Backyard ultra – från bakgård till mästerskap, del 1

0

Backyard ultra har fullkomligt exploderat som ultrafenomen under 2019. Ursprungsloppet, Big’s Backyard Ultra, kallades i år för VM. I fredags meddelade Backyard Ultra att The Bridge Backyard Ultra har tilldelats SM-status nästa år. 

Vad innebär egentligen ett svenskt mästerskap? Vad är backyard ultra för tävlingsform och hur är den organiserad? Vi reder ut begreppen i en artikelserie i tre delar om backyard ultra.

Del 1 – en historik

Konceptetet backyard ultra

Backyard ultra är ett koncept utvecklat av Gary Cantrell, eller Lazarus “Laz” Lake som han kallar sig. Mannen bakom ett flertal udda tävlingsformat, som The Barkley Marathons och Last Annual Vol State Road Race, bar på idén sedan gymnasietiden om att testa människors uthållighet i ett tävlingsformat utan förbestämt slut. Det skulle vara tillräckligt lätt för vem som helst att delta, men tufft nog för att det skulle bli svårt efter ett tag.

– It’s easy until it’s not, som Laz brukar uttrycka det.

Gary “Lazarus Lake” Cantrell. Foto: Johnny Hällneby.

Varje heltimme startar de löpare som är kvar ett nytt varv på 6 706 m (4,1667 miles). Varvets längd är vald för att man på 24 timmar då springer exakt 100 miles. De löpare som inte klarar ett varv på under 60 minuter är utslagna. Det är alltså en elimineringstävling i kampsportsstil, “herren på täppan” där bara en person till slut återstår. 

Tekniskt sett är det bara vinnaren som har fullföljt tävlingen, medan alla andra har slagits ut på vägen och inte tagit sig hela vägen i mål. De har därmed gjort en DNF (did not finish). Men en DNF i backyard ultra är inte som en DNF i andra tävlingar.

– DNF at the backyard stands for “I gave my all”. It is not a mark of shame, it is a badge of honor. It means “I was willing to put it on the line and fight till I could fight no more, even if it meant I did not survive”, skriver Laz.

Segern är tröstpriset, som Laz kallar det, eftersom vinnaren är den enda som inte har fått möjlighet att finna sin absoluta gräns. Alla andra har kunnat, om de velat, utforska sina gränser och prestera på sin absoluta toppnivå.

Älvdalen Backyard Ultra. Foto: Tobbe Nilsson.

Till skillnad från andra ultratävlingar är alla kvarvarande löpare hela tiden i delad ledning. Det spelar ingen roll hur snabbt du springer varven, så länge du klarar dig under 60 minuter. I pausen hänger alla tillsammans och på nästa varv står alla kvarvarande i samma startfålla igen. En folkfest helt enkelt. 

Just det faktum att alla löpare tävlar tillsammans, från nybörjare till elitlöpare, är också unikt för backyard ultra. Det är en motionsform och tävlingsform på samma gång. Många ringer i rekordbjällror efter att ha sprungit längre än de någonsin har gjort tidigare.

Dessutom finns det inte olika klasser för män och kvinnor, det finns bara en vinnare. Vissa svenska tävlingar har utnämnt separata vinnare för herrar och damer, även om det inte är i enlighet med de uppställda reglerna.

Det finns inte heller någon traditionell prispall med tre medaljörer. På senare tid har dock termen “assist” börjat användas för den eller de löpare som springer ett varv kortare än vinnaren. I stil med exempelvis ishockey uppmärksammas därmed också den eller de som assisterar vinnaren att “gå i mål”.

Big’s Backyard Ultra

Den första backyard ultra-tävlingen, Big’s Backyard Ultra eller Big Dog’s Backyard Ultra som det ibland också kallas, arrangerades 2011 av Gary “Lazarus Lake” Cantrell på hans och hans fru Sandra Cantrells egen bakgård utanför Bell Buckle, Tennessee. Big var deras hund.

32 löpare kom till start i premiärtävlingen och Tim Englund vann med 18 varv på den 6,7 km långa banan längs slingriga, böljande stigar (det var samma bana både under dag och natt).

