Ultramarathon.se

Inför VM på 100 km

av Daniel Westergren
9 min läsning
Inför VM på 100 km

Under superultraveckan, med både UTMB-loppen och Comrades Marathon, är det dessutom VM på 100 km i Berlin. Två svenska herrar och fyra damer utgör det svenska laget.

Det första världsmästerkapet på 100 km gick i Belgien 1987. Men då var det inofficiellt, med den då relativt nybildade organisationen IAU (Internationel Association of Ultrarunners) som ansvarig. Sedan dess har 100-kilometerstistansen av World Athletics, det internationella friidrottsförbundet, blivit erkänd som en officiell friidrottsgren, med IAU som ansvarig organissation. VM har gått varje år, med undantag för 2013, 2017 och 2019-2021.

När startskottet går på lördag kl. 6:30 är det alltså det första världsmästerskapet på 100 km på fyra år! Men med konkurrens av både UTMB-loppen och världens största ultratävling, Comrades Marathon i Sydafrika med lockande prispengar, kommer tävlingen nästan ändå lite i skymundan. Några potentiella medaljkandidater har också valt andra tävlingar (Dominika Stelmach och Camille Herron, liksom de bästa sydafrikanerna springer Comrades, Aleksandr Sorokin väljer EM i 24-timmars och Jim Walmsley springer UTMB)

Det gör det förstås inte mindre prestigefyllt att kämpa om pallplaceringar och med ett fåtal undantag är det ändå världens bästa på distansen som kommer till start.

Sverige har god historik i den här disciplinen. 2015 blev Jonas Buud världsmästare, efter fyra tidigare VM-silver, och Kajsa Berg blev samma år VM-tvåa (liksom 2012) och för tredje gången europamästare. Herrarna tog dessutom lagguld och damerna lagsilver på VM 2015.

Senast det begav sig var alltså 2018, då Kajsa Berg var nia och Elov Olsson tia. Allroundlöparen Olsson har dessutom representerat Sverige både i VM på 24-timmars och EM i ultratrail.

Herrarna

På herrsidan fanns även förhoppningar om en lagmedalj, men Anton Gustafsson, som kvalade till VM i en tävling som han själv arrangerade just med det syftet, har drabbats av covid och kommer dessvärre inte till start.

Men i den bästa av världar kan det finnas en liten medaljchans även individuellt. Elov Olsson har förvisso bara det 11:e bästa personliga rekordet, 6:36:30 från SM-guldet i Växjö i april. Och även om värmen lär påverka tiderna lär det krävas under 6:30 och kanske rentav ner mot Jonas Buuds svenska rekord på 6:22:44 för en medalj.

– Individuella medaljer hade ju suttit fint, även om jag på pappret inte ska ha en chans, säger Elov Olsson.

Och springer Elov snabbt lär Linus Wirén vilja göra detsamma. Hans personliga rekord är 6:44:18 från när han var tvåa efter Elov på SM i Ljungskile 2019, ett personbästa som placerar honom som 19:e i startfältet.

– Fokus är att göra mitt lopp och hitta ett bra tempo. Förhoppningsvis kunna kämpa för ett PB. Men värmen kan bli en utmaning också, funderar Linus Wirén.

Annars är hela det japanska laget på fyra löpare klara favoriter. Nao Kazami hade världsrekordet på 6:09:14 innan Aleksandr Sorokin slog det i april. Men han har bara varit femma på VM (2018) och trea i Comrades (2019). Och i Tokyo i maj blev han, trots att han sprang på 6:18:52, slagen av ultradebutanten Haruki Okayama.

28-årige Okayama har bara gjort en enda ultra, sprungit 2:14 på maran och verkar inte har tävlat utanför Japan tidigare.

Som om det inte vore nog har Japan även den regerande världsmästaren Hideaki Yamauchi i laget. Han vann även VM 2016, då han slog sitt personliga rekord på 6:18:22. I Tokyo i maj var han dock bara femma på 6:50 i hans enda ultra sedan han vann det första Project Carbon X 2019.

Och så trean från Tokyo, 25-årige Junpei Yamaguchi, som inte heller verkar ha tävlat utanför Japan, men sprang på 6:22 i Tokyo.

