Ultraaktuellt 18 december 2019
Det svenska ultraåret avslutades på ett fantastiskt sätt, med imponerande prestationer både på PRT - Personliga Rekordens Tävling i Växjö och i Barcelona. Dessutom slogs det rekord i gegga och regn i vad som kan ha varit det sista Blåfrusen Ultramarathon.
Sponsor
Utblick
I Barcelona, Spanien arrangerades det 16:e 24 hores d’ultrafons en pista. Det blev några av de bästa svenska resultaten någonsin i 6- och 12-timmarstävlingarna.
Världsresultat på 6-timmars
Petra Skiöld Alricsson, som i september sprang 77,708 km förbättrade sitt personliga rekord ytterligare, till 78,456 km. Bara två svenskor har sprungit längre på 6-timmars, Kajsa Berg på väg till EM-guldet och VM-silvret på 100 km 2015 och Sophia Sundberg, som innehar det svenska ultramaratonrekordet med 80,099 km från Skövde 2017.
- Perfekt väder och temperatur, men kanske lite i blåsigaste laget, vilket känns då det är en varvbana. Sista timmen var magisk! Jag hade lätt kunna fortsatt att springa när klockan ringde! berättar en mycket nöjd Petra.
Efter en påtvingad frånvaro från löparbanan efter SM på 100 km 2017 har hon i år kommit tillbaka starkare än någonsin.
- Mitt stora mål var, att om jag skulle komma tillbaka igen så skulle det vara att jag var starkare än någonsin och det tycker jag att jag har lyckats med, säger Petra som har nordiska mästerskapet i 6-timmars 2020 som nästa stora mål.
Petra vann damtävlingen och var fyra totalt. Bara en tjej i världen har sprungit längre på 6-timmars i år, en annan Sverigebekant, Krisztina Ruscsák…
Fler världsresultat på 12-timmars
Nämnde Krisztina Ruscsák är visserligen ungersk medborgare, men bor i Sverige sedan två år tillbaka, har en svensk man och tävlar för Mölndals AIK. Den här gången gjorde hon sin första 12-timmarstävling och vann på fantastiska 137,966 km. Men det var inte ens tänkt att hon skulle springa så långt.
- Jag var anmäld till 6-timmars men kände mig inte tillräckligt motiverad, så jag bytte till 12-timmars i november. Det går alltså att förbereda sig mer noggrant än hur jag gjorde men det gick bra och utan någon dramatik, berättar Krisztina.
Hennes resultat är det tredje längsta av en tjej på 12-timmars i världen i år och det åttonde längsta i världen genom tiderna. Det längsta hon hade sprungit tidigare var när hon i somras blev SM-tvåa på 100 km.
- 12 timmars är fysiskt krävande och det är svårt att hålla en snitt-tempo som annars är superlätt. Men jag var mest nyfiken på den psykiska delen av att springa runt på en idrottsbana i 12 timmar; det var faktiskt mycket bättre än jag förväntade mig. Jag hade en bra dag, jag lyssnade inte ens på musik, säger Krisztina Ruscsák.
Som om det inte vore nog tog dessutom Therese Fredriksson ett steg upp i distans, när även hon för första gången prövade vingarna på 12-timmars. Efter många försök nådde hon i november till slut över 70 km på 6-timmars. Nu blev hon tvåa i 12-timmarstävlingen på 129,067 km. Det är det längsta en svensk tjej har sprungit någonsin i en 12-timmarstävling, även om Maria Jansson innehar det svenska ultramaratonrekordet på 131,966 km som en mellantid i en 24-timmarstävling i USA 2017.
- Jag är fortfarande lite chockad över det resultatet eftersom det var första gången jag sprang en 12-timmars. Stämningen under loppet var bra och Barcelona bjöd på fint väder, säger Therese, som tävlar för Boråsklubben SOK Knallen.
En intressant detalj är att det blev strömavbrott under kvällen, så hela arenan släcktes ner och det blev svårare för löparna att se och dessutom kunde de inte heller se några varvtider under den tiden.
