Inför Ultravasan 90 2021

Skador har gjort att några av de tilltänkta svenska favoriterna inte kommer till start eller väljer att springa 45-kilometaren istället. Den här artikeln fokuserar på den fulla distansen, men vi kan förstås inte undvika att nämna lite om den kortare sträckan med tanke på de namn som står i startlistan.

Ultravasans historia

28 herrar och 19 damer ser i rådande stund ut att göra upp längs den ärofyllda niomilasträckan mellan Sälen och Mora. Det blir den sjunde upplagan av Ultravasan, men faktum är att det har tävlats i löpning på sträckan längre än så.

Även om man kunde åka Vasaloppet på skidor från 1922 så dröjde det till 1991 innan man kunde tävla i löpning. Då var det Vasastafetten som gällde och de nio milen delades upp i tio sträckor. Men 2002 sprang norrmannen Egil Skarpsno och svenske Andreas Falk hela sträckan själva under Vasastafetten, en tävlingsform som skedde fram till 2006. 2010 var det dags igen, då ultralöparna Jan Söderkvist, Cecilia Petersson och Jonas Buud himself arrangerade SM90 i samarbete med Vasaloppet. Det var första gången som även tre damer sprang hela sträckan (Maria Lundgren snabbast på 8:18).

Vasaloppet behövde dock ytterligare några år för att låta sig övertygas om förträffligheten i att anordna en löptävling från Sälen till Mora. Intresset från löparna var förstås stort, om man kan åka skidor i nio mil kan man ju springa lika långt och redan premiärloppet 2014 blev fulltecknat. Vinnare blev Jonas Buud och brittiskan Holly Rush (före Mimmi Kotka). Året därpå sprang Jonas Buud på det fantastiska banrekordet 5:45:08.

Ultravasan 90, damer

Tuff kamp mellan två utländska favoriter

Damtävlingen ser i år ut att bli en polsk-rysk uppgörelse, om inte någon av de svenska tjejerna kan överraska riktigt ordentligt. Ryskan Alexandra Morozova har vunnit de två senaste upplagorna, men kan få det tufft att upprepa det även i år.

Som huvudfavorit måste nämligen trots allt polskan Dominika Stelmach gälla. Ultravasan är ett led i hennes jakt på ett osannolikt världsrekord.

39-åringen från Warszawa kombinerar Ultravasan med sponsoruppdrag för Craft under Sverigebesöket. Ultrakarriären inleddes 2015 och med ett fåtal undantag i internationella stortävlingar har hon nästan alltid fått kliva upp på prispallen, oftast högst upp.

2017 vann hon den globala Wings for Life på 68,2 km, vilket är 2,5 km längre än någon annan kvinna någonsin har gjort i den tävlingen. Samma år, 2017, blev hon världsmästare på 50 km. 2018 blev hon tvåa i en av världens största ultratävlingar, Two Oceans Marathon i Sydafrika och 2019 var hon femma i den största av dem alla, Comrades Marathon.

Men det som får henne att sticka ut allra mest är en tävling för nästan exakt ett år sedan. I polska mästerskapen på 100 km satte hon europarekord med 7:04:36. Då ska man veta att bara en enda kvinna någonsin har varit under 7 timmar.

Tomoe Abes världsrekord på 6:33:11 torde vara det mest överlägsna rekordet i någon löpgren, osannolika 7 % snabbare än den näst bästa tiden… Rekordet är satt i Lake Saroma i Japan, på en bana som är omstridd då avståndet mellan start och mål gör att de ofta starka vindarna längs kusten kan ge stora fördelar.

Hur som helst, Dominika Stelmach kommer förstås till Dalarna för att vinna.

– Jag mötte Alexandra Morozova i ett 50-kilometerslopp i år (Nedbank Runified i Sydafrika i maj) och var tre och en halv minuter snabbare. Jag är utvilad och tror jag är förberedd att slå banrekordet, säger Dominika Stelmach.

Sannolikheten är hög att tvekampen kan locka fram ett nytt banrekord. Men det är ändå ett annat rekord som lockar mer för Dominika framöver.

