Inför SM i 24-timmars 2024
Om SM-festen till helgen inleds med 100 km ser 24-timmarstävlingen till att den pågår hela natten, för att avslutas med den alltid lika stämningshöjande “Happy Hour” på söndag. Blir det svenskt rekord för tredje året i rad? Och vilka får den kämpiga uppgiften att kliva upp på pallen?
29 kvinnor och 52 män står i startlistan för SM-loppen på 24-timmars, ytterligare 11 tävlar i den öppna klassen. Några britter och danskar och en norrman ser till att även 24-timmarstävlingen får en internationell prägel. Från 20 till 80 är det också åldersmässigt ett brett omfång. Det vankas fest i Växjö, VXO Ultrafest.
Svensk 24-timmarshistoria
1980-1982 ordnade Bertil Järlåker 24-timmarstävlingar i Norrköping, för att få möjligheten att i Sverige springa det tävlingsformat som har anor ända tillbaka till 1870-talet, i den sport som då kallades för pedestrianism. Sedan dröjde det ända till 2002, då en annan av svensk ultralöpnings pionjärer, K-G Nyström, drog igång Trollhättan 24-timmars. Då började det för första gången också bli en tävlingsform som lockade dem “som springer hellre än bra”.
Innan det tävlades i internationella mästerskap sprang Rune Larsson sitt klassiska svenska rekord, 262,639 km, på en bana i norska Hönefoss 1986. Hans guld från den tävlingen bestod istället av Mary Hanudel, numera Larsson.
Men 2009 fick Sverige sin första världsmästare i ultralöpning, när Henrik Olsson tog VM-guld i 24-timmars. I samma tävling tog Emelie Andersson den första topp 10-platsen i EM på damsidan och var 15:e i VM.
Sen kom 2015, det svenska superåret. EM-guld och VM-brons till Maria Jansson, EM-brons till Annika Nilrud och VM-silver och EM-guld till det svenska damlaget. Maria Jansson tog EM-guld även året därpå, på det ännu gällande svenska rekordet 250,647 km.
Efter flera månaders efterspel på grund av kaos med tidtagningen blev det EM-brons till Johan Steene 2017. Efter 31 år var Rune Larssons rekord slaget och det nya lydde på 266,515 km.
Anna Grundahl var EM-femma 2018 (och Steene åtta), de senaste svenska topp tio-placeringarna i ett internationellt mästerskap.
Men de senaste två-tre åren har intresset för 24-timmars ökat rejält. Aldrig har fler svenskar sprungit 24-timmars än 2022 (192 stycken) och 2023 (193). 34-38 procent av dessa var kvinnor, vilket också är historiskt många och en högre andel än när alla ultradistanser räknas in.
SM-tävlingarna i Växjö har gett svenska rekord på herrsidan både 2022 och 2023. Och oddsen är ganska låga för att det ska ske även 2024. Men det är inte heller omöjligt att vi rentav kan få se ett världsrekord, ja i den äldsta åldersklassen då. Men mycket kan hända i en 24-timmarstävling och det ännu kylslagna vädret uppskattas nog olika mycket av olika löpare.
Herrarnas jakt på det svenska rekordet
23-24 april 2022. 266,587 km av Erik Olofsson. Svenskt rekord med 72 meter. Även Christian Malmström och Tobbe Gyllebring tog sig över 260 km och fördubblade i ett nafs antalet svenskar som gjort det.
29-30 april 2023. 272,086 km av Tobbe Gyllebring. Återigen svenskt rekord, efter ett av tidernas jämnaste lopp. Erik Olofsson, marginalernas man, tog sig med 38 meter tillgodo över VM-kvalgränsen på 260 km.
27-28 april 2024. Erik Olofsson är med. Tobbe Gyllebring är med. Christian Malmström är med igen. Och så Emir Halalkic, som var den ende av de svenskar med höga förhoppningar som lyckades på EM i Verona.
Fyra av de sju svenska löpare som någonsin har varit över 260 km står på startlinjen.
