Ultravasan 90 2018: herrtävlingen
Ultravasan 45 skulle bli ett bra träningspass för Fritjof Fagerlund, inför VM på 100 km. Två dagar före start bestämde han sig för att istället ge sig på den långa distansen igen. Det slutade med seger, den näst bästa tiden i Ultravasans 5-åriga historia och ytterligare en andraplats för Patrick Reagan.
- Det gick osannolikt snabbt för mig. Jag visste att jag var i bra form, men så snabbt trodde jag inte det skulle gå. Jag var otroligt sugen på att springa loppet och allt flöt på bra med en riktigt bra känsla, säger den 44-årige ålänningen och universitetslektorn vid Uppsala universitet.
VM på 100 km i Sveti Martin na Muri i norra Kroatien 8 september skulle vara årets stora mål. Fritjof Fagerlund körde därför på som vanligt med hårdträningen till bara ett par dagar innan Ultravasan. Ultravasan 45 var planerat som ett bra långpass, men han kände sig stark nog för att byta upp sig till den långa distansen.
- Jag kände mig helt enkelt väldigt sugen på att springa 90, som är det stora loppet och också passar mig bäst. Jag kände att min form var väldigt stabil och jag hade inga skavanker eller skadekänningar som riskerade att förvärras i ett tufft lopp. Jag ville gärna ta chansen att få springa även Ultravasan 90 i fin form.
Erik Anfält tvingades dra sig ur med halsont, men amerikanen Patrick Reagan fick alltså återigen se en svensk före sig i resultatlistan. Men förberedelserna var inte optimala. Fritjof glömde sina flaskor på väg till starten i Sälen.
- Jag hade förberett flaskor, som jag hade tejpat gels och salttabletter på, som skulle skickas till de stora kontrollerna. Men halvvägs till starten märkte vi att jag hade glömt dom i Mora, så vi fick vända om. Vi kom fram sent och det var bara fem minuter till start när jag gick in i fållan, berättar Fritjof.
Energiintaget, knappt 300 kcal per timme, var noga planerat. På fötterna valde han i sista minuten att ha Hoka Speedgoat 2. Och när starten gick var det bara att springa och vara glad.
Ledargruppen passerade Smågan efter 35 minuter. Ukrainaren Evgenii Glyva hade tagit greppet, med en 5-mannaklunga strax bakom sig, bestående av norrmannen Didrik Hermansen, amerikanen Patrick Reagan, nyzeeländaren Vajin Armstrong, estländaren Ranno Erala och så Fritjof Fagerlund.
Didrik Hermansen, fyra i den första Ultravasan 90 2014 och trea 2015, var sugen på spurtpriserna. Han kom först både till Mångsbodarna och Evertsberg. Evgenii Glyva släppte mellan Mångsbodarna och Risberg (efter en jättedipp tappade han till 62:a plats, men avslutade starkt och blev 31:a i mål). Efter det kom kampen att stå mellan Didrik, Patrick och Fritjof, som sprang större delen av den första halvan tillsammans.
I Evertsberg var det tydligt att Didrik ville ha spurtpriset. Men han skulle inte få det gratis och när Didrik saktade ner smög Fritjof ifatt honom. Norrmannen upptäckte det och drog iväg som en pil, innan han retsamt saktade ner och väntade in Fritjof innan han sprang över linjen. Kanske var det där som Didrik brände sina chanser.
- Ja, det tror jag nog. Jag kände ju att låren blev stela efteråt! Men det är en kul grej som kryddar loppet. Om tre veckor i VM ska jag i alla fall springa lite jämnare, säger Didrik.
Patrick låg strax bakom, men Fritjof och Didrik drog hårt i nerförsbackarna efter Evertsberg. När det planade ut fortsatte Fritjof på samma ansträngningsnivå, men då kunde inte Didrik längre följa och han passerades även av Patrick.
- Då förstod jag att jag hade ett bra läge, men jag ville inte ta ut något i förskott. Jag har varit tvåa tidigare och då hade jag det tufft på slutet, säger Fritjof.
Peter Fredricsson gav tider till topplöparna. När Fritjof fick höra att avståndet ner till tvåan var uppe i 4.50 efter Hökberg kände han att det skulle bli svårt att ta in.
Patrick Reagan, trea 2016 och tvåa 2017, fick återigen ställa in sig på att springa i mål utan segerkrans.