– Oftast springer jag mycket i bergen på somrarna, men jag vill slå världsrekordet på 100 km så jag springer mer och mer platt. När Comrades Marathon blev inställt och det inte är något mästerskap på 100 km ville jag åka till Sverige, för Ultravasan blandar väg och trail, berättar Dominika.

För polskan blir det debut, men hennes främsta utmanare känner till banan väl och har meriter som skrämmer de flesta. Alexandra Morozova tog banrekordet från Ida Nilsson 2018, på gällande 6:43:55 och upprepade segern även 2019. Kan hon bli den förste att vinna tre segrar och dessutom i rad?

– Jag är glad att vara tillbaka! Dominika är en stark motståndare, det blir ett tufft lopp i år, säger Alexandra.

Alexandra Morozova från Jekaterinburg har fått stiga upp på den åtråvärda prispallen i Comrades Marathon hela tre gånger. 2017 och 2019 var hon tvåa och året däremellan trea.

I somras vann hon Golden Ring Ultra Trail 100 km i Ryssland, med 29 sekunder. Blir det lika tufft mot Dominika i Ultravasan? Svaret får vi på söndag, men vi se fram emot en fantastiskt spännande uppgörelse.

Svenskorna – och en brasilianska

I en ultra kan förstås mycket hända. Men det troliga är att de svenska tjejerna kommer få sikta in sig mot platserna bakom Dominika och Alexandra. Lisa Ring och Sofia Smedman får gälla som de största svenskhoppen, men ingen av dem går in med uttalat höga ambitioner.

– Jag är med för att ta lärdomar på långa distanser, samt att våga ta steget till långa Ultravasan efter vinster och banrekord och fyra pallplatser på raken på 45:an och rekord i trippeln där. Jag kommer fortfarande vara ung och ha framtiden för mig på den långa distansen, säger Lisa Ring.

Nyligen hade hon sin fjärde borreliainfektion på två år och det stora målet är egentligen VM i swimrun i september, för den mångfacetterade leende östgötskan, som faktiskt inte ens vet om det blir den långa Ultravasan.

– Men alla har ju bytt ner sig. Nu ska jag fan ta chansen! utbrister Lisa när hon upptäcker att både Ida Nilsson och Sofia Byhlinder nöjer sig med 45:an.

Sofia Smedman, 33-åringen från Skövdebaserade Team Billingen X-trail som nu kallar Östersund för hemma, skulle springa SM på 100 km som uppvärmning för att komma igång med långa distanser igen inför kommande utmaningar. Men det gick riktigt bra och trots värmen vann hon på imponerande 7:48.

– Men sen gjorde jag illa knät under Fjällmaraton 100K, så jag vet inte om det kommer funka. Det känns okej, men vet inte om det orkar 9 mil, säger Sofia, som dessutom känt sig seg i kroppen efter sin andra vaccinationsdos i helgen.

– Planen är väl att gå ganska hårt men kontrollerat, säger Sofia, som i alla fall vill slå sin tid på 7:47:05 från 2016.

Och så har vi ännu en swimrunstjärna-goes-ultra, Jenny Ramstedt. Om hon bestämmer sig för att starta blir det hennes sjätte start i Ultravasan. Och fortsätter placeringsutvecklingskurvan åt samma håll kan det bli något riktigt bra i år: 18-10-7-6-3. Hennes bästa tid är 7:47:32 från 2018, men 47-åringen från Saltsjö-Boo var alltså trea och näst bästa svenska 2019.

– Om jag ställer upp, så är ambitionen att få en bra tid på trippeln, att springa det lopp som ligger mig närmast om hjärtat, säger Jenny, som har lite problem med en fot och ÖtillÖ om två veckor.

Men ytterligare åtminstone tre svenska tjejer bör höjas ett varningens finger för. Kanske allra mest för 30-åriga Malin Barrulf, som springer hem till Mora. Även om hon vann UKA Pain 50 km 2019 var det på backyard ultra som hon presenterade sig för en bredare publik under pandemiåret 2020. Efter att ha sprungit 28 varv och blivit tvåa i en virtuell backyard blev hon uttagen i landslaget till satellit-VM i oktober, där hon förbättrade personrekordet till 31 varv. Dock, det är på skogsstigarna hon känner sig mest hemma.

