Efter #Småland100 2019
En svårnavigerad "dödens zon" och tuff värme gav utslag i premiären av #Småland100. 9 av 16 startande bröt och vinnartiden blev 22:53. Segern delades av klubbkompisarna i DOA, Martin Ström och Torbjörn Wilson. Även tredjeplatsen delades, mellan Thomas Fernemar och Daniel Jonsson på tiden 27:12.
av Lisa Kriga och Daniel Westergren
I vårt inlägg Inför #Småland100 2019 kan ni läsa mer om hur idén kom till, och vilka av de 20 tävlande vi trodde hade störst chans på loppets allra första förstaplats.
Nästa Barkley Sweden?
Den 28-30 juni var det premiär för loppet #Småland100. 100-milesdistansen går medurs på Ostkustleden, med start och mål i Lilla Hycklinge. Dessutom erbjöds distansen 50 miles, med start halvvägs.
Morten Okbo, en av de tre kompisar som startade loppet, berättar att det var en bra start på fredagskvällen, och efter stoppet vid 25 km var alla deltagarna fortfarande inom en timme från täten. Martin Ström, Torbjörn Wilson och Zakarias Matton låg längst fram redan då. Vid stugan som låg efter 38 km blev det två DNF.
Under natten kom sedan "dödens zon". Morten förklarar öknamnet:
– Den är så jävla svår, nästan orienteringslopp, skogen har ätit upp markeringen! Folk var förbannade men på ett bra sätt. Alla gillade utmaningen. Flera tyckte efteråt att vi borde marknadsföra loppet som Barkley Sweden.
De hade medvetet lagt dödens zon i mörkret, för att göra det extra tufft. Men även om flera var förvirrade kom alla kvarvarande 14 igenom. I Mörtfors, efter 80 km, kom ytterligare en DNF. Resterande 13 passerade dock innan de som sprang 50 miles startade klockan 09.00.
När värmen kom på lördagen befann sig alla löpare, både för 50 och 100 miles, inom två stationer. Arrangörerna körde ut mycket vatten till löparna.
- Flera sprang i havet och i sjöar. Ändå föll dom som flugor. Mellan tre stugor (Stjärneberg, Lilla Laxemar och Hälveberg) hade vi 12 DNF som vi fick plocka upp i skogen, berättar Morten Okbo.
Vinnarna, Martin Ström och Torbjörn Wilson, kom i mål på 22:53, och enligt Morten såg de då ganska pigga ut. Drygt fyra timmar senare kom trean Thomas Fernemar på 27:12 och fyran Daniel Jonsson tre sekunder senare, betydligt mer slitna.
Siste man in var Julio Martin Pérez, som sprang 50 miles. Han sprang över mållinjen med 13 minuter till godo till sluttiden.
Torbjörn Wilson berättar
Torbjörn Wilson vann för klubben DOA tillsammans med klubbkompisen Martin Ström. Det var både Torbjörns och Martins första ultraseger. Här berättar Torbjörn om deras upplevelse.
Vi visste att det skulle bli rejält varmt och redan innan loppet planerade vi att försöka köra på i bra tempo under de svalare kvälls- och nattetapperna. Första 40 km var relativt lättsprunget med mestadels teknisk stig varvat med skogs- och grusväg, men vi fick användning av gpx-filen redan här och det blev tydligt varför tävlingsledningen valt att göra den obligatorisk. Ledmarkeringarna är oftast tydliga men leden är igenväxt med sly och högt gräs och på några ställen är skogen avverkad och markeringarna borta.
Navigeringen var bitvis mycket utmanande, och det hände ofta att man sprang obanat (antagligen en meter utanför leden). Vi uppskattar båda äventyrsaspekten av ultralöpning så vi kände oss mer sporrade än frustrerande, letandes efter ledmarkeringar. Det var en väldigt stor fördel att springa tillsammans, två par ögon spanandes efter gula markeringar sparade tid.
Vid Mörtfors (dropbag 1, 80 km) fyllde vi på energi, plockade upp powerbanks för att ladda klockorna och extra flaskor inför den kommande dagsvärmen. Vi fortsatte i fint tempo fram till cirka 90 km när det började bli lite kämpigare. Värmen var påtaglig redan kort efter soluppgång. Här fick vi börja problemlösa. Vätska och salttabletter prioriterades och vi synkade energiintaget så att vi kunde låta värsta illamåendet lägga sig innan vi satte iväg igen.
Vid dropbag 2, Lilla Laxemar (120 km), slängde vi ur allt onödigt ur västarna. Den mest lättsmälta energin, vatten och salttabletter var prio. Här fick vi reda på att de skulle stå med vattendunkar mellan de sista två etapperna på grund av värmen vilket var mycket välkommet! Varje gång vi passerade en sjö eller havet blötte vi ner våra kepsar och vi fick hjälp att svalka oss med vattendunkar vid stationerna. Efteråt fick vi höra att det var 33 grader i skuggan när det var som värst.
Vid 130 km gick vi och pratade om hur gott det vore med en Piggelin och vips svängde Andreas från tävlingsledningen upp vid en grusväg och slängde fram varsin Piggelin. Prisa Legends tracking och tankeläsande lopparrangörer!!!
Sista etappens drivmedel var i huvudsak cola utspätt med vatten och adrenalin, och mot slutet även möjligheten att ta sig in under 23 timmar! Det var en fantastisk känsla att tillsammans klappa till Ostkustleden-skylten vid målgång i Lilla Hycklinge!
Vi vill tacka Morten och Andreas och alla volontärer från #Småland100 för ett fantastiskt arrangemang. Vi är eniga om att aldrig ha stött på mer omtanke och engagemang i ett tävlingssammanhang, och detta första året loppet anordnas!
https://www.smaland100.com/resultat-2019.html">Samtliga resultat från #Småland100