För Tobbe Gyllebring, med Umara SC:s klubblinne, blev det inte bara ett svenskt rekord förra året, utan två. Eller ja, det finns inga rekord i backyard ultra, men han tog sig 69 varv i Big’s Backyard Ultra, 5,5 veckor innan årets allra största mål, VM i Taiwan. Det mästerskapet slutade i tårar, efter att något skit i kroppen gjort det omöjligt att fortsätta.
Han vet att det inte är säkert att det räcker med ännu ett svenskt rekord för att försvara sitt SM-guld. Då är en öronflammation en vecka före start en ovälkommen gäst. Men förutom det pekar övriga indikationer på minst lika hög kapacitet som förra året.
Gäster gör Erik Olofsson, IF Mantra Sport, allt för att slippa. Han har isolerat sig i en stuga i Dalarna inför SM, allt för att undvika en upprepning av det som hände inför VM i Taiwan, när en kraftig förkylning förstörde ännu ett internationellt mästerskap. En trilsken hälsena har också gäckat honom de senaste månaderna, men han har kunnat komma upp i sin sedvanligt oerhörda träningsmängd veckorna inför SM-loppet.
Det lär dock dröja långt in i tävlingen innan Tobbe eller Erik kan ses högst upp i resultatlistan, om de hinner ikapp. Erik vill göra sista fjärdedelen till sin snabbaste, medan Tobbe kör jämnt tempo mot 280.
Men de lär varvas många gånger av mer aggressivt öppnande Christian Malmström och Emir Halalkic. 2022 var Christian Malmström, Team Blekinge IF, i ledningen fram till en timme kvar av loppet. Då kom Erik, som hade passerat Tobbe med 2,5 timmar kvar, stormande i en sällan skådad avslutning.
När Christian, som egentligen motvilligt gav sig på 24-timmars som den traillöpare han annars är, gör comeback i den disciplin han har viss hatkärlek till, då är det med väldigt höga målsättningar. EM i Verona avslutades med colafärgat urin och mycket tydde då på att det var hans sista 24-timmars. Men så blev det inte. Och till helgen kommer det gå snabbt från start. Riktigt snabbt.
Bli inte förvånade om Christians coachingadept och kombattant Magnus Linde, Bara FIK, syns tillsammans med Christian under loppets första halva. Eller ja, för Linde kan det nog gå ännu snabbare, så länge det varar. I sammanhanget kan nämnas att den längsta distans av en svensk på 12-timmars är 147,0 km av Henrik Olsson från Borlänge 2008…Förvisso nådde Elov Olsson sitt svenska rekord på 100 miles redan efter 11:25. Men det var ett 100-mileslopp och inga resultat noterades för 12-timmars.
Och så var det Emir Halalkic. IF Kville-löparen startar alltid i ett högt tempo. EM i Verona är det närmaste han kommit att få ut sin kapacitet. Men då låg han i en halvtimme på gräsmattan innan han klev upp och förde fram Aleksandr Sorokin till världsrekordpassering. 261,615 km och en 13:e-plats blev det ändå till slut. Även om han alltid är förtegen inför tävlingar vet de som känner honom att det inte bara är personligt rekord han siktar på.
För två år sedan var den indikativa kvalgränsen till EM 235 km. Det räckte inte för att komma med i laget. Och nu är 235 km en gräns som en hel rad löpare ser som en fullt realistisk målsättning.
När det gäller Martin Scharp, IF Malmö Löp, kan jämförelser också göra med dem som har sprungit längst i världen någonsin, i hans åldersklass M55. Jakten på VM i Taiwan, vilket i princip hade krävt åldersvärldsrekord, slutade i flera besvikelser och oklara krampproblem förra året. Personbästat på 247,898 km är visserligen från 2019. Men landslagsgymnasten i sitt förra liv ser aldrig åldern som ett hinder. Fyra i världen har nått över 250 km i M55, varav enbart en de senaste 11 åren. Och Scharp verkar ha hittat tillbaka.
Branislav Pavic, Hälle IF, var den som inte kom med i landslaget, även om han passerade den indikativa kvalgränsen för två år sedan. Ja, han fick inte ens med sig en veteran-SM-medalj. Hans 237 km räckte bara till en fjärdeplats i M40. Men han har tävlat i EM och VM för Bosnien-Hercegovina 2018-2019. Och han har ett SM-silver tidigare, med personbästat 241 km 2020. Dessutom assisterade han Tobbe Gyllebring till dennes 57 varv i satellit-VM i backyard ultra 2022.
Mikael Gottbergs försök på 24-timmars, sex stycken hittills, har kantats av alla möjliga svårigheter. På SM förra året verkade allt vara slut efter bara några timmar. Men han vände och lyckades ändå ta en fjärdeplats på personbästat 231 km. För Gottberg, som numera springer i IF Kvilles färger, är det dock bara ett steg på vägen mot andra färger på linnet.
Långt efter att Martin Scharp hade lagt sin elitkarriär i gymnastik bakom sig föddes Alfons Enell i Tranås. Han fyllde 20 i januari och numera betraktas ultratalangen från Tranås AIF inte bara som “ung och lovande”. 207,852 km från PRT 2022 kan mycket väl bli en siffra som efter SM bara blir en parantes i hans allt längre ultraresumé. Kanske siffran 131,688 km som han hade efter 12 timmar på PRT senast är en bättre indikation. Det var bara en månad efter hans niondeplats i Kullamannen 100 miles. Den övertygande segern i Roskilde Fjord Rundt 50 miles i mars var mest som träning.
Men unge Alfons blir utmanad i MU23-klassen. Ja, det är förstås ingen veteran-SM-klass. Men Isak Berggren sägs ha tränat så väl att Enells MU23-rekord kan putsas av fler än en. Med några månader efter Erik Olofssons coachingschema har målsättningarna för 21-åringen från UltraUppsala LS höjts betänkligt.
Även en annan Uppsalabo, Marcus Danielsson, Uppsala LK, siktar betydligt högre än de 202,3 km som han vann med ett hett sommardygn i Skövde i somras.
Och så har vi ett par veteraner till. 52-årige Magnus Högfeldt vann PRT 2022 på 220 km. Tur att tävlingen inte går på en tisdag, för Magnus som representerar Terrible Tuesdays AC. Efter Kullamannen senast slutade han i och för sig ändå med dropp efter att ha drabbats av rhabdo. Men en sak är säker, Magnus Högfeldt lämnar ingenting på banan.
Tomas Kvapil, Eskilstuna FI, har den otacksamma uppgiften att tävla i Martin Scharps M55-klass. I helgen var han farthållare under Premiärhalvan och säger att han ska springa 11 gånger längre på SM. Ja, det blir över 230 km det. Och det lär krävas om hans fina rad av SM-placeringar, 6:a 2022 och 5:a 2023 (på personbästat 216 km), ska hålla i sig.
Debutant i disciplinen är Jonas Eklöf, Team Fika RC. Men att han kan springa långt har han visat med vinster i både Trans Scania förra året och HUB 200 miles året innan.
Snabbt kan det säkert även gå för Alexander Giannini, IFK Halmstad. Förra året låg han tvåa efter 6 timmar och sjua halvvägs (120,7 km), innan kraschen kom. Kan han hålla hela vägen i år?
Och det finns fler som vill över 200 km. Som sjuan och åttan förra året, Fredrik Stjärnvy, IF Rigor och Daniel Bååth, Scania Road Runners IF. Och varför inte Per Rabe, Laholms IF? Han var sånär över drömgränsen på Viadal för ett år sedan, då han slog svenskt M60-rekord. Räkna också med att det finns mer än fjolårets 12:e-plats hos Filip Söderling, Umara SC, som sprang tredje längst av svenskarna i satellit-VM i backyard ultra.
På tal om åldersrekord. En som har siktet högt inställt är Bo Pelander, Enhörna IF. Han är Sveriges ende världsrekordhållare i ultralöpning för närvarande, med sitt M80-rekord på 72-timmars under Viadal 6-dagars förra året. Världsrekordet i M80 på 24-timmars är 160,745 km av britten Geoffrey Oliver från 2014… Näst bästa resultatet är 146,558 km, vilket Pelander överskred på SM förra året, en dryg månad innan sin 80-årsdag. Förberedelser enligt plan och inga skavanker, säger rapporten.