– Jag ser det som en spännande utmaning att ta mig an Sälen-Mora, något jag bara gjort med skidor under fötterna tidigare. Målet är att göra mitt eget lopp och försöka ta mig hem till Mora så fort jag kan. Ska försöka njuta lite efter vägen också! Känns som att det kommer bli monotont i jämförelse mot de lopp jag annars brukar springa, säger Malin, som laddat upp med löparläger på värmländska myrar.

Lina Karlsson, 44-åring från Uddevalla som tävlar för En av tre Running Club, har sprungit fyra ultravasor tidigare, med en sjätteplats på 8:19:47 från 2019 som bäst. Men det känns som att hon har tagit ytterligare ett steg framåt efter det, med bl.a. 128,7 km i sin 12-timmarsdebut, FKT på Bohusleden, 77,365 km på 6-timmars och en bronspeng på SM på 100 km i juli.

– Jag ser mycket fram emot helgens tävling. Jag saknade både den och allt runtomkring i fjol. Tråkigt att det inte blir som vanligt men jag är stolt över att få vara med! Det jag kan göra är att lita på att jag förberett mig så bra jag kunnat och gå in för att slå mitt eget personbästa från 2019, hoppas Lina.

Fem minuter före Lina i Ultravasan 2019 kom överraskningen Ebba Sigfridsson. 30-åringen från Karlstad hade innan dess aldrig sprungit en ultratävling. Träningspass med André Rangelind och höjdmeter i 10kHighClub har i alla fall gett henne mer ultraerfarenhet. Men i dagsläget är hon inte ens säker på om det blir start på söndag, då motivationen tryter.

– Kroppen är inte hundra. Kan liksom inte springa riktigt. Väldigt konstig känsla faktiskt. Men jag vet att det vänder tids nog, om inte på söndag så i alla fall till vecka därpå när det blir backyard hos André Rangelid, funderar Ebba.

Ända från Brasilien kommer en annan Craft-sponsrad löpare, 42-åriga Manuela “Manu” Vilaseca, eller Manuela Portas Goncalves Vilaseca om man vill läsa ut hela hennes namn. Kanske kan hon till och med utmana om en pallplats. Hennes främsta insats är troligen när hon 2019 blev femma på TDS, bara tre minuter efter Anna Carlsson. 2015 var hon tia i huvudloppet under samma vecka, UTMB.

I år har hon bland annat en seger från det 168 km långa TransPenedaGerês, Race of the 4 Castles, i Portugal.

– Jag ser fram emot loppet på söndag. Det kommer bli väldigt tuff tför mig för de flesta loppen jag gör är i teknisk och långsam terräng. Men även om jag inte är en snabb löpare är jag glad för möjligheten att vara här och tävla och jag ska göra mitt bästa, säger Manu Vilaseca.

Övriga damer

Egentligen kan i princip hela damfältet nämnas, det är ju trots allt löpare som har kvalificerat sig på elitmeriter. Petra Klevmar, 53, har varit femma och sexa på Ultravasan 45, men aldrig sprungit så här långt.

– Jag ser fram emot söndagens, för mig väldigt långa lopp, med skräckblandad förtjusning! Det längsta jag sprungit tidigare är Borås ultramaraton 48 km 2019, som för mig blev 50 km, eftersom jag sprang fel. Jag har en ofarlig hjärtarytmi som ibland ställer till det vid hög puls och eftersom jag älskar att springa hoppas jag att en längre sträcka med lägre puls ska fungera bättre, hoppas Petra.

Matilda Samuelsson, 24, var 11:a i Ultravasan 90 2018 på 8:34. Placeringen bättre var Malin Barrulfs träningskompis Anna Ståhlkoo, 45, sist det begav sig 2019, på 8:41. Norska Cathrine Walle är i samma härad, hon var 13:e i Ultravasan 2019 på 8:51 och 15:e året innan.

En intressant start gör också Hanna Höckert, 45, från Växjö. Hanna var en viktig kugge i Östers damfotbollslag och tränade därefter i flera år Östers damer, på den tiden Öster hade ett damlag. 2019 sprang hon sin första ultra och blev tia i Ultravasan 45. Nu fördubblar hon den distansen.