Amerikanen Rajpaul Pannu är den enda icke-japanen som har sprungit under 6:30. Men polske mästaren Dariusz Nozynski gjorde 95 km på 6-timmars i april och australiensaren Dion Finocchiaro har ett PB bara strax över 6:30.

Norrmannen Sebastian Conrad Håkansson riktar vi som nordbor också ett särskilt öga mot. Han har också medaljaspirationer och när hann vann norska mästerskapen på strax under 6:34 i Bergen var det på en hyfsat kuperad bana. Tyskarna Alexander Bock och Tim Schwippel kan gynnas av hemmastödet och amerikanen Kris Brown (trea i Project Carbon X 2019) har egentligen mest erfarenhet från traillopp.

I lagtävlingen är förstås Japan solklara favoriter, med USA som starkast silverkandidat. Där bakom hade Sverige kunnat kämpa om en bronsplats, en medalj som främst Tyskland, Storbritannien och Australien nu verkar få kämpa om.

Damerna

På damsidan är fyra svenska kvinnor uttagna, som dessutom är väldigt jämna. Det finns en mycket liten chans på lagmedalj, men då måste tre löpare överträffa sig själva.

Individuellt är Sofia Smedman den mest störst chanser på en individuell topp 10-placering. Hennes 7:48:06 från ett varmt Halmstad när hon tog SM-guld 2021 placerar henne förvisso bara som 20:e i PB-statistiken, men slår hon den tiden är en topp 10-placering inte omöjlig (Kajsa Berg var 9:a på 7:52 2018, Frida Södermark var 10:a på 7:51 2016 och 12:a på 7:52 2015).

– Vet ju att jag inte borde ta en topplacering med tanke på de medtävlandes tidigare resultat. Men förhoppningen är att göra ett så bra lopp som möjligt. Hade självklart varit kul att putsa lite på min tid men det är ju en bra tid så då ska allt verkligen klaffa, säger Sofia Smedman, som känner att pressen är större än vanligt.

De övriga tre svenskorna har personbästan inom två minuter, runt 8 timmar. Nikita Steiner vann SM-guld i år på 7:59:31, två minuter före Lina Karlsson. Jessica Svärd var två efter Smedman förra året på 8:00:43.

– Tänkte väl försöka ta mig i mål i alla fall, förhoppningsvis lite snabbare än på SM, är Nikita Steiners blygsamma ambition.

Jessica Svärd har tre tävlingar att ha koll på samtidigt, då hon även tävlar i W40 i veteran-VM, där hon har det tionde bästa personbästat.

– Sjukt nervös och den vanliga ångesten som brukar komma. Så allt är som det ska. Målet är ju sub-8. Sen är jag ju med i själva masterstävlingen med så målet är bra planering i W40 och så vill jag ju givetvis att lagtävlingen går riktigt bra, säger Jessica Svärd.

Även Lina Karlsson är med i veteran-VM, i den ännu tuffare klassen W45, med det nionde bästa personbästat.

Störst favorit till det individuella guldet är en tjeckiska i just W45, Radka Churanova. Sin ålder till trots gjorde hon sin första ultra 2018, låg tvåa halvvägs i VM i 24-timmars 2019 och sprang 100 km på 7:18:53 i våras.

Liksom på herrsidan kommer de största hoten från japanskor. Miho Nakata har också gjort under 7:30, men inte tävlat utanför Japan. Det har dock trean, fyran och femman från VM 2018, Mai Fujisawa, Mikiko Ota och Aiko Kanematsu.

Fransyskan Camille Chaigneau har vunnit de enda två ultratävlingar hon sprungit (PB på 7:28:58) och nederländskan Irene Kinnegim har både sprungit trail-VM och så sent som för ett par veckor sedan kvalat till satellit-VM i backyard ultra.

Även litauiskan Gitana Akmanaviciute har bra trailmeriter, senast var hon sexa i MIUT. Lettiskan Diana Dzaviza vann Spartathlon i höstas, men är hon snabb nog?

Från nordiskt håll är det två finländskor med goda chanser. Spartathlontrean Noora Honkala var VM-åtta på 100 km senast, då Satu Lipiäinen gjorde den ENDