Inför Ultravasan90 2018: herrarna

Det är alltså dags för Ultravasan på lördag, Sveriges största ultratävling. Herrtävlingen har ett väldigt starkt startfält, med både ett gäng segersugna svenskar och starka utländska löpare.

Morasonen Jonas Buud, under många år Sveriges största ultrastjärna, tog initiativ till Ultravasan tillsammans med tidigare tävlingsledaren Peter Fredricson. Jonas vann själv premiärtävlingen 2014 och året därpå slog han det rådande imponerande banrekordet på 5:45:08.

Jonas Buud är i år tillbaka efter skadebekymmer, som tvingade honom att bryta Ultravasan 2016 och som helt förhindrade start förra året. Men med mindre fart i benen räknar han själv inte med att återupprepa sina tidigare segrar. Konkurrensen är hård både från svenska och utländska löpare.

Svenska toppkandidater

Flera svenska deltagare har ambitionen att finnas med långt fram, åtminstone fyra siktar på pallen. Bland annat har hela förra årets prispall från Ultravasan 45 i år tagit steget upp till den långa distansen.

Erik Anfält, 42-åring från Örebro, vann Ultravasan 45 förra året och har i år gjort 2:25 på maraton. Men nio mil har han tidigare inte varit i närheten av. I juni tog han en efterlängtad SM-medalj i Stockholm marathon. Med den bärgad ville han satsa mot en ny utmaning.

– Jag är så pass nöjd med mitt lopp på 45:an förra året att jag efter lite funderande fram och tillbaka kom fram till att en start i 90:an “triggade” mig mer. Alltid spännande att testa nytt…Jag känner mig ödmjuk, men laddad för att försöka få till ett riktigt bra lopp, säger Erik, som tar loppet som en läropeng men utan att känna sig slagen på förhand.

Förra årets segrare i Ultravasan 90, Elov Olsson, håller sig till den kortare distansen i år, som uppladdning inför VM på 100 km. Ockelbomaffians färger försvaras istället av bröderna Lantz, som var tvåa (Joacim) och trea (Johan) bakom Erik Anfält på Ultravasan 45 förra året. De är båda i bra slag och går för pallplats.

Johan Lantz, som fyller 29 veckan efter Ultravasan, är den av bröderna som har mest erfarenhet av distansen och känner sig betydligt starkare än under Fjällmaratonveckan. Genombrottsåret var 2014, då han bl.a. var 6:a i Ultravasan90. Men våren 2015 bröt han lårbenet när han var på väg mot en topplacering tuffaste internationella motstånd i Transgrancanaria.

– Jag är grymt taggad på Ultravasan, men är samtidigt också lite nervös då jag inte sprungit så här långt (och fort) sedan innan skadan 2015. Min ambition är att springa ett jämnt och fint lopp i ett tempo som jag tror att jag kan hålla hela vägen. Förhoppningsvis räcker det till en topp 3-placering!

Den yngre brodern Joacim Lantz, 27 om ett par veckor, har normalt hållit sig till kortare lopp. Men i år ville han testa något längre och han är inte blygsam.

– Jag kommer försöka springa för topplaceringarna, även om det är långt för mig, säger Joacim.

Johan vill också höja ett varningens finger för lillbrorsan, som han tror kan överraska.

En annan snabb maratonlöpare, som också har erfarenhet av långa ultralopp, är Patrik Wikström. 26-åringen från Umeå, tävlandes för Dorotea IF, har siktet högt inställt. Han har varit 10:a (2016) och 11:a (2014) på Ultravasan 90 tidigare, men lär i år vara starkare än någonsin. Han var SM-sexa på Stockholm Marathon och vann Salomon 27K under Kia Fjällmaratonveckan för ett par veckor sedan. Senaste ultran som han vann var det tuffa Kullamannen 100 miles i november 2017.

– Nu hoppas jag på en pallplats. Jag har tagit kliv framåt både i vinter och i sommar, så får jag till loppet så bör jag kapa rejält med tid från min förra 6:37, hoppas Patrik.

Och så Jonas Buud då. Med DNF 2016 och DNS 2017 tycker initiativtagaren förstås att det är kul att vara tillbaka på startlinjen för att denna gång springa hela vägen hem till Mora.

– Jag tycker att jag saknar lite fart i benen i år, så min plan får försöka bli att inte luras med i början och tro att jag kan springa på 6 timmar, utan försöka vara lite mer realistisk och sikta på en tid på 6.30-6.45. Det kommer bli en svår utmaning, tror Jonas, som tror att startfältet är för starkt för att han ska kunna kriga om förstaplatsen.