- Jag är otroligt nöjd över min insats i lördags så nu vågar jag nog prova en 24h-tävling. Något jag velat göra länge! avslöjar Therese Fredriksson.
Fler bra 24-timmarslöpare är något som det svenska damlandslaget är i stort behov av.
- Jag har alltid haft lätt för att hitta tillbaka till glädjen i mina lopp även om svackorna kommer. Det är nog min styrka under mina långa lopp att jag vet att jag kan släppa den jobbiga känslan och hitta något positivt att tänka på.
http://www.corredors.cat/24hores/Resultats2019/12h-2019_Final-only12h.htm">Resultat 12-timmars
PRT - Personliga Rekordens Tävling
av Johnny Hällneby
PRT i Växjö Tipshall är det stora ljuset i decembermörkret i den svenska ultralöpningsvärlden. I år arrangerades loppet av Växjö Löparklubb med dess filial VXO Ultra då forne tävlingsledaren Christer Svensson från Växjö AIS gångsektion lämnat över stafettpinnen.
- Den här gången klaffade allt, skriver Martin Scharp på sin Facebook. Och det kan få sammanfatta arrangemanget, både bredden och toppen i resultaten, och kanske framförallt Martins egen lysande insats i 24-timmarsloppet.
På tävlingen kunde man springa 6-, 12- och 24-timmars, starttiderna var nya för året och huvudloppet gick från kl 13 på lördagen till kl 13 på söndagen. Vanligtvis startar man på morgonen eller förmiddag, men det kan spekuleras i om en senare start faktiskt kan gynna löparna eftersom de jobbiga nattimmarna kommer tidigare i loppet.
6-timmars
6-timmarsloppet vanns av Kristoffer Loo (född 1997) från Scania Road Runners som öppnade optimistiskt, men trots att krafterna tog slut kunde hålla ihop loppet på ett bra sätt och fokusera på att ta hem segern. Distansen blev till slut 72 425 meter. De äldre herrarna på prispallen hade aldrig någon chans mot Kristoffer. Anders Nilsson från hemmaklubben Växjö Löparklubb sprang 70 025 meter och gjorde en imponerande forcering sista timmen för att nå 70 km. Trea blev Henning Färnström, IK NocOut.se, med 68 377 meter.
På damsidan segrade favoriten Emelie Lindgren, Lerum FI, med 68 423 meter och sprang därmed också in som totaltrea i loppet. Även Emelie öppnade starkt och sprang länge i par med Kristoffer och det såg ut som om det skulle kunna bära riktigt långt. Hon fick dock lida än mer för den öppningen, men som den OCR-stjärna hon är så vek hon aldrig ner sig utan tog kampen ända in i mål. Tvåa blev Hanna Ahl från Slimos löpargrupp, med 63 675 meter och trea kom Charlotta Chroneer, Maxprestation sportsclub, med 52 670 meter.
12-timmars
Även i 12-timmarsklassen var det blandat med kvinnor och män i den absoluta toppen. Och även här så sprang vinnarna tillsammans inledningsvis, och de höll tempo som pekade mot svenskt rekord på damsidan. Men Lina Karlsson tvingades släppa ultradebutanten Mattias Malviker Wellermark. Mattias sprang Amsterdam maraton på imponerande 2:32:48 i oktober, men fick även han en tung passage i 12-timmarsloppet vilket drog ner resultatnivån något. Resultatet med 130 181 meter är ändå tolfte i Sverige genom tiderna på 12-timmars.
- Jag har aldrig funderat på att springa ultra men fick ett infall en månad innan PRT och köpte en startplats. Efter att ha lyssnat igenom ganska många avsnitt av Pace on Earth podcast och haft kontakt med en del duktiga ultralöpare insåg jag att det skulle bli en tuff utmaning då jag inte hade tid att träna på att bli energieffektiv i långsam fart och inte heller träna på nutritionen, berättar Mattias.
