I april vann Petra Hurtig sin debut på 100 miles, Täby Extreme Challenge (TEC). I helgen krossade hon banrekordet för damer på The GAX 100 miles, trots sol och värme. Med 20:04 var hon nästan 1,5 timme före Linda Bengtssons tidigare rekord från 2016. Hon delade dessutom andraplatsen totalt med Roger Kjellsson.
Ytterligare en dam tog sig under 24 timmar, Lotta Thörn på 23:45. Norskan Randi Edvardsen slutade trea på 24:56.
Bakom dessa tog sig Lena Jakobsson i mål på sitt fjärde 100 miles-lopp under ett år – precis under 26 timmar – och fick ta emot västen för The Swedish 100 miles challenge. Trots en kämpig dag, med första energidippen redan efter drygt tre mil, gladda hon sig åt upplevelsen.
– Man känner sig lite som en löpande turist som upplever allt fint längs vägen. Och att springa självförsörjande, det är ju lite det som är grejen, det är lite av ett äventyr. Redan när jag hade bestämt mig för att springa visste jag att jag skulle klara det, men jag ville uppleva det live, säger Lena, som om en månad tävlar i VM i Ironman 70,3 (halv Ironman), i Sydafrika.
Intervju med Petra Hurtig
Men segern, banrekordet och dessutom en delad andraplats totalt togs alltså av Petra Hurtig från Tullinge. Så här berättar hon själv om loppet.
Ultramarathon.se: Hej och stort grattis till ett fantastiskt nytt banrekord på GAX!
Petra Hurtig: Hej, tack så jättemycket. ????
Ultramarathon.se: Innan loppet sa du att du inte hade några särskilda ambitioner annat än att inte springa fel. Men du var med uppe i toppen redan från början. Hur tänkte du kring din strategi?
Hurtig: Jag gick bara ut på känsla när jag startade och jag springer på hur kroppen känns. Jag lägger mig i ett tempo där det känns behagligt och som jag tror att jag kan hålla ett tag. Jag går inte på km tid utan på känslan i kroppen.
Ultramarathon.se: Hade du förväntat dig att den känslan skulle innebära att du sprang så långt fram?
Hurtig: Nej, jag märkte rätt tidigt att jag hamnade långt fram i klungan. Funderade självklart på om jag gått ut för hårt men samtidigt kändes det bra i kroppen. Det är också skrämmande för även om det känns bra första kilometrarna/milen etc så är det långt och orken kan ta slut när som helst.
Ultramarathon.se: Någonstans efter Magleberg och framåt sprang du tillsammans med Roger Kjellsson hela vägen till målet. Hur var det att vara två tillsammans?
Hurtig: När jag träffade på Roger så höll vi samma tempo så det blev naturligt att vi sprang bredvid varandra och sedan blev bara så att vi fortsatte tillsammans. Det kändes bra att springa med han. Som jag sa till han efteråt så var det väldigt lättsamt att springa med han. Tror inte ngn av oss kände att vi behövde prata hela tiden utan vi båda kunde gå in i våra bubblor. Det blev oxå en s.k säkerhet eller ett lugn då besluten kunde tas av oss båda och inte irra omkring själv. Vi kunde nog pusha varandra och i slutet var han ett enormt stöd då jag kände mig mer sliten än han. Så ett enormt tack till Roger.
Ultramarathon.se: Ja, när man har sprungit så länge tillsammans är det väl inte direkt läge att spurta om placering de sista minuterna… Ni sprang om Simon Olsson efter Haväng. Och sedan kom Peter Thorvaldsson ifatt er och gick om efter Kåseberga (142-143 km). Hur gick tankarna när ni först gick upp i ledningen och sedan några timmar senare blev omsprungna?
Hurtig: Jag tänkte inte på placeringar. Visste att vi låg bra till men det är ett långt lopp och allt kan hända. När Peter sprang om oss kändes det lugnt. Han var stark och det fanns ingen möjlighet att försöka hålla hans tempo. Det var kul att se hur fort man kan springa om krafter finns. Det var imponerande.
Ultramarathon.se: När ni till slut kom i mål, på strax över 20 timmar och banrekord med 1,5 timme. Hur kändes det då?
Hurtig: Jag har än idag inte riktigt förstått att jag slog banrekord. Det är svårt att ta in. Men det känns fantastiskt kul ????
Ultramarathon.se: Dessutom totaltvåa!
Hurtig: Det oxå, helt ofattbart.
När jag fick idén om att prova springa 100 miles har målet alltid varit att bara ta mig runt och så var det även på Gax som jag hörde var tyngre och tuffare än TEC pga av att naturen, navigeringen och att den dessutom till större delen är självförsörjande. Det var ett otroligt fint och tungt lopp.
Ultramarathon.se: Efteråt, hur kändes det i kropp och knopp? Och dagarna efteråt?
Hurtig: Det känns relativt bra. Har haft svullna fötter och svårt att gå i mina vanliga skor samt någon blåsa på fötterna som jag hoppas ska läka ihop snart. Förutom det skavsår som jag fick av mina blöta shorts.
Kroppsmässigt känns det bra. Tog mig en promenad i går för att få i gång blodflödet i kroppen. Det brukar kännas bättre dagen efter loppet om jag rör på mig direkt efter. Den här gången blev det mest att sitta och vänta på tåget hem och då blir jag lite stelare. Ser dock fram emot en lättare löprunda de närmaste dagarna. ????
Ultramarathon.se: Två 100 miles-segrar i bagaget, vad väntar nu?
Hurtig: Närmast blir det ev Jönköping maraton.
Ultramarathon.se: Spännande. Mål med ultralöpning framöver?
Hurtig: Jag har lite funderingar på ultra framöver men har inte beslutat om vad än.
Ultramarathon.se: Så du ser dig inte som ultralöpare i första hand?
Hurtig: Åh nej. Jag är vanlig motionär som älskar löpning och har bara råkat prova på ultra och att det gått bra är kul. Jag vill springa lopp/evenemang etc som verkar härliga men distans spelar ingen roll.
Ultramarathon.se: Imponerande prestation med tanke på de ambitionerna! Vad är det som driver dig med löpningen?
Hurtig: Tack! Som sagt, mina mål har inte varit mer än att ta mig runt och att jag kommit högt upp i resultat listan och orkat mig igenom loppen har varit helt oväntat.
Jag mår bra av löpning och finner en ro i det.
Ultramarathon.se: Det ska bli spännande att följa dig. Stort grattis igen!