M75 ligger därmed öppen för Bertil Palmqvist, Bälinge IF, mannen med Sveriges längsta ultrakarriär (om man räknar med lopp över minst 50 miles). Debuten skedde i Lejonbragden för 40 år sedan.
Vi har också några internationella löpare som håller hög klass. Robbie Britton, som bytte från 24-timmars till 100 km, kommer efter sin tävling axla supportansvaret för sina brittiska adepter på 24-timmars. Damian “Damo” Carr var 15:e på EM och 31:a på VM i Taiwan. Personbästat är på 262,9 km. Rob Payne har ett fem år gammalt personbästa på 251,989 km.
Och från Danmark kommer 53-årige Kristian Holst Kjeldsen för att göra 24-timmarsdebut. Han var herrtvåa i Trans Scania 2021 och 10:a i Mauerweglauf 100 miles i Berlin.
Ryktet säger att en annan av de svenska 24-timmarsstjärnorna kan göra comeback i disciplinen. Efter att Magnus Rabe efter två års kämpande kom tillbaka efter sviterna av rhabdo efter PRT 2021 har han drabbats av andra skador. Så SM blir för tidigt inpå. Men kanske danska mästerskapen under 24 timer ved havet 1 juni.
Saknas gör även Sebastian Pokorny, som inte hann tillbaka i slag efter rejäl förkylning, samt ettan och tvåan på PRT senast, Jon Enqvist (sprang TEC 100 miles) och Kennie Pussinen.
Oviss och spännande damtävling
Liksom på 100 km är damtävlingen på 24-timmars en oerhört öppen historia. Förvisso finns tre landslagstjejer från Taiwan i startlistan. Men uppladdningen har varit allt annat än optimal för de tre, som på olika, plågsamma sätt påmints om att resultat inte är det som definierar en människa.
Therese Fredriksson, Borås LK, är regerande mästarinna. Fjolårets seger var på det personliga planet mer än bara ett SM-guld. I Taiwan var formen god hos hon som tränar allra mest på damsidan. Men en inflammation i knät tvingade henne att kliva av. I Espoo i februari skulle hon få revansch. Det slutade med rhabdo, besök på sjukhuset och tre veckors löpvila.
Men sedan har hon stegrat upp träningen igen, toppat med 214 km löpning och 177 km cykling veckan 8-14 april. Planen är återhållsamt i 12 timmar och sedan fri fart. I sommar är planen att dessutom försöka kvala in till VM på 100 km.
Samma slutresultat på VM, 178 km, fick Jessica Parnebo, IF Kville. Det var förstås långt under förhoppningen för Jessica, som på egen hand kvalade till VM i en tävling i Estland. Jessica har några tuffa månader i bagaget och har också varit öppen i sociala medier om sin kamp med psykisk ohälsa. Men det tuffa vänder hon till bränsle och även om träningen varit på “Tobbenivå” är det få som betvivlar hennes kapacitet att springa långt. Även Jessica vill till Indien och siktar på VM-kval på 100 km i sommar.
Louise Kjellson, IF Kville, var den tredje kuggen i Taiwan. SM-brons 2022 ledde till en oväntad plats till EM i Verona, ett lopp där det återkommande bekymret med illamående hindrade potentialen. Med 231 km och totalseger på PRT visade hon mer av vad hon kan. Men VM i Taiwan blev återigen mer en kamp än en tävling. Och när hon kommer till SM är det dessutom med en fot som smärtar och som hon befarar inte bara är tillfälligt. Men leendet följer säkert med till Växjö ändå.
Även utan Elin Hartelius eller Madeleine Wennberg (skadad) i startlistan kan kampen om medaljerna bli fantastiskt spännande att följa.
