Inför Kullamannen 100 miles 2018: intervju med Petter Restorp
Han är Sveriges bästa manlige ultralöpare på distanser över 100 km i berg. Men för många är Petter Restorp ännu ett okänt namn. 2013 blev bohuslänningen som växte upp i Lindesberg utsedd till årets klättrare i Sverige. När han flyttade till Chamonix för att jobba som brandman året därpå fick han snart smak på ultralöpning. Den 2:e november gör han sin första ultratävling i Sverige, som storfavorit i Kullamannen 100 miles.
Startfältet på årets Kullamannen Ultra 100 miles - eller "Himmel, hav & helvete" som det kallas - är minst sagt imponerande. Inte nog med att det finns 300 namn på anmälningslistan, i särklass mest på ett svenskt 100-miles-lopp. Dessutom är det hög klass, med flera starka namn som vi kommer att gå igenom när det närmar sig.
Men ett namn sticker ut lite extra. 41-årige Petter Restorp tillhör världseliten, framför allt när det är berg inblandat och distanser runt 100 km. Segern i Dolomiti Extreme Trail i juni, med 98,6 km och 6 150 höjdmeter, är hans hittills starkaste merit. I augusti gav han sig på sin första 100-miles-tävling när han blev 11:a i det högklassiga startfältet på UTMB.
Men vem är Petter Restorp? Vi tog ett snack med tvåbarnspappan, som efter en elitkarriär som ledklättrare blev ultrabiten när han flyttade till Alperna.
Ultramarathon.se: Så du är Sveriges bästa ultralöpare på längre distanser, i alla fall när det är berg inblandat. Men du har aldrig sprungit en ultra i Sverige. Googlar man på ditt namn får man framför allt äldre träffar om en framgångsrik klättrare. Som ultralöpare är du fortfarande ganska okänd här hemma. Kan du berätta lite om vem Petter Restorp är?
Petter Restorp: Min första löptävling var det 5 km långa skolmästerskapet Karlsängsloppet i Nora. Jag var 14 år och hade inget särskilt intresse för sport. Jag vann, men fortsatte inte springa.
Några år senare fann jag däremot klättringen och blev helt uppslukad direkt. Jag utvecklades nog rätt långsamt jämfört med dagens unga stjärnor. Man kan klättra på många olika sätt och för mig var det roligaste att klättra långa krävande leder. Som ett klättringens Ultra helt enkelt. Mina bästa upplevelser och prestationer är ett antal fri-bestigningar av berget El Capitan i nationalparken Yosemite i USA.
Väl hemma i Lysekilstrakten där, jag och min fru bodde då, blev klättringen snart lite enformig. Mycket repetition och för få nya intryck. Jag började springa mer istället.
Jag är brandman och 2014 fick jag jobb på CERN [den europeiska organisationen för kärnforskning, red. anm.]. som ligger på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Självfallet var det lite av en chock att börja springa bland bergen där, men jag fick röra mig bland bergen på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Bergen krympte i min sinnesvärld i takt med att jag blev bättre och jag kunde ställa upp i längre och längre lopp.
Förra året gick jag in för att lära mig mer om konditionsträning och hur man utvecklas. Det är en resa som nog aldrig tar slut, men jag tror att jag fattar mer nu och resultaten har för det mesta varit bättre i år än innan.
Jag bor med min fru och två barn i Chamonix, där vi blir kvar några år till innan vi flyttar hem till västkusten igen.
Ultramarathon.se: Spännande. Med seger i Dolomiti Extreme Trail, fjärdeplats på Eiger Ultra-Trail och 11:e-plats på din första 100 miles-finish på UTMB har du etablerat dig i världstoppen på bergslopp på ca 100 km och uppåt. Är det den typen av lopp du gillar mest? Och hjälper din bakgrund som "ultraklättrare" när det blir brant och många höjdmeter?
Restorp: Jag tror absolut att klättringen hjälper. Många klippor ligger bortom trixiga stigar och det har gett en vana att läsa av terrängen. Säkert bra för balansen också.
Jo, runt 100 km passar mig fint har jag upptäckt.
Ultramarathon.se: Men även längre distanser lockar, som UTMB?
Restorp: Det lockar alltid att se var gränsen går.
Ultramarathon.se: Du bor i Chamonix, där UTMB har start och mål. Du DNF:ade förra året, men imponerade med en 11:e-plats under tuffa förhållanden i år. Berätta om din relation till UTMB.
Restorp: Springer man bland bergen och tycker att det är kul med stora utmaningar så är UTMB givet. Det är ändå det största. Och konceptet är enkelt och tilltalande. En klassisk led runt Europas högsta berg så snabbt som möjligt. Klart att jag var sugen så snart jag fått nys om det.
