Idag blev det inte som det skulle. Planen var att springa en lugn runda på 2-2,5 timme. Jag har en långsiktig strategi inför 6-dagarstävlingen i maj att bygga upp träningsblock på två till tre dagar med ganska stora volymer för att klara några riktigt tuffa träningsdagar längre fram i uppladdningen.
Men idag när jag kom ut så var världen magisk. Solen hade precis gått ner och allting gnistrade i olika toner av vitt. Dessutom var det svinkallt. Så att löpningen blev lite snabbare än tänkt i början hade mer att göra med att inte frysa ihjäl än något annat.
Fast snabbt kom känslan av att kroppen var stark. Andningen funkade bra trots kylan och benen kunde klara vad som helst. Så jag lät rytmen flyta på som den ville. Försökte absolut inte pressa, för det skulle egentligen vara en lågpulsrunda, men det kändes helt enkelt för bra för att korrigera tempo.
Jag sprang min vanliga träningsrunda som jag brukar ta när jag siktar mot 2 timmar, och det slutade med att jag helt plötsligt hade gjort min snabbaste tvåmilsrunda nånsin. Galet. Oväntat. Och onödigt.
Om jag ville träna muskeluthållighet har jag bättre sätt. Jag springer hellre långa intervaller på tex 20-25 minuter. Ännu hellre långa pass i backe. Den här typen av löpning som det blev idag hör egentligen till en mellanmjölksform som jag vill undvika. Varken tillräckligt snabbt för att ge ordentligt träningseffekt eller tillräckligt långsamt för att vara skonsamt.
Men idag var det helt underbart.
Och mot bättre vetande så har jag alltid den här rundan till hands som en möjlig test på formen. Så det var egentligen vare sig första eller sista gången jag gör det här träningspasset som jag inte behöver…
Här är passet på Strava: https://www.strava.com/activities/1368662271