Desto mer erfaren är Karolina Biwall-Hellman från Västerås, även om hennes främsta framgångar har varit i 100-milestävlingar med bland annat en seger i Gax 2020. Och när vi ändå är i gång, övriga damer är Sofia Holmgård, Anna Lindquist, Maria Saxvall och Stina Nordström.

Johanna Nilsson, en annan av de svenska favoriterna, kommer dessvärre inte till start.

Ultravasan 90, herrar

Favoriter från Frankrike och USA

På herrsidan får vi dessvärre inte se de på förhand båda svenska huvudfavoriterna från Ockelbomaffian. 2017 års Ultravasanvinnare Elov Olsson slog i början av fjällmaratonveckan i Åre i sitt knä så allvarligt att det inte är möjligt för honom att starta. Inte heller får vi se Joacim Lantz på den långa distansen. Han har bytt till 45:an på grund av skada under Björnfrossa Ultramaraton i juni och corona efter det.

Även på herrsidan får vi därför utnämna två internationella löpare som huvudfavoriter, även om de inte blir utan motstånd. 33-årige Sébastien “Seb” Spehler från Frankrike är den som trots allt får gälla som huvudfavorit. Hans ultrastatistik innehåller nästan bara ettor, även om han mest har sprungit hemma i Frankrike. Men en andraplats i Lake Sonoma i USA 2019 och seger i The North Face 50 miles samma är internationella meriter som vittnar om en kapacitet som till och med skulle kunna ta honom under 6 timmar. Nämnas kan också två vinster från Le Grand Trail under Festival des Templiers, 2017 och 2018.

– Jag gör det här loppet för att det är viktigt för mig att upptäcka Sverige och att tävla i ett format som jag gillar. Men jag känner inte till banan och jag låter mig inte starta för att slå rekordet, säger Seb Spehler.

För många är kanske den 32-årige amerikanen David Laney mer namnkunnig. 2015 var han trea i UTMB och året därpå var han fyra. En fjärdeplats i The Canyons 100K i april visar att formen från 2015-2016 kanske är på väg tillbaka.

– Jag är väldigt glad att vara här! Jag har velat springa Ultravasan i många år, det har en fantastisk historia, säger David, som gjorde slag i saken i år tack vare sin sponsor Craft.

– Jag tror det kommer gå snabbt på söndag, säger David, som dock trivs lika bra om det blir blött.

Två svenska utmanare

Vi måste ändå lyfta fram två potentiella, svenska utmanare som på olika sätt har bevisat hög kapacitet. De lär inte lämna segern till Frankrike eller USA utan kamp.

Fritjof Fagerlund har inte sprungit ultra sedan en sjundeplats i Ultravasan 2019 (förutom 85 km i en virtuell 6-timmarstävling i mars). Året innan, 2018, hade han fått en efterlängtad guldmedalj, då han vann på 6:01:56, den tredje bästa tiden i Ultravasans historia efter Jonas Buuds rekord och Jim Walmsleys segertid 2019. Den 47-årige ålänningen vann dessutom den halva distansen 2015, samma år som han var VM-sexa på 100 km.

Med småbarn och arbete har träningsmöjligheterna inte varit idealiska för Fritjof och han sprang inte SM på 100 km dit han var anmäld. Därför slipper han att axla favoritskapet den här gången.

– Min ambition blir nog mest att springa loppet med en bra känsla. Jag har haft mycket annat som krävt fokus sista tiden och är nog inte optimalt förberedd, men jag har i alla fall en ganska stabil grundträning att stå på. Jag ska försöka njuta första halvan och kämpa på bra sen när det blir tungt på slutet, säger Fritjof.

Och så den andra osäkra men ytterst potente utmanaren, Mikael Ekvall. Trots att han bara är 32 år har han under de senaste 10 åren varit ett välbekant namn i toppen av de längre banloppen och maraton. Hans 28:31:65 på 10 000 meter 2015 var då den bästa tiden av en svensk på 17 år. 2016 klarade han kvalgränsen till OS i maraton, men blev inte uttagen. Men det personliga rekordet är från så sent som 2020, när han sprang 2:11:37 i Sevilla.

