylfilt eller kylhalsduk runt nacken. Det gör stor skillnad för att hålla huvudet kallt, för egentligen är det alldeles för varmt.

Inramningen kommer vara riktigt häftig. På fredag kväll är det pre race-middag på Hotell Älvdalen. Petra Ekenstierna, från arrangerande Sweden Runners, Erik Desmeules från Hoka One One, fjolårets totalsegrare på ÄBU Lisa Amundsson (som liksom också deltagande Pernilla Otto har fått plats på Big’s Backyard Ultra i oktober), Mr Ultra himself Rune Larsson och självaste Gary “Lazarus Lake” Cantrell kommer att prata.

Dessutom tar jag tillfället i akt att samla in pengar till människor i Log-Logo i norra Kenya. Genom utbildning och hjälp-till-självhjälp vill jag och min fru, som kommer därifrån, bidra till att fler ska kunna ta sig ur fattigdom och skapa en bättre framtid för sina familjer. Det blir en extra morot för att springa några varv ytterligare.

Mot Dalarna!

Tävlingen kan du följa på olika sätt:

Share.

About Author

Instagram: @ultrawestis

Leave A Reply