Disciplin
Inte nog med att jag tycker disciplin är ett klurigt ord att stava... Det är svårt att utöva också.
Inom ultralöpningen så predikar jag om och om igen att det är viktigt med disciplin för att klara av ett lopp. Utmaningarna är ofta av den karaktären att vi inte har någon större erfarenhet av hur det egentligen är att behöva kämpa så länge. Därför behöver vi koppla in lite visdom och dra nytta av andras erfarenheter. Då blir det uppenbart att chanserna till att hålla ihop länge ökar dramatiskt ju mer man hushållar med krafterna i början. Kanske till och med så mycket som man aldrig har gjort ens i träning. (Då har man i och för sig tränat lite fel, men det är en annan historia.)
Hur som helst krävs det disciplin för att hålla en plan. Speciellt om det i nuet inte är helt uppenbart vad resultatet vare sig av att hålla planen, eller hitta på en annan strategi, kommer att bli.
Så har vi det här med tån. Japp, min brutna tå stör mig otrevligt mycket. När jag promenerar så är det inte så farligt, haltar möjligtvis lite, men försöker jag springa så att framfoten aktiveras mera så blir det genast väldigt obehagligt. För att inte tala om de gånger då jag lyckas stöta till något det allra minsta med foten. Typ en mattkant. Då skriker jag rakt ut.
Det är dock i nuet inte så lätt att begripa vad som blir skillnaden av att ligga och vila med foten i högläge mot att ta ett långpass med Anders Scharp, Jan-Erik och Maraton-Mia på lördag. Hur mycket kan det egentligen skada att röra på sig lite?
Det är väl nu man borde dra nytta av visdom och andras erfarenheter. Det är lättare med frågor där det finns ett tydligt "rätt" och "fel" i nuet.
Det här är svårt som tusan.
Bra mental träning misstänker jag.