2021 inledde en seriös satsning på ultra, där debuten alltså sker i Ultravasan på söndag.

– Jag är nyfiken på att se vad jag kan göra inom ultra. Det kändes som en rolig utmaning med Ultravasan, jag växte upp med att farsan åkte Vasaloppet och det verkar vara en rolig sträcka att springa, säger Mikael.

Det finns dock en akilles för Mikael, hans häl.

– Jag har haft mycket strul med min häl och hälsena. Jag önskar att jag hade kunnat vara mer förberedd, men jag ser ändå fram emot att springa. Jag har en ambition att vara med och slåss längst fram. Men går det för fort i början kanske jag till och med släpper, jag vill ändå göra ett rätt så jämnt lopp, tänker Mikael.

Den tajta kampen om övriga topp-10-placeringar

Även om fler säkert vill hänga på i början ska det mycket till för att andra än de fyra ovan nämnda ska vara med i slutkampen om de absoluta topplaceringarna.

Någonstans efter dessa lär vi också få se kampen om damsegern. Och mellan 6:40 och 7 timmar finns det gott om löpare som vill hamna.

Josef Hamber är ytterligare en maratonlöpare som gjorde ultradebut på genom att bli tvåa i SM på 100 km i somras. Då gick det lätt – tills det inte gick lätt längre. Från den tävlingen tar han med sig en hel del nyttiga erfarenheter.

– Jag är supertaggad. Jag kommer köra mitt eget race och jag ska försöka springa lite smartare än på SM 100 km. Lättare sagt än gjort kanske med pigga och utvilade ben. Jag vill vara stark på andra halvan av loppet och springa ett så jämnt lopp som möjligt, så utgångsfarten blir viktig, berättar Josef.

Fredrik Eriksson har förvisso erfarenhet från Ultravasan, där han till och med vann 45:an senast. Men 90 km är betydligt längre än vad han har sprungit innan. Dessutom råkade han ut för en fotskada efter Ultravasan 2019, vilket slutade med operation 2020.

– Den perioden har jag i alla fall lämnat bakom mig och känslan är att jag nu är minst lika bra tränad för att springa långa distanser som jag var i augusti 2019.Jag ska bara försöka mala på i ett jämt tempo redan från början och vara noggrann med energipåfyllningen och vätska. Inte förivra mig kring farten och riskera att springa för snabbt inledningsvis. Fartplanen är satt, men det behåller jag för egen räkning, säger Fredrik hemlighetsfullt.

Och så ännu en Ultravasanvinnare! Erik Anfält var tvåa i Ultravasan 45 2016, men vann året därpå, före både Joacim och Johan Lantz. Bara David Nilsson har sprungit det loppet snabbare än de 2:40:28 som Erik hade när han vann. Så nog finns det kapacitet att kunna utmana riktigt högt upp när han nu springer nästan tre mil längre än vad han tidigare gjort på tävling. Om han kommer till start.

– Jag har dragit på mig någon överansträngning/inflammation i musklerna ovanför och kring revbenet, vilket jag fick för 1,5 vecka sedan. Löpning har inte varit görligt sedan dess. Det börjar kännas lite bättre, dock inte tillräckligt bra, än i alla fall, säger Erik som i alla fall tyckte att träningen fram till dess hade varit lovande.

Så kommer Erik Anfält till start utan smärta får vi räkna med att se honom långt fram.

En väldigt intressant utmanare, som trots att han fyllde 20 så sent som för en vecka sedan har erfarenhet av distansen (han vann UKA Pain 100 km 2019), är Axel Svärdhagen. Han är Sveriges bäste ultralöpare i sin åldersklass och tog så sent som i juni en bra skalp när han slog Stefan Ehrin och vann Björnfrossa Ultramaraton. Och han siktar högt.

– Mina ambitioner på söndag är att springa under 6:45. Rent placeringsmässigt har jag inga som helst ambitioner utan mitt mål är att försöka springa jämt, göra mitt eget lopp och förhoppningsvis så kommer det leda till en fin placering om jag lyckas. Just eftersom det är premiär för min del på Ultravasan och denna typ av ”snabba” lopp så ser jag det mest som en övning och tillfälle att lära, säger Axel, som dock oroas lite av strul med en hälsena.