Året därpå introducerades en särskild, mer lättsprungen nattloop för de 12 mörka timmarna. Vann gjorde Joe Fejes på 28 varv, assisterad av Marcy Beard. Tim Englund vann återigen 2013, denna gång på 35 varv, assisterad av Keith Knipling. 

Jeremy Ebel och Johan Steene under Big’s 2014. Foto: Marcy Beard.

2014 var det första året när backyard ultra blev ett begrepp för många svenskar. Johan “Sugrörsmannen” Steene stod på startlinjen. Han hade under den sommaren sprungit sin första av Laz’ unika tävlingar, Last Annual Vol State Road Race (500 km tvärs igenom hela Tennessee). Johan bokade ett tidigare flyg hem från Big’s än tänkt från början, vilket gjorde att han inte kunde fortsätta i mer än 49 timmar. Jeremy Ebel valde då att inte vinna, så loppet fick ingen segrare, men båda erbjöds senare startplats till The Barkley Marathons 2015.

2015 var det ingen Big’s Backyard Ultra, efter att en storm hade åsamkat alltför stor skada. 

Johan sprang Big’s Backyard Ultra igen 2017 och sprang tredje längst med 37 varv. Guillaume Calmettes slog Johans distans från 2014 och i kamp med Harvey Lewis sprang han 59 varv. Rekordmånga 58 deltagare kom till start, bland annat tävlingens andre svensk, Max Själin, som med Goldsteig Ultrarace 661 km i benen från månaden innan fick ge upp efter 15 varv.

Johan Steene sprang otroliga 68 varv 2018. Foto: Backyard Ultra.

Året därpå, 2018, minns vi alla. Johan Steenes flyg till tävlingen fick vända tillbaka, han kom med ett senare, missade ett anslutningsflyg, fick köra bil genom natten och blev stoppad av polis för att han glömt sätta på lyset. När de hörde att han skulle springa en tävling anordnad av samme man som låg bakom The Barkley Marathons lät de honom köra.

Johan Steene på Big’s Backyard Ultra 2018. Foto: John Price.

Sömndrucken och oförberedd kom han fram, med ett enda mål, att vinna. Efter 67 timmar gav Courtney Dauwalter till slut upp och Johan fick springa det 68:e ensam. Återigen hade Johan Steene flyttat fram gränserna för vad som var möjligt.

Maggie Guterl vann som första kvinna originalet Big’s Backyard Ultra 2019. Foto: Backyard Ultra.

2019 års Big’s Backyard Ultra blev också historiskt. För första gången vann en kvinna tävlingen. Maggie Guterl behövde springa 60 varv, 402 km, efter att Will Hayward av utmattning och sömntrötthet villade bort sig i skogen när mörkret började falla. För andra gången deltog också andra svenskar än Johan Steene. Av 14 länder var Sverige med 6 deltagare det land efter USA med störst representation. Längst kom Torbjörn “Tobbe” Gyllebring med 43 varv, Anna Carlsson gav upp efter 37. 59-åriga Lisa Amundsson blev den äldsta någonsin att springa 24 varv på Big’s.

Alla svenskarna som sprang Big’s Backyard Ultra 2019. Fr.v. PerOla Axelsson, Torbjörn Gyllebring, Lisa Amundsson, Niclas Gällentoft, Anna Carlsson och Pernilla Otto.

Backyard ultra sprids till Sverige

Året efter det första Big’s Backyard Ultra, 2012, tog Sharon Broadwell idén till Norge och arrangerade Røde Huset Backyard Ultra i Oslo under fyra år, dock med en något kortare bana på 6,5 km. 2013 kom svenska Laila Öjefelt längst av kvinnorna med 9 varv (58,5 km).

I december anammades idén med backyard ultra även i USA, utöver Big’s, med Trail of Fears, som därmed också var den andra tävlingen med det “officiella” formatet.

2014 arrangerades för övrigt ännu en slags backyard ultra i Norge, Backyard Ultra Viking Challenge i Sandefjord, som dock fortfarande har en begränsning på 12 varv och därmed inte heller följer reglerna för backyard ultra.