Men hans rekordtid på 5:45 tror han inte att någon kommer vara i närheten av.

Utländska toppkandidater

Den svenska favoritkvintetten får riktigt tuff konkurrens. De allra starkaste utländska segerkandidaterna är två amerikaner och som så ofta förr i Vasaloppsspåret, en norrman.

Ultravasan har ett gott rykte bland amerikanska ultralöpare, både genom Vasaloppets historia och den professionella tävlingsorganisationen. En av dem som återkommer är Patrick Reagan. Trea 2016, tvåa bakom Elov Olsson förra året. Kan han ta steget högst upp i år? I januari drog han på sig en stressfraktur som gjorde att han inte var redo för att tävla i Western States i juni. Istället blir Ultravasan hans riktiga comeback.

– Jag vet att konkurrensen kommer vara utomordentlig i år och jag hoppas vara i toppen i år igen, säger Patrick.

– Ultravasan är en väldigt trevlig blandning av stigar, ängar och skogsvägar. Tävlingen passar mina styrkor mycket bra, då det är ganska platt och löpbart. Tävlingsorganisationen skapar en väldigt speciell upplevelse för löparen, med aktiviteter före och efter loppet, liksom fint omhändertagande av elitlöparna, säger Patrick om varför han återkommer för tredje gången.

Den andra amerikanen som har kapacitet att vinna är Kris Brown. Han har haft ett bra år med fyra segrar: Sean O’Brien 50K Trail Race, Ruck a Chuck 50K, The Canyons Endurance 50K och Born to Run Ultra 30 miles. Senast var han 10:a i det prestigefyllda Western States 100 Mile Endurance Run. Men återhämtningen efter Western States har gått långsammare än förväntat och han har själv en ödmjuk inställning till sina möjligheter.

– När jag anmälde mig drogs jag verkligen till det starka startfältet och såg fram emot möjligheten att tävla mot ett gäng snabba killar. Jag mår bra och ser fortfarande fram emot att springa, men mina ben har inte den fräschhet som jag skulle behöva för att springa på toppen av min förmåga, tror Kris.

Han har därför inga ambitioner att ta hem några spurtpriser, utan kommer starta långsamt och avancera efterhand. Det är Kris’ blott andra lopp utanför USA. Det första var ett misslyckat 100 miles-lopp i Skottland 2016.

En annan långväga gäst är nyzeeländaren Vajin Armstrong. Han har inspirerats av Jonas Buud, som han kom tvåa efter på Swissalpine K78 2013. Jonas har sprungit Tarawera Ultramarathon på Nya Zeeland två gånger. Nu gör Vajin resan till Sverige för att springa på Jonas’ hemmaplan.

– Målet med Ultravasan är bara att springa så snabbt som möjligt så länge som möjligt. Låga sex timmar någonstans skulle vara fantastiskt, säger Vajin.

Närmare till Sälen och Mora har norrmannen Didrik Hermansen. Han sprang också Western States i år (2016 var han tvåa), men fick problem med både värme, energiintag och motivation, och bröt efter drygt halva sträckan. Återhämtningen gick därmed snabbare och han kommer till Sälen i god form.

– Jag prövade att lägga om träningen lite med ännu plattare och snabbare pass under semestern. Målet är att få en god genomkörare inför VM på 100 km tre veckor senare. Och förhoppningsvis då få en god placering!

Didrik, som vann Transgrancanaria 2016 och kom trea 2017, har sprungit Ultravasan förr. 2014 var han fyra och 2015 kom han på tredje plats.

Ukrainaren Evgenii Glyva har, liksom Jonas Buud, vunnit Swissalpine Marathon K78 (2015 och 2:a 2016). Så sent som i slutet av juli var han tvåa på Swissalpine Irontrail T48. Han har varit med många år i ultrasammanhang och springer både trail och väg (3:01:45 på 50 km, 6:49:53 på 100 km). 2016 vann han Wings for Life i Österrike.

En annan Wings for Life-segrare är fransmannen Yoann Stuck, som vann i Norge 2016. Samma år blev han tvåa på Ecotrail Paris, där han placerade sig femma i år. Han har topp 10 som mål, med allt bättre än det som bonus.

– Jag ville komma tillbaka till Skandinavien. Jag gillar människorna och andan här, säger Yoann.