Och så Christian Malmström. Ja, får han som han vill lär vill hitta även honom i det här gänget. Den forne triatleten är också triathloncoach, varför Kalmar Ironman där hans adepter deltagit alltid fått prioritet före Ultravasan. När den tävlingen är inställd öppnade sig istället möjligheten att springa den klassiska niomilssträckan.

– En bonustävling med huvudmålet att få uppleva Vasaloppet (fast slippa åka skidor vilket jag är dålig på), så inga ambitioner om placeringar eller så, säger han samtidigt som han ändå slänger in ett tidsmål.

– Kanske försöka komma i mål under 6:45 i alla fall (4:30-fart).

Christians återtagande av FKT-rekordet på Blekingeleden för mindre än två månader sedan har gjort att träningen efter det blivit lidande. Men med en fjärdeplats från Kullamannen 2019, placeringen bättre i Kullamannen Dark Trail förra sommaren och vinst över sin adept Magnus Linde i Vinninge Ultratrail i våras, så är det förstås en man som vet hur man springer långt.

En annan med en lång vandringsled i benen är Jonas Buud. Det känns nästan konstigt att vänta så här långt i texten med att nämna det namnet, men själv skulle han nog placera sig ännu längre ner.

Även om han inte längre elitsatsar har han visat gång efter annan att kapaciteten fortfarande är hög. I höstas vann han Kullamannen Dark Trail och i somras förbättrade han sitt eget banrekord på High Coast Ultra. För att inte tala om uppemot 250 km på Siljansleden på 25 timmar förra sommaren.

– Jag deltar i loppet men det är allt. Kommer absolut inte att ha något med täten att göra. Benen är supersega ännu, säger Jonas, som för bara tre veckor sedan sprang Kungsleden själv-supportat på 4 dagar och 7 timmar.

Kanske det kan vara läge att slänga in ännu en ultradebutant här. Björn Martinsson tränar mycket tillsammans med Mikael Ekvall. Bland annat sprang de Rune Larssons ultraträningspass på drygt 100 km i maj. Hur klarar Björn sin ultradebut?

– Jag känner att jag är rätt trygg i att kunna springa igenom 55-60km och känna mig hyfsat fräsch. Men det blir ett mentalt spel därefter någonstans och det blir en stor utmaning. Men får jag som jag vill och allt funkar så springer jag in på topp 10 en bit under 7 timmar och är nöjd med min debut, spår Björn.

Och så finns det förstås några riktiga veteraner också, som alltid gör stabila insatser när de kommer till start. Daniel Nilsson har fem målgångar i Ultravasan, med placeringar mellan 7 och 12. Personliga rekordet är 6:39:41 från 2015, men även om de sedvanliga smärtorna är mindre än vanligt tror han sig inte vara redo för sådana tider i år.

– Jag har inte tränat tävlingsinriktat på länge, men jag tränar ju mycket generellt. Loppet dök upp som en svamp i mitten av juni och då hade jag redan bokat en springresa till Abisko för att utnyttja uppskjutna resevouchers som gått ut så nu har jag laddat med för mycket träning för tätt inpå. Jag vill göra ett stabilt och kunna åtminstone jogga hela banan, tror jag ligger en bit ifrån tidigare nivå så 7-7:15 är jag nöjd med, tror Daniel.

Johan Eriksson är med sina 52 år äldst i startfältet. Även han har gått i mål i Ultravasan fem gånger, med en 11:e-plats 2018 på 6:49:43 som bäst.

– Årets ambition får väl vara att vinna H50 [där han är ensam deltagare reds. anm.]. Kan om det går bra landa på en tid omkring 7 timmar. Men har dåligt med kvitton på hur träningen funkat i år. Förutom att mängden har varit ungefär som de senaste åren, säger Johan.

20 år yngre är en annan Johan, Johan Olsson. Han var 13:e 2019 på 7:03:50 och är man så nära en gräns är förstås målsättningen klar.

– Det är under 7 som är målet. Jag är mest glad att få springa ett A-till-B-lopp igen så jag tänker försöka njuta så mycket det går i fäders spår, säger Johan Olsson.