Just 2014 sprang Monica Engkvist och Tommy Lacandler Røde Huset Backyard Ultra och tyckte att “det var ett kul sätt att springa på”. De tog med sig inspirationen hem till Sverige och anordnade i juli 2015 Sveriges första backyard ultra i det lilla samhället Lur, Lurs Backyard Ultra med 69 deltagare. 

Genomgång inför Sveriges första backyard ultra i Lur 2015. Foto: Tommy Lacandler.

Big’s Backyard Ultra hade Monica och Tommy dock inte hört talas om. Så även i Lur var banan något kortare, 6,25 km, det första året. Dessutom behövde Christer Tinnerholm inte fullfölja det 30:e varvet för att tilldelas segern på 29,5 varv (Emir Halalkic sprang också 29 hela varv). 

2016 ändrades dock banlängden i Lur till den officiella distansen på 6,7 km, men Emir Halalkic och Annika Nilrud delade på segern på 30 varv, som bäste man respektive kvinna. Rekordmånga 89 kom till start. Månaden innan hade IF 114sport, med Ola Nordahl i spetsen, ordnat den första Örebro Backyard Ultra, den första i Sverige med den officiella distansen 6,7 km. 32 löpare kom till start, Hasse Byrén och Nina Eibring delade totalsegern på 21 varv.

2016 var också det första året när ytterlgare en backyard ultra-tävling arrangerades i USA, utöver Big’s, dock med en tidsbegränsning på 8 timmar. 

2017 – fyra nya tävlingar i Sverige

2017 började backyard ultra ta fart. Nordirland och Irland fick sina första tävlingar och den första obegränsade backyard ultran i USA, utöver Big’s, skedde i Texas.

Men det var i Sverige som utvecklingen skedde snabbast. Totalt var det sex tävlingar under 2017, med nytillskotten Trosa Ultra Backyard (TUB), Skövde Ultrafestival Backyard och två tävlingar av Sweden Runners, Älvdalen Backyard Ultra (ÄBU) och Backyard Ultra Sydkusten (BUS). Längst i Sverige sprang Emir Halalkic med 34 varv i Lur. Flest deltagare hade Backyard Ultra Sydkusten med 195, i Trosa startade 144 och i Lur 102.

Backyard Ultra Sydkusten 2017. Foto: Hans Wachner.

Nina Eibring (18 varv i Skövde) var första kvinna att ensam ta hem en totalseger i backyard ultra.

2018 – trippelseger för kvinnor

2018 tillkom TEC Backyard Ultra. Sten Orsvärn pressade Richard Andersson till 38 varv i Trosa och ett par månader senare assisterade Emir Halkic Tobbe Gyllebring till 39 varv i Lur, vilket är det längsta som någon har sprungit i en backyard ultra i Sverige. 

Tobbe Gyllebring (till vänster), på väg mot 39 varv i Lurs Backyard Ultra 2018. Foto: Stefan Arbratt.

I Älvdalen blev det tre kvinnor i topp, Lisa Amundsson 31 varv (hon sprang 33, men enligt backyard-regler kan man bara springa ett varv mer än den näst siste som är kvar), Pernilla Otto sprang 30 och Jenny-Ann Ehrling 27. 

Lisa Amundsson, Pernilla Otto och Jenny-Ann Ehrling tog trippelseger i Älvdalen 2018. Foto: Sweden Runners.

Totalt hölls 12 backyard ultra-tävlingar i hela världen 2018, varav 7 i Sverige, 2 i USA, samt en vardera i Nordirland, Irland och England. Dessutom tre i Norge och ytterligare en i USA, som inte fullt ut följer backyard ultra-formatet genom begränsning i antal varv, med annan varvlängd eller annan tid per varv än 60 minuter. 

Flest deltagare under 2018 hade återigen Backyard Ultra Sydkusten med 193 startande, Trosa hade 174, Älvdalen 141 och Lur 109.

