Från 185 till 120 på 2 minuter

0

Igår sprang jag 6 timmar på löpband. (Läs gärna mer om arrangemanget på paceonearth.se.)  För mig var det ett desperat försök att kompensera att jag inte var tillräckligt återställd efter sjukdom för att springa 24h i Bislett. Så när det kom en påminnelse om att Actic Kista anordnade detta sociala event så hoppade jag på.

Det borde jag kanske inte gjort.

Men man kan alltid lära sig nåt. Och jag angrep uppgiften med min allra bästa experimentlusta.

Det borde jag kanske inte ha gjort.

Efter 3h hade jag, trots att jag hållit ett moderat tempo, kommit upp i maxpuls…! Jag kände mig helt utpumpad och hjärtat rusade. Det hade varit på väg länge men jag har inga större problem med att bita ihop och fortsätta. Så länge det går. Men det här skulle ju bara vara ett testlopp, så efter 3 timmar var det uppenbarligen dags att avbryta det experimentet. På sätt och vis hade jag ändå fått svar på vad som var möjligt utifrån den situation jag befann mig i just då.

6-timmars på löpband
Johnny experimenterade på 6-timmars på löpband @ Actic Kista

Så jag slutade springa och började promenera på löpbandet istället. Eftersom det var en 6h tävling får man ändå se till att hålla bandet rullande. Jag mätte pulsen igen efter ca 2 minuters promenad: 186. Va fan?! Den ska ju gå ner när jag lugnat ner mig. Mätte igen: 190. Scheisse. 186 är ju min maxpuls. Och jag promenerar. Försökte andas lugnt, lät det gå några minuter, mätte igen: 186. Inte bra. Inte bra alls.

Efter 10 minuters promenad insåg jag att taktiken inte fungerade. Dags att ta till verktyget som vi har kommit att använda väldigt mycket i livet, träning och ultrasammanhang den senaste tiden – den iskalla duschen. Säga vad man vill om en kalldusch men det förändrar verkligen situationen man befinner sig i. Påverkar nerver och blodflöde. Efter ca 2 minuter i iskallt vatten gick jag ut igen. Puls på 120. Såja, dags att göra det jag tränat på och gjort många gånger. Komma igen.

Jag fick ta det sanslöst lugnt. Testade att jogga några minuter för att sen gå igen, och successivt kunde jag förlänga joggstunderna och korta ner gåpauserna. Men det var inte förrän sista halvtimmen som jag faktiskt sprang ihållande 30 min i sträck igen.

Med mitt experiment skrapade jag ihop 54 km på 6 timmar. Helt oväsentligt i sig, men det var ändå väldigt roligt att vara en del av Stockholmslaget på Actic Kista som slog de Skånska utmanarna från Actic Lund.

För egen del fick jag ytterligare lite information om hur min kropp fungerar, och inte fungerar. Hur jag kan jobba med vatten, salt och energi för att hitta en balans där jag fortfarande kan röra mig framåt. Att jag inte blir ett dugg rädd när allt går åt pipsvängen. Det är bara att ta fram de verktyg jag känner till, göra det bästa av situationen och försöka komma tillbaka. Det känns som en superkraft.

 

Share.

Leave A Reply