Mattias började med löpning först vid 33 års ålder. Det var 8 år sedan och seddan dess har han hunnit med 10 marathontävlingar. I år har han ökat träningsmängden och tagit ytterligare ett kliv.
- Jag vill gärna se om jag kan bli lite snabbare på marathon innan jag eventuellt satsar på ultra. Denna tävling fick mig dock att inse att jag borde kunna prestera om jag börjar träna specifikt för ultra då jag tror att jag har pannben och fysik som egentligen passar för längre sträckor.
Lina Karlsson var hela tiden strax bakom Mattias och slutade som totaltvåa och solklar damvinnare på 128 692 meter. Med facit i hand från helgen kan vi konstatera att Lina därmed är 3:a genom tiderna, eftersom Therese sprang aningens längre i Barcelona. Det svenska rekordet innehar Maria Jansson från en mellantid under en 24-timmarstävling i USA 2017, med 131 966 meter.
- Jag såg mycket fram emot detta lopp och tänkte det var ett bra tillfälle att testa hur jag funkar och hur min kropp reagerar under flera nya omständigheter; första 12-timmars, längsta sammanhängande tid i rörelse, längsta distansen hittills och dessutom mitt i natten! berättar Lina Karlsson.
Att hon dessutom har diabetes typ 1 gjorde det till en extra utmaning och när hon under en period i loppet inte fick upp blodsockret tappade hon en hel del.
- Nu vet jag lite mer om det - lite synd att det inte är en garanti föra att det fungerar på samma sätt nästa gång. Lyckades ändå springa på lite de sista varven med STOR hjälp av alla härliga löpare runt banan, support och funktionärer.
24-timmars
I förhandstipsen vågade vi inte riktigt tro på att någon dam skulle komma över 200 km, men Petra Hurtig hade andra planer. Hon tuffade på till en stabil seger och 203 317 meter.
- Jag är jättenöjd med loppet, säger Petra och fortsätter:
- När jag stod på startlinjen var det verkligen med skräckblandad förtjusning. Jag visste inte hur det var att springa på tartanmatta, hur hårt det är, jag hade ingen koll på hur kroppen kommer att kännas eller hur man springer i 24 timmar och hur man hanterar det mentalt.
- Om jag skulle ha gjort något annorlunda så är det att gå ut lugnare. Det är de sista timmarna man behöver energin för att känna att man tar med sig den positiva känslan och viljan genomföra det igen.
- Det var en helt otrolig känsla att springa och få den support och uppmuntran från de längs med banan och andra löpare. Det värmde och lyfte verkligen upp mig. Ett stort tack till alla!
På herrsidan såg det ut som om det skulle bli en tävling av sällan skådat slag, ungefär halvvägs så låg 10 (!) löpare i ett tempo som pekade mot mer än 24 mil. En sanslöst stark start, men som visade sig vara i modigaste laget. Och modigast av alla var, inte oväntat, Sebastian Pokorny. Han ledde länge tävlingen och passerade 100 miles på 14:36 (sjätte svensk genom tiderna), men efter det var det som att luften gick ur honom.
- Ja, jag kände väl redan vid 120k att det gick tyngre än vad jag hade förväntat mig. Tyckte jag hade tagit det relativt lugnt, men såhär i efterhand så ser jag ju på tiderna att det gick lite väl fort emellanåt. När jag kände det så började jag istället fokusera på att jag i alla fall kunde göra en hyfsad tid på 100 miles, vilket också var dumt eftersom både huvudet och benen ville sluta så fort jag passerade just 100 miles, säger Sebastian.
- Efter det blev det en del gnällande från min sida och jag kände mer och mer hur hela loppet rann ut i sanden. Hade liksom tappat mitt syfte med loppet. Så jag gick och la mig istället. Sedan tvingade Lotta upp mig för varvbyte och därefter tror jag att jag mer eller mindre höll mig i rörelse resten av loppet.
Men så kom den sista timmen, “happy hour” och Sebastian visade sig ha en hel del krafter kvar.
- Mot slutet fick jag ett nytt syfte i form av att försöka pusha Martin till några extra metrar, då vart det äntligen roligt igen!