Av tävlingar utomlands är Last One Standing på Nordirland den som lockar flest startande, med 128 stycken 2017, 97 2018 och 121 2019. I juni 2019 hade även premiären av Dave Proctor’s Outrun Backyard Ultra i Kanada 128 startande.

2019 – backyardexplosionen

Under slutet av 2018 började intresset öka för att ordna backyard ultra-tävlingar på allt fler platser. I november skrev Laz grunden till de första officiella reglerna för att anordna en backyard ultra. Dessutom annonserades att man skulle kunna kvala in till Big’s 2019 genom att vinna någon av de tävlingar som utsågs till Golden Ticket-tävlingar.

Backyard ultra arrangerades för första gången i samtliga världsdelar: i Förenade Arabemiraten, Malaysia, Hongkong och i december Filippinerna, i Nya Zeeland och Australien, i Sydafrika, i Bolivia och i de nya europeiska länderna Italien, Danmark, Ryssland, Tyskland, Estland, Ukraina, Finland, Frankrike och Spanien. 2020 tillkommer bland annat Dominikanska Republiken, Chile, Indien och Israel.

Desert Trail Backyard Ultra i Dubai 2019. Foto: Backyard Ultra.

Sverige gick från 6 tävlingar till 21! Gänget bakom Örebro Backyard Ultra, If114Sport med Ola Nordahl i spetsen, anordnade Svenska Cupen i Backyard Ultra, med de fyra tävlingarna Säfsen Vinterbackyard, Örebro Backyard Ultra, Säfsen Sommarbackyard och Kvinnersta Backyard Ultra. I Ronneby ordnades både en vår- och en höstupplaga av Runneby Backyard Ultra. 

Säfsen Vinterbackyard. Foto: IF 114sport.

Premiärer skedde också i Vinkbo utanför Karlskoga, Lomma, Sölvesborg, Risinge utanför Växjö (som dock hade kört en variant med 4,7 km på 40 minuter i två år tidigare), Granan i Brålanda, Bunketorp, Gävle, Malmö (The Bridge), Stockholm (Big Shadow), Obbola utanför Umeå och Lidingö. 

Risinge Backyard Ultra. Foto: Daniel Westergren.

Dessutom tre icke-officiella backyard ultra-tävlingar, Borlänge och I2 IF Backyard i Karlstad,  med begränsning på 25 respektive 24 varv, samt Gerilla Backyard i Malmö där löpare kunde springa enskilda varv även under tävlingens gång, vilket inte är tillåtet.

André Rangelind vann premiären av I2 IF Backyard Ultra med 19 varv, även om begränsningen på 24 varv gör att den inte räknas som en “officiell” backyard ultra. Foto: Maria Frisk.

Niclas Gällentoft vann Sveriges första Golden Ticket när han sprang 35 varv på Backyard Ultra Sydkusten. Sweden Runners’ tre arrangemang slog alla världsrekord i antalet deltagare, först Älvdalen med 216 startande, sedan Backyard Ultra Sydkusten i Trelleborg med 227 startande och slutligen The Bridge Backyard Ultra med 259 startande. Även Big Shadow Backyard Ultra (171) och Trosa Ultra Backyard (155) hade fler än 100 startande.

Till 2020 års Big’s Backyard Ultra kan man, förutom vinst i en Golden Ticket-tävling, även kvalificera sig genom bra resultat (som vinnare eller assisterande) i något av de partnerlopp (affiliate events) som har registrerat sig med Backyard Ultra och som följer de uppsatta reglerna, eller genom att ansöka med andra goda meriter. Laz uppdaterar frekvent en lista med vinnare och assisterande i Golden Ticket- och andra partnerlopp i Facebook-gruppen Big Dog’s Backyard Ultra Run Group.

Sammanfattning

Från att bara ha varit ännu en udda uthållighetsutmaning skapad av Gary “Laz” Cantrell har backyard ultra alltså växt till att bli en egen, världsomfattande tävlingsform. Även om det är ultralöpning är formatet unikt. I nästa del går vi igenom hur konceptet har formaliserats.

Share.

About Author

Instagram: @ultrawestis

Leave A Reply