Efter The GAX 100 Miles 2018: intervjuer med Peter Thorvaldsson och Roger Kjellsson

0

Peter Thorvaldsson hade aldrig tidigare varit favorit inför en tävling. Men han pallade för trycket och vann 2018 års GAX. Sin vana trogen öppnade han lugnt och passerade löpare efter löpare. Först vid Kåseberga, efter ca. 142 km, var han uppe i ledning. Ultramarathon.se tog ett snack med den senaste GAX-segraren, liksom tvåan och trailultra-debutanten Roger Kjellsson.

Peter Thorvaldsson vann på tiden 19:30. Roger Kjellsson delade andraplatsen med damsegraren Petra Hurtig, på tiden 20:04. Tredjeplatsen i herrklassen delades av Patrik Alvånger och Niclas Gällentoft på 21:22.

Foto: Robert Axelsson

Intervju med Peter Thorvaldsson

Ultramarathon.se: Hej och stort grattis till segern!

Peter Thorvaldsson: Tack, Daniel!

Ultramarathon.se: Du sa att du aldrig tidigare varit favorit inför ett lopp. Tidigare har du startat extremt långsamt och avancerat rejält på slutet. I år startade du betydligt mer offensivt för att vara du. Var det tanken och hur kändes det jämfört med de två föregående åren på GAX?

Peter Thorvaldsson startade sin vana trogen i ett relativt långsamt tempo. Foto: Jonas Nilsson

Thorvaldsson: Mitt mål var ju egentligen att springa runt 18-19h så jag tror att tempot på första halvan var ändå ungefär rätt även om det var betydligt snabbare än tidigare år för mig. Hade lite av en svacka på första halvan där det verkligen inte kändes som att det skulle vara min dag – men lyckades ändå köra på ganska bra.

Jag lämnade Haväng efter 9h15 så rent tidsmässigt tycker jag att jag låg nästan perfekt där… för det mesta skulle jag backa mig själv att komma i mål på 19h då…

Ultramarathon.se: Hur påverkade värmen?

Thorvaldsson: Svårt att säga. Egentligen tycker jag vädret var nästan optimalt. Man visste ju att det skulle vara varmt, men så var det mycket moln och blåste en del så det kändes som rätt skönt löparväder.

Ultramarathon.se: Låter som att du var väl förberedd. 🙂

När du började passera löpare efter Magleberg och in mot Haväng och efteråt, hur kändes det mentalt?

Thorvaldsson: Den sträckan är rätt tuff, och det kändes inte som att det gick speciellt bra för mig. Lite av en svacka i några mil där. Ändå när jag närmade mig Haväng så passerade jag flera andra löpare. Det kändes nästan som att jag sprang om dem lite för tidigt… det är ju efter Haväng man ska börja springa om andra!

Ultramarathon.se: Haha, men det gav dig kanske den kick som du behövde för att få igång en bra känsla efter en tuffare inledning?

Thorvaldsson: Jag tror kanske att det gjorde att jag gick ut lite för hårt direkt efter Haväng faktiskt. Jag tycker inte alls om att springa om någon för att bli förbisprungen igen – det får inte hända. Det gjorde att jag glömde lite att sandsträckan precis efter kontrollen kan verkligen suga kraften ur en om man inte är försiktig så jag sprang nog lite för hårt där vilket påverkade min tid rejält negativt i slutändan.

Ultramarathon.se: Vilka sprang om dig igen?

Thorvaldsson: Ingen 🙂Det var mest att jag tog i lite för hårt bara för att undvika att det skulle hända.

Ultramarathon.se: Du passerade de sista löparna, Roger och Petra, först efter Kåseberga omkring 142 km. Hur kände du dig då? Dessförinnan även Simon Olsson, som öppnade väldigt starkt, men sedan inte orkade ta sig i mål.

Thorvaldsson: Det kändes ganska oväntat att springa förbi dem på backarna. Jag hade egentligen inga tankar på att jaga dem, kände mig rätt slagen, men så såg jag två pannlampor en bit framför mig. Var dock osäker på om det var dem eller FMR-löpare. När jag väl kom ikapp dem så fanns egentligen inget annat alternativ än att rycka och ge allt jag hade. Man måste ju försöka visa direkt att det är lönlöst att försöka jaga 😉

Ultramarathon.se: Ja, och du fick över en halvtimme till de sista två milen och slog ditt personliga rekord från förra året.

Thorvaldsson: Gällande Simon så är det som jag tror Patrik sa till dig innan loppet, ”GAX skördar sina offer” och så är det 😉 Speciellt om man öppnar allt för hårt.

Ultramarathon.se: Fler kanske behöver lära av dig. 🙂

Thorvaldsson: Sista 15 efter Kåseberga sprang jag med allt jag hade att ge. Tänkte om jag kan hålla bra tempo runt 6:30 – 7:00 så blir det svårt att springa ikapp mig.

Att det blev en halvtimma var ju oväntat! Jag slappnade egentligen inta av alls förrän jag var framme vid järnvägsbron. Den unnade jag mig att gå lugnt över 🙂

Peter Thorvaldsson med guldpokalen i sin hand. Foto: Jan-Erik Ramström

Ultramarathon.se: Hur kändes det med guldmedaljen om halsen?