Sebastian var inte direkt nöjd med resultatet, men tittar redan framåt.
- Klart jag är besviken att det inte blev längre, men det finns några delar som jag är nöjd med. Annars är det främsta att jag vet vad jag ska jobba på till nästa gång! Och en nästa gång blir det just för att jag vill avsluta det jag kom för att göra i helgen.
Men den person som tävlingen kom att handla om var naturligtvis Martin Scharp. Martin har jagat drömgränsen 24 mil länge, och han tävlar mer än de flesta. Det här var hans fjärde 24-timmarslopp för året, där de tidigare resultaten är: 205 km i Espo, 233,5 km på 24 timer ved havet och 232,8 km på Skövde Ultrafestival. Däremellan har han bland annat hunnit med att springa 200 miles på TEC och fick springa i 36 timmar för att vinna The Bridge Backyard Ultra, då han var i högform.
24-timmarsloppen har ofta fungerat fram till ungefär 19 timmar, men därefter har han av olika anledningar tvingats slå av på takten. Men inte den här gången.
Martin hade Lotta Thörn som support vid tävlingen, och tackar henne för framgången. På Facebook förklarar han:
“Lotta och jag börjar bli ett sammansvetsat team och hon vet hur jag fungerar (vilket faktiskt är en bedrift). Jag litar på henne till 100% och när hon ger mig kaffe blandat med salt så dricker jag snällt upp. Den här gången var också den första gången som jag faktiskt åt och drack upp det som jag tog med mig till tävlingen. Lotta har försynt frågat om jag verkligen ska ta med mig all Brieost och tångkaviar som jag har släpat med mig tidigare och som under tävlingen är det absolut sista jag är sugen på.”
Strategiskt hade de delat upp loppet i 6-timmarsblock med lite högre tempo första halvan. Martin höll 5:23-tempo i början av tävlingen, vilket vid 8 timmar hade sänkts till 5:30. Men det fantastiska med loppet var att han inte lät tempot bedarra. Först vid 21 timmar hade snittet sjunkit till 5:50. Men sedan lät team Scharp & Thörn det inte sjunka mer. När det var ca en halvtimme kvar ökade istället Martin takten och började springa i 5-tempo och snabbare, när uppstånde Sebastian Pokorny fick tillbaka inspirationen och kunde hålla i taktpinnen. Det blev en sagolik avslutning på ett magiskt bra lopp.
Martin Scharp slutade på 247 898 meter och tar därmed ett jättekliv mot landslaget och är 6:e man i Sverige genom tiderna.
http://prtvaxjo.se/sv/resultat/resultat-2019/">Samtliga resultat
Blåfrusen Ultramarathon
- Jag hoppas detta år på Blåfrusen kommer gå till historien - hela leden var som en sjö.
Så skriver årets damsegrare i Blåfrusen Ultramarathon, Susanne Petersson Lorinder.
Av 78 anmälda kom endast 47 till start vid Domarudden utanför Åkersberga, något som till viss del säkert kan ha berott på det dåliga vädret. 41 stycken tog sig hela vägen längs Blå Leden till Vaxholm och tillbaka igen, drygt 70 km.
- Med ihållande regn i princip hela dagen var det många som undrade om de anmält sig till ett swimrun. Trots detta lika glada löpare i spåret, skriver arrangörerna Jonas Romfelt, Odd Larson och Erland Waldréus.
Damerna stod för de starkaste insatserna, med tider som inte var nämnvärt sämre än år med betydligt bättre förhållanden. Sussi Lorinder slutade sjua totalt och var bästa dam på 8:31:07, 17 minuter före Sandra Lundqvist, med Mikaela Waller som trea på 10:02.
Av herrarna drog Mikael Hedman, Hammarby Sjöstad, det längsta strået och vann på 8:01:21. Per Svensson, BIK, var distanserad med 16 minuter och Sylvain Schüpp, Tanto, höll precis undan för Christian Ritella och Daniel Fornander och blev trea på 8:22:26.