- När avståndet var 6 minuter med drygt 5 km kvar visste jag att segern inte var inom räckhåll. Varje år känner jag att jag lär mig mer om banan och lär känna staden lite bättre. Viktigast av allt är att jag tar med mig härliga minnen hem, med vänner både under och efter loppet, säger Patrick.
Med tiden 6.01.56 passerade Fritjof Fagerlund mållinjen. Bara Jonas Buud har med sitt otroliga banrekord från 2015 (5.45.08) sprungit snabbare.
- Det var jättehäftigt att gå i mål i Mora. Det är väldigt speciellt på slutet, fast man är trött kunde man bäras av känslan och då blev det inte jobbigt, säger Fritjof.
Vad segern egentligen betyder för 44-åringen är han själv inte på det klara med.
- Det är ju jättekul att vinna lopp. Men vad det betyder? Jag vet inte. Jag är inte beroende av framgångar genom löpningen, eftersom jag jobbar heltid. Löpningen är viktig, men jag gör det för att jag tycker det är roligt. Framgångar betyder att det blir ännu roligare att träna, funderar Fritjof.
I mål gratulerades han bland annat av sambon och sonen. Men det var nära att de inte alls kom till Mora. De skulle ha åkt till Åland, men planerna ändrades i sista minuten. Familjen kom till Mora på fredagskvällen, precis i tid för att sonen skulle springa barnloppet.
- Ultravasan är ett fantastiskt arrangemang, det är jättetrevligt på alla sätt och stämningen är så bra mellan löparna. Det är speciellt för ultralöpning. Alla är kompisar, hjälper varandra snarare än konkurrerar. Det är vad jag gillar med ultralöpning, säger Fritjof.
Slagen med 8,5 minuter kom Patrick Reagan återigen i mål som tvåa. Men den Hoka Hoka One-sponsrade löptränaren från Savannah, Georgia, kommer säkert tillbaka för ytterligare försök att springa hem förstaplatsen.
- Jag är verkligen glad för min stabilitet i Ultravasan. Med tanke på min skada tidigare i år kände jag att jag presterade så bra jag kunde. Jag skulle utan tvekan vilja vinna loppet någon gång, säger Patrick, som tackar vänner och organisationen för den goda gästfriheten.
Didrik Hermansen - sponsrad av Asics, Camelbak och Buff - fick slita för att klara tredjeplatsen. Ockelbomaffians Joacim Lantz gjorde en lysande debut på den för honom långa distansen. Med en stark andra halva - i Eldris var han bara en dryg minut efter norrmannen - pressade han Didrik hela vägen.
- Jag var inställd på att göra ett bra lopp i helgen. Jag sprang med andra ord allt jag orkade! Och när jag blev jagad hela vägen till mål var det inte några problem att hålla motivationen uppe, säger Didrik.
Det var fem nationaliteter på de sex första platserna. Vajin Armstrong från Nya Zeeland blev femma och pålitlige Ultravasanlöparen, Ranno Erala från Estland, tog sin tredje raka sjätteplats, före storebror Johan Lantz som sjua och Patrik Wikström på åttonde plats.
Fritjof Fagerlund och Didrik Hermansen möts igen om ett par veckor, på VM på 100 km. Båda har goda förhoppningar.
- Det borde kunna gå att springa bra två gånger och jag ville inte sumpa VM med detta. Jag ska satsa på att göra mitt bästa där och tar med mig den positiva känslan att det gick så bra i Ultravasan, säger Fritjof.
För Patrick Reagans del är det två lopp i Arizona som får avsluta året. 100 miles-loppet Javelina Jundred, där han slog banrekord förra året, i slutet av oktober och i december 24-timmars på bana under elittävlingen Desert Solstice i Phoenix.
Joacim Lantz har fått smak på de längre distanserna och planerar att springa det franska storloppet Les Grand Trail Des Templiers i oktober, 78 km med 3 650 höjdmeter.
Hur gick det då för initiativtagaren från IFK Mora, Jonas Buud, i hans Ultravasan-comeback? Problem med ömmande hälsena från Evertsberg gjorde att han fick kämpa sig i mål på en 16:e-plats.
- Detta var nog mitt sista lopp som satsande löpare, där jag verkligen vill försöka att göra allt för att springa så bra som möjligt, skriver Jonas på Instagram.