45-årige estländaren Ranno Erala var 6:a på Ultravasan90 både 2016 och 2017, och dessutom 8:e 2015. Han hoppas på bra väder och personligt rekord och kan med andra ord återigen placera sig högt upp i resultatlistan. Sin ålder till trots har han bara gjort fem ultralopp och har VM på 100 km i Kroatien i september som årets huvudmål.

Ytterligare toppkandidater

Utöver de tolv nämnda finns förstås ytterligare ett gäng som har möjlighet att ta sig in på topp tio.

Daniel Nilsson har placerat sig som 7:a, 12:a, 11:a och 9:a under de fyra tidigare Ultravasorna. I år har han bland annat vunnit Jättelångt Trail i överlägsen stil och Lidingö Ultra. 43-åringen från Stockholm har goda möjligheter till ännu en topp 10-placering.

29-årige Simon Karlsson från Ärla IF vann KRSUltra i norska Kristiansand och var tvåa i isländska Laugavegur Ultra Marathon för en månad sedan. En 52:a-plats i CCC förra året går inte heller av för hackor. 21:a-platsen i Ultravasan från 2016 kommer han säkert kunna klå i år.

I början av juli var Sebastian Pokorny SM-tvåa på 100 km. Han visade därmed att han behärskar både snabblöpt asfalt och trail. I maj var han tvåa efter Daniel Nilsson på Lidingö Ultra, men han har i år segrar i Sandsjöbacka Trail 80 km, Ursvik Ultra 75 km och EcoTrail Stockholm 45 km.

46-årige Fredrik Sätter från Mattmar utanför Östersund springer ultra sporadiskt, men en 12:e-plats i Ultravasan90 förra året vittnar om kapacitet.

Björn Moren, 31-åring från IK Akele i Linköping, var i år trea i KRSUltra och fyra i franska Grand Trail De-La Vallée D’ossau (GTVO).

Från OK Linné i Uppsala kommer 46-årige Mattias Nilsson. Han har varit 26:a, 15:e och 23:a i Ultravasan90 2014-2016. Kanske han har sina bästa år bakom sig, men kapacitet finns där.

Även Johan Johansson från Sollefteå har sina bästa resultat bakom sig, bland annat en 12:e-plats i Axa Fjällmaraton 43K 2016 och en tredjeplats i det 293 kilometer långa Gore-Tex Transalpine Run 2014 och inte minst en 14:e-plats på UTMB 2013.

Ytterligare några utländska löpare att lägga till listan är norrmannen Espen Waage Skjeflo, femma på Salomon Xreid Jotunheimen i juni och vinnare av Birkebeinerloppet 2017 och irländaren Ricki Wynne, vinnare av Portumna 50 km Ultramarathon på Irland.

Och så Oleg Kharitonov. Ryssen som fyllde 50 i april har en imponerande meritlista. Från 1999 till 2007 tillhörde han världseliten på 100 km, med 6:29:29 som bäst. 2005 och 2007 vann han dessutom VM. Han har fyra pallplatser i Comrades Marathon (2003-2006), varav en seger. Även om han förstås inte springer lika snabbt som i fornstora dagar har han de två senaste åren visat att det finns gott om kapacitet kvar.

Fler topp 20-kandidater

• Thomas Jonsson, Undersåker. 18:e i Ultravasan90 förra året, 29:a 2016. Fyra i High Coast Ultra 129 km 2017.
• Lars Emanuelsson, Katrineholm. 27:a i Ultravasan90 förra året. Femma i Lidingö Ultra 2016 & 2017.
• Niklas Gunne, Mora. 14:e i Ultravasan45 2017, 33:a i Ultravasan90 215. Gjort 77 km på 6-timmars.
• Conny Svahn, Tyresö.Tvåa i Täby Extreme Challenge Backyard 2018, femma i Sörmland Ultra Marathon 2015.
• Kent Melin, Bandhagen. 20:e i Ultravasan90 2017. 2:a i Täby Extreme Challenge 50 miles 2016. 195,9 km på 24-timmars, 73,8 km på 6-timmars.
• Daniel Pettersson, Göteborg. Trea på Sandsjöbacka Trails sprinttrippel.
• Joakim Johansson. 33:a i Ultravasan90 2017, 43:a 2016.
• Tomas Andersson, Älvdalen. 27:a i Ultravasan90 2017.
• Joakim Nordfeldt, Falun. 20:e i Ultra Trail Del Mugello 2017, 7:a i Ecotrail 80 km.

Följ Ultravasan via vasaloppet.tv mm.