Vägen till mitt första 100 miles lopp

Jag har sprungit i en herrans massa år, närmare bestämt sedan 1996. Min allra första
löptävling var Stockholm Marathon 1996, som jag sprang på 2:58, efter ett drygt halvårs intensivt tränande. Då borde jag väl nu drygt 20 år senare kunna köra ett 100 miles lopp med ett halvårs intensivt tränande...?!

Jag har sprungit ett antal maraton ett antal bergslopp, och coachat många löpare att göra
detsamma, jag har varit på egna tränings-/upplevelseläger på ställen som Kenya och Svalbard(!), bott i Spanien några år och sprungit långa rundor i fantastiskt vackra berg. Detta ledde senare till att jag, min fru Tua och Johnny och Ellen anordnade Ultra Trail Camp Spain. Då fick jag närkontakt med riktiga ultralöpare, och började fundera på om jag skulle testa och springa riktigt långt någon dag. Men sen fick jag höra talas om tidslopp, springa runt, runt, runt på en bana och andra tokigheter och tänkte det där är inget för mig. Men det finns ju andra typer av långa lopp…!

Vad är då riktigt långt? För mig är 100 miles riktigt, riktigt långt! Det skulle vara att gå rejält utanför min komfortzon. Det skulle vara lite av en dröm… För att kolla om min kropp hade den kapaciteten så sprang jag sommaren 2017 Swedish Alpine Ultra (110 km) och Ultravasan. Det gjorde ont och jag vart fruktansvärt stel och funderade efter målgång på Ultravasan att helt sluta med det där med Ultra… men jag hade ju den där drömmen om 100 miles kvar.

Nu är jag anmäld till GAX 100 miles till sommaren 2018! Men det är något annat att springa cirka 100 km mot att springa 160 km, och GAX är en ganska krävande bana där de allra bästa kommer in på ungefär 18 timmar jämfört med BRR och TEC där de rekordtiderna är på 13-14 timmar.

Tanken är att dela med mig av mina förberedelser, träningsupplägg, ”hur det går” och till slut en race report här på ultramarathon.se bloggen.

Välkomna att följa med på min resa mot GAX 100 miles!
Vi hörs!

/Ingemar