Viktor Stenqvist från Team Billingen X-trail-gänget gör debut i Ultravasan, men med många trail- och bergslopp i bagaget. Förra året var han åtta i Fjällmaraton 100K och även om det bara blev en placering sämre i år gör hans erfarenheter från det loppet att ambitionsnivån sänkts även på Ultravasan.

– Jag hade ett otroligt magras under Fjällmaraton 100K. Så jag vågar inte riktigt ha någon ambition. Håller jag ihop så hoppas jag på en topp-10-placering, men jag känner att oddsen är emot mig, analyserar Viktor.

Utan att gå in på samtliga startande herrar kan vi i alla fall nämna ytterligare tre, eller fyra. Andreas Mathson var 17:e i Ultravasan 2019 på 7:14, Shanti Pisto-Forsberg var tvåa i EcoTrail Stockholm 80 km i juni och Rasmus Gustafsson vann Öland Ultra nyligen. Andreas Talberg Pedersen var 16:e i Ultravasan 2016, på 7:04 och sprang nyligen längs kustremsan från Karlskrona och hela vägen upp till norska gränsen, 1 114 km på 18 dagar.

Och kanske vi ändå bör ta med Jonathan Dahlberg också! Han är bara 22 år och var sexa i Ultravasan 45 för två år sedan. Ännu en ung man för framtiden och sådana bör man se upp med!

Ja, i en tävling med enbart elitlöpare kan nästan alla nämnas som möjliga topp-10-kandidater. 🙂

Följ tävlingen

Ultravasan 90 startar kl. 09:00 på söndag morgon. Livesändningen startar kl. 8:45 på https://vasaloppet.tv/video/9742956/ultravasan-direkt-3/. Johnny Hällneby agerar även i år expertkommentator i en sändning som leds av Martin Sellberg.

Häftiga kamper i Ultravasan 45

Sändningen tar förstås även upp Ultravasan 45 Elit som startar kl. 11:00, med bland annat en mäktig duell mellan de två comebackande världsstjärnorna Ida Nilsson och Sophia Sundberg, mot 2019 års vinnare Sofia Byhlinder.

Ida Nilsson visade med sin övertygande seger i Fjällmaraton 45K att hon redan är tillbaka i toppen, efter att till slut ha fått ordning på sin efterhängsna fotskada. Redan helgen efter Ultravasan ska hon springa igen, Idre Fjällmaraton, innan hon senare under hösten beger sig utomlands och börjar springa längre.

Sophia Sundberg, som var sexa i Comrades Marathon 2018, har en 3-årsplan för comeback på de riktigt långa distanserna, efter en kraftig stressreaktion under 2020-2021. Nu har hon hittat tillbaka till löpglädjen och kunde inte hålla sig från att ställa upp i Ultravasan, även om det inte var tänkt att bli så långt redan i år.

– I år har jag fokuserat på 5-21 km där det gått riktigt bra med rejäla PBn på samtliga distanser och jag märker att kroppen svarar på det sätt jag vill. Tanken var väl inte att gå upp på marathon i år men det kändes så roligt så jag kunde inte låta bli. Återigen ultrahjärtat som fick styra en gång. Lite som att komma hem igen till den familjära stämningen som ultra är, säger Sophia.

Kanske blir det någon lite längre ultra under 2022, även om hennes plan sträcker sig ännu längre.

– För när jag ställer mig på startlinjen i DET loppet vill jag känna att jobbet jag gjort gett mig resultat och att det kan gå fort.

På herrsidan har Joacim Lantz valt att byta ner sig till 45:an efter skada (i samband med Björnfrossa Ultramaraton i juni) och corona, där de främsta utmanarna kan vara hemmalöparna Roman Ryapolov (två segrar och två andraplatser i Ultravasan 45) och schweizaren Simon Hodler (trea 2019), som också bor i Mora, liksom Klas Johansson som varit dubbel Sverigefemma i Stockholm Marathon (2:20:35 som personligt rekord på maraton) och gör sin första ultra sedan han vann High Coast Ultra 75 km 2015.

Joacim Lantz har varit tvåa i både Ultravasan 45 (2017) och Ultravasan 90 (2019), men väntar på sin första seger.