Förra året stod jag på startlinjen full av förhoppningar. DNF fanns inte med som ett alternativ på möjliga utgångar av loppet. Jag hade dock underskattat hur dåligt vädret skulle bli och packat därefter. Jag frös. Kall har jag varit förut, men aldrig under en så lång tid. Kropp och moral bröts ner och med en 30 km lång gyttjepromenad kvar till mål bestämde jag mig för att det inte var skoj längre.
Jag tog med mig denna erfarenhet och ställde mig ännu lättare packad på startlinjen i årets upplaga. Prognosen spådde dåligt väder även denna gång, men nu hade jag vett att ta på mig och torra ombyten i stationerna. Vädret var inte heller i närheten av så bistert som 2017. Sedan gick det mer eller mindre enligt plan. Allt för långt, och svårt att hålla fokus, men fantastisk resa och upplevelse.
Man kan testa sig på flera sätt. Jag försöker blanda lite olika distanser och höjdprofiler. Dels för att det är skoj och dels för att utvecklas. Man kan springa samma lopp igen och se om man kan göra det snabbare, men det är roligare att hitta nya lopp tycker jag. Det finns så många att välja på. Det är också ett fantastiskt sätt att uppleva nya platser på.
Jag har inte spikat planen för de nästkommande åren men det finns ett gäng långa lopp som absolut är med på listan.
Ultramarathon.se: Och nu ska du göra din första ultra i Sverige och bestiga berg i Skåne. Vad lockade med Kullamannen?
Restorp: Dom första platta nio milen lockar. Terrängen ute på Kullen verkar lagom utmanande och lockar. Sverige i november lockar. Och att träffa vänner som är för dåliga på att hälsa på lockar.Jag inser ju att det egentligen inte är min grej, precis som du själv antydde i din första kommentar. Men det är ju det som är grejen också.
Ultramarathon.se: Låter i alla fall som ett bra tillfälle att visa upp sig på "hemmaplan", Sveriges i särklass största 100-mileslopp hittills och med väldigt hög klass på startfältet för att vara en svensk ultra. Vad har du för ambitioner tävlingsmässigt?
Restorp: Alla som ställer upp i en tävling tycker att det hade varit kul att vinna. Jag kommer att försöka, men inser att luften gick ur mig lite efter UTMB och träningen har inte varit på topp därefter. Dessutom har jag ju sett vilka kilometertider det handlar om på de lite plattare loppen. Man måste vara en vältränad löpare för att springa så snabbt. Jag ser mig själv mer som stryk- och slit-tålig än snabb, så jag får hoppas på en bra dagsform. Hur som helst blir det ett äventyr som jag är sugen på och allt kan hända. Det kan kännas lätt i början och skit mot slutet. Men även tvärtom!
Ultramarathon.se: Du nämnde att du jobbar som brandman. Är det på heltid eller försörjer du dig även genom löpningen?
Restorp: Jag är brandman på heltid och försöker hitta tid till träning där det går. Ingen spons.
Ultramarathon.se: Ok. Hur funkar det med familj och prestation på hög nivå? Hur ser din träning ut med tanke på heltidsjobb, familj mm?
Restorp: Jag har förstått att jag tränar ganska mycket mindre än de flesta andra som håller på med samma sak. Jag får planera och se till att använda tiden till rätt träning. Som brandman jobbar jag skift och har en hel del sammanhängande ledig tid. Jag har också tid för träning när jag jobbar. Familjen är fantastiskt stöttande och jag tror inte att det går ut över dem alltför mycket.
Ultramarathon.se: Vad har du för framtida planer med ditt liv som ultralöpare?
Restorp: Jag är sugen på långa lopp på vindlande stigar högt upp bland bergen. Gärna med många höjdmeter och svår terräng. Har sneglat på några alternativ men inte anmält mig till nåt än. Kan också tänka mig att klättra mer igen och blanda korten lite.
Ultramarathon.se: Det låter spännande. Är det något annat som den svenska ultrapubliken behöver veta om Petter Restorp? Du är bohuslänning innan du blev fransman? Jag antar att du också i klättrarsammanhang är ett välkänt namn för många?
Restorp: Jo. Flyttade till Chamonix från Brodalen i Lysekils kommun. Innan dess Göteborg och tidigare en del i Nord-Norge. Borde kanske inte vara helt bortglömd inom svensk klättring än. Utnämndes av Svenska Klätterförbundet till årets klättrare 2013. Löpningen är ett annat sätt att uppleva bergen på för mig.
Ultramarathon.se: Stort tack för din tid och lycka till i din första ultratävling på svensk mark!
För mer information om Kullamannen, se www.kullamannen.com.