Springa med obehag
Jag skulle egentligen gå på toa. Men gav mig ut och sprang istället. ”Det är nyttigt att springa med obehag” tjoar Ellen efter mig.
Hm. Men hon har poänger. Det är faktiskt nyttigt att träna fast det känns jobbigt. Det är ju inte speciellt sannolikt att det kommer kännas lätt och smärtfritt 100% av tiden under en tävling. Dessutom så är min vätskebalans (och därmed också saltbalans) nåt som jag verkligen jobbar med att få ordning på, och eftersom det inte är ordning för tillfället innebär det att jag ofta får springa med ett kissenödigt löpsteg.
Annat var det på mitt första ultralopp. Då hade jag ordning på grejerna. På Black River Run 100 miles hade jag planerat en pisspaus efter 8h. Det var det loppet jag höll mig till planen.
/Johnny
PS. Här är en gammal Race Report: http://www.paceonearth.se/blogg/racereports/black-river-run-100-miles-race-report">http://www.paceonearth.se/blogg/racereports/black-river-run-100-miles-race-report</a