SM-silvermedaljören från förra året exempelvis, Sara Holmström Ottinge, Umara SC. Då blev det 223,8 km för den annars skadedrabbade blekingen. Tempot på träningspassen antyder att siktet lär vara högre inställt i år, även om hon inte ser fram emot kylan.
Malin Hjalmarsson, IFK Märsta, står för en av de mest intressanta debuterna i helgen. Men att det blir den första 24-timmarstävlingen för den snart 43-åriga multisportaren säger lite om hennes kapacitet. VM-guld i adventure racing säger kanske lite mer. Med skada i Swedish Armed Forces Adventure Team passar Malin på att ta av sig ryggsäcken och testa det monotona. Målet är 240 km, även om hon är ödmjuk inför den annorlunda uppgiften. Maria Jansson är för övrigt den enda svenska kvinnan som varit över 235 km…
Från en annan uthållighetsdisciplin kommer Linda Pilerud, Umara SC. Pilerud har VM-medalj i ultra-OCR och tävlar på elitnivå i fitnessdisciplinen Hyrox. Men sedan hon testade den monotona versionen av 24-timmars på PRT 2021 har hon inte kunnat sluta. Ytterligare fyra tävlingar har det blivit, där 215,5 km från PRT 2022 ännu är personbästat.
Just PRT vanns senast av Jessica Ström, på 212,75 km. Det blir lite av ett klubbmästerskap i Umara SC, med Ström, Holmström Ottinge och Pilerud. Och i K45 dessutom nämnda tre plus Kjellson och Sandra Lundqvist. Jessica var fyra på SM förra året och har förbättrat sitt personbästa i varje 24-timmarstävling hon har ställt upp i sedan debuten 2019.
Den fjärde kvinnan som har representerat Sverige i internationella mästerskap är Sandra Lundqvist, Hälle IF. Ja, även hon tävlar alltså i K45. 14:e i EM 2016 och 19:e på personbästat 226 km på VM 2017 är förvisso några år tillbaka i tiden. Men Sandra har hittat tillbaka till fina resultat och 69 km på Skövde 6-timmars i mars var t.ex. det bästa hon gjort i den disciplinen sedan 2014.
En möjlig utmanare till de åtta nämnda är Växjöhoppet Camilla Bloss, IFK Växjö. 167 km på 24-timmarsdebuten på PRT är ett resultat som Camilla lär sikta på att överträffa med råge. Annars tillhör en sjundeplats i Ultravasan 2019 bland hennes bättre meriter. Camilla, som fyller 33 på fredag, är för övrigt näst yngst av deltagarna i damklassen.
Andra som bör nämnas är Anna-Maria Trollsfjord, SOK Knallen, vars utvecklingskurva under sina 11 24-timmarslopp med endast tre undantag (varav ett väldigt knappt och två avbrutna tävlingar) bryter kurvan av ständig förbättring. Sjundeplats på SM för två år sedan och senare samma år personbästat 184,37 km.
I K60 kan Lisa Amundsson för första gången stöta på ordentligt motstånd. Den väldigt frekvent tävlande Amundsson gör sin 32:a 24-timmarstävling (plus en sexdagars och två 48-timmars). En gång har hon nått över 180 km, i finländska Espoo 2020.
Med Lisa jämnårige Chris Walter, Enhörna IF, har i gengäld noll tidigare 24-timmars. På SM på 100 km förra året slog hon det svenska K60-rekordet, även om det inte räknas som svenskt åldersrekord då hon inte är svensk medborgare. Ja, det är faktiskt det längsta som Chris har sprungit hittills, men fart i benen finns det.
Även på damsidan har Robbie Britton en stark adept i Jen Coleman. Walesiskan fyller 50 senare i år och har ett personbästa på 227,7 km från 2021. Hon tävlade i VM på 50 km redan 2010 och VM i 24-timmars 2012. I sin mer sentida ultrasatsning var hon med både på EM 2022 (22:a på 221 km) och VM i Taiwan 2023. Det brittiska K50-rekordet är 205,984 km från 2010.
Följ tävlingen
- Liveresultat: https://my.raceresult.com/284065/
- Livesändning