Efter SM 100 km: Sebastian Pokorny

Ultramarathon: Du har ju mest erfarenhet från trailultror. Vad fick dig att prova på 100 km på en 5-kilometers asfaltsbana?

Pokorny: Ja och det är väl egentligen det som jag tycker bäst om. Men tyckte det kändes som en annorlunda och spännande utmaning!
Både mentalt och att försöka ligga på relativt hård ansträngning hela tiden.

Ultramarathon: Berätta om hur loppet gestaltade sig i förhållande till din plan.

Pokorny: Ja det var lite svårt att göra en realistisk men samtidigt ganska tuff plan eftersom jag främst springer trail. Har bara testat asfaltpass i tävlingsfart upp till 20 inför SM så var svårt att avgöra kapaciteten. Men jag satte ribban högt och tänkte att det får bära eller brista. Kändes bra fram tills 45km, sedan mattades farten ganska kraftigt. Men såg samtidigt att alla förutom Linus i tätklungan såg ganska ansträngda ut, så kände att jag kunde några placeringar. Så fokus mot slutet var mest att hålla ihop tiden någorlunda och bevaka att ingen kom ikapp bakifrån.

Så här i efterhand hade det nog blivit en bättre tid om jag lämnat klockan hemma.

Ultramarathon: Du menar att du höll ett för högt tempo i början?

Pokorny: Ja absolut. Fast samtidigt så ville jag testa den hastigheten för att se vad jag behöver göra för att klara tempot hela vägen nästa gång ????

Ultramarathon: Du har med andra ord även framtida ambitioner med den här typen av lopp?

Pokorny: Ja, jag hade gärna putsat lite på tiden i alla fall. Men vi får se när det skulle bli i så fall, finns så mycket roligt att springa.

Ultramarathon: Vad har du för kommande mål?

Pokorny: Tanken var att springa Ultravasan men måste vänta och se hur återhämtningen går först. Sen vill jag testa någon 100 miles-tävling.

Ultramarathon: Spännande. Men du håller dig i Sverige tillsvidare?

Pokorny: Ja, eller jag spanar för fullt efter någon ultra till hösten, hade såklart varit kul att komma ut och köra något utomlands.

Ultramarathon: Vad har du för ambitioner med ditt löpande i stort? Vad driver dig?

Pokorny: Ambitionen är att fortsätta springa och utvecklas så långt möjligt. Själva utvecklingen är ju en drivkraft i sig, men njutningen i att bara springa är den största drivkraften.

Sen vill jag gärna tävla mycket. Det är ju på tävlingarna man får tillfälle att träffa himla trevligt folk också.

Ultramarathon: Vilket är en svår avvägning när man håller på med ultra.

Pokorny: Hehe ja det är ju det, men samtidigt har jag märkt att jag kunnat tävla ganska mycket utan några större bakslag.

Men det tar ju några veckor innan det riktiga suget efter att tävla långt kommer tillbaka. Som tur är ????

Ultramarathon: Gott. Stort tack för pratstunden och grattis återigen! Ser fram emot att följa dina prestationer framöver.

Pokorny: Tack själv! Och väldigt roligt att du skriver om ultralöpning, det uppskattas!

LÄNKAR