Efter SM 100 km: Intervju med Frida Södermark
Frida Södermark tog sitt femte SM-guld på 100 km under SM-veckan i Helsingborg. Hon har dessutom två silverplatser, totalt sju år i rad på pallen. Segertiden, 8:38:25, var hennes sämsta i SM. Ändå var marginalen till tvåan Lotta Sjöberg, Helsingborgs SOK och trean Therese Fredriksson, SOK Knallen, ungefär en timme.
Frida har tillhört den absoluta Sverigeeliten i ultralöpning på väg i sex år. Vi fick svar på några frågor när hon satt på flyget till ännu ett av sina löparaväntyr.
Ultramarathon: Grattis till ännu en SM-titel. Du är ju en av väldigt få elitlöpare som väljer att varje år prioritera SM. Varför är det viktigt för dig?
Södermark: Om man är med i landslaget tycker jag att man ska prioritera ett svenskt mästerskap. Det är min fasta ståndpunkt. Även om man har andra tävlingar likt VM som man kanske satsar mer på så är det min åsikt att man ska delta. Vad är ett svenskt mästerskap utan svenska elitlöpare?
Jag tycker SM är oerhört viktigt för att stärka ultralöpning som sport. Ju fler vi är desto mer höjs kvalitén och gör ultra än mer synligt i media och andra sammanhang. Detta lockar ännu fler att testa på ultra. Samtidigt är det viktigt att alla kan och får vara med, och det är den fina gemenskapen och glädjen på banan som jag gillar med sporten.
Ultramarathon: I år gick du ju väldigt bra för dig på Comrades nyligen. På SM hade du en av dina sämre tider på 100K. Var det Comrades som fanns kvar i benen eller var det annat som spökade under loppet?
Södermark: Det stämmer att jag gjorde en av mina sämsta tider tidsmässigt i årets SM. Detta anknyter just till tidigare svar. Comrades var årets största satsning då det är världens största ultralopp. Jag är glad över mitt resultat och placering där och även om jag känt mig fräsch i kroppen sedan dess så tar det längre tid än tre veckor att återhämta sig. Jag hade en utopisk tanke om att matcha mitt personbästa men det var såklart inte möjligt. Fast i ett SM handlar det om placering och jag är väldigt glad att det blev guld.
Ultramarathon: Då konkurrensen på damsidan inte var så stor, hur resonerade du om dina ambitioner med SM? Tävlade du mot killarna, för en bra tid eller bara för att ta dig runt och samla in en guldmedalj till?
Södermark: I grund och botten tävlar jag alltid mot mig själv. Mot att slå mina egna tider. Som jag nämnde hade jag en ambition att göra det även här, fast jag var i huvudsak där för att försvara mitt guld. Killarna tävlar jag inte mot utan jag kör alltid mitt eget lopp. Jag går ut i en fart jag planerat att hålla, och om det inte funkar så har man tid att omvärdera sitt mål och ändå vara nöjd när man korsar mållinjen.
Ultramarathon: Om man ser till dina mellantider gick det långsammare och långsammare i princip varje varv upp till 80 km. Var din ambition att du skulle kunna hålla ett högre tempo längre för att få en bättre tid?
Södermark: Min plan var att snitta 4:40 min/ och det höll de första milen. Jag tror det i alla fall. Jag har inte dubbelkollat. När jag insåg att Comrades satt mer i benen än jag trodde lade jag ned mitt rekordförsök. Men som tur är satt det inte i huvudet utan den mentala energin var på topp. Det kändes lyxigt att få lägga mig på ett tempo mer i komfortzonen och ändå ha kvar min ledning. Men 100 km ska inte underskattas. Jag är glad att jag hade huvudet med mig och orkade genomföra loppet. Tror att jag ökade lite mot slutet också.
Ultramarathon: Det är VM i september. Är det ditt nästa stora mål?
Södermark: Nu ska jag vila ur detta lopp och sedan jobba lite mer med farten. Uthålligheten har jag. Nästa stora mål är VM den 8 sept i Kroatien och då hoppas jag kunna göra ett bra resultat tidsmässigt. Målet är 07:45. Innan dess blir det Ultravasan som ett längre långpass och för att jag gillar den och stämningen runt omkring. Sedan en del kortare tävlingar. Jag tycker att tävling är bästa och roligaste snabbhetsträningen.
Ultramarathon: Det vore kul att höra lite om dina allmänna ambitioner med din löpning. Du reser ju mycket, är ute och föreläser, och har i flera år tillhört Sverige- och världseliten i ultralöpning på väg. Hur ser du på din framtid inom ultralöpning?
Södermark: Löpning har blivit till min livsstil och jag är glad att jag kan leva den fullt ut på olika sätt. Jag älskar att springa runt på nya platser i Sverige och världen. Jag har även förmånen att få föreläsa om min resa och hur idrottens strategier kan appliceras på alla plan i livet. På dessa teman har jag även skrivit två böcker. Helsingborg var för mig en ny stad och just nu är jag på väg till Alperna för att cykla och vandra som återhämtning efter SM.
Äventyr och upplevelser för själen är nu belöningen till mig själv efter detta SM. Ladda om batterierna och fokusera mot nästa mål. Jag är oftast på resande fot och har möjligheten att ha med mig mitt kontor.
Mina ambitioner med löpningen är att satsa stenhårt på elitlöpning så länge jag platsar i landslag och kan placera mig i internationella tävlingar. När jag inte gör det längre kommer jag absolut fortsätta att springa. Då kommer jag att ha tid med alla äventyrslopp jag vill springa och andra spännande äventyr som finns på listan. Sakerna finns sällan kvar särskilt länge på listan men en grej är att jag skulle vilja ha tid att springa fler etapplopp. Där har jag en styrka eftersom min återhämtning är snabb. Jag har gjort några stycken, bland annat i Kina och mellan Wien och Budapest.
Fast framförallt har jag ambitionen att fortsätta som jag gör. Springa för att det är roligt. Springa för att upptäcka nya platser. Springa för att överträffa mig själv. Fast det som är roligare än alla pallplatser och medaljer är att jag får höra att jag är en inspiration för andra. Det är något som gör mig otroligt glad och som är mitt största mål att fortsätta kunna vara.