Thorvaldsson: Det kändes bra! Som en once-in-a-lifetime upplevelse. Speciellt efter att ha pushat mig själv så hårt den sista sträckan. Det finns ingen känsla lika bra som att veta att man har gett allt man har när man kommer till mållinjen.

Ultramarathon.se: Vad väntar nu framöver?

Thorvaldsson: Vila 🙂 sedan vet jag faktiskt inte. Långsiktigt så har jag siktet inställt på lite tuffare bergslopp som UTMB, LUT, och Western States. Men för det här året är jag nog klar med ultralopp… jag ska väl kanske hitta någon mara och se om jag kan slå 3h.

Ultramarathon.se: Låter spännande att ge sig utomlands för bergslopp. Vad är det som driver dig i din löpning?

Thorvaldsson: Den personliga utmaningen. Jag älskar att se hur mycket man klarar av, sånt som låter helt otroligt tills dess att man har gjort det (och ofta även efteråt när man blickar tillbaka på det man gjort).

Samtidigt känns det väldigt naturligt att röra sig långa sträckor till fots… mitt hjärta fylls med glädje och kärlek bara av att få vara ute och springa, speciellt ute i naturen i skogen eller över berg…

Ultramarathon.se: Härligt. Stort grattis igen och lycka till med framtida utmaningar!

Thorvaldsson: Tack Daniel! Roligt att ha någon som dig som skriver om och har koll på den svenska ultravärlden!

Intervju med Roger Kjellsson

Roger Kjellsson, 49-åring från Ronneby, gjorde sin trailultra-debut på GAX. Han hade tidigare bara sprungit tidslopp, med 187,9 km på 24-timmars och 75,0 km på 6-timmars som personbästa. Därför hade vi dessvärre lyckats missa Roger i förhandstipset. Men Roger höll till i toppen hela loppet igenom och sprang en stor del tillsammans med damvinnaren Petra Hurtig.

Roger Kjellsson och Petra Hurtig efter målgången. Foto: Jan-Erik Ramström

Ultramarathon.se: Vad hade du själv för förväntningar och ambitioner inför loppet, med tanke på att du tidigare bara sprungit på jämnt underlag, utan att behöva fundera på vägval?

Roger Kjellsson: Tack så mycket Daniel. Som du skrev så var det min trailultra-debut, så jag förstår att du missade mig i ditt förhandstips. Inför detta loppet hade jag lagt om min träning en del och sprungit mer trail (dock inte tillräckligt skulle det visa sig). Detta gjorde att jag hade som målsättning att komma ner mot 20 timmar under förutsättning att jag hade en bra dag och vädret var gynnsamt. Värmen gjorde att jag reviderade målet till att i alla fall ta mig i mål inom 24 timmar.

Ultramarathon.se: Kan du berätta lite om hur du upplevde loppet? Du sprang ju mycket tillsammans med Petra Hurtig.

Kjellsson: Min största oro inför loppet var navigeringen, 100 miles är långt och då vill man inte lägga till extra km genom att springa fel. Jag tycker Petra och jag hade ett mycket bra samarbete. Vi hjälptes åt med navigeringen och pushade varandra att minimera gå-pauserna. Vi var bägge bra på dom lättlöpta partierna och vi hade samma problem på de mer tekniska delarna. Jag inser att jag har jättemycket att lära när det kommer till traillöpning (typ teknisk löpning med pannlampa).

Förutom lite magproblem redan efter 3 timmar så hade jag inga stora problem under loppet. Banan är krävande men helt fantastisk och omväxlande. Om jag ska nämna någon del så var strandlöpningen ner mot Sandhammaren helt otrolig. Man springer i pannlampans sken med fullmånen som speglar sig i havet, dånet från vågorna som slår mot stranden, fyren med sitt roterade ljus långt där framme och sedan hade vi ett åskoväder långt bort i fjärran som lyste upp horisonten ibland, det var helt magiskt.

Ultramarathon.se: Att komma i mål på andra plats och strax över 20 timmar i värmen, hur kändes det?

Kjellsson: Jag är givetvis mycket nöjd med min insats och att bli tvåa på GAX hade jag inte räknat med.

Ultramarathon.se: Hur känns det i kropp och knopp nu efteråt?

Kjellsson: Kroppen känns förvånansvärt bra idag, men det märks att fotlederna tagit stryk i den mjuka sanden.

Ultramarathon.se: Vad har du för kommande målsättningar? Blir det mer trail nu?

Kjellsson: Nästa lopp i tävlingskalendern är ett 6-timmars på hemmaplan i Ronneby den 1 September. Jag är anmäld till ett par andra 100 mileslopp i höst/vinter, men årets högst prioriterade lopp är nu avklarat.

Tack till arrangörerna/funktionärerna som gjorde ett kanonjobb. Tack även till alla supportteamen som bjöd mig och Petra på vatten längs med vägen. Vi hade inte klarat oss utan er. Jag vill också gratulera Peter till segern. Det var han väl värd (han flög förbi när han väl kom ikapp).

Dela.

Om författaren

Instagram: @ultrawestis

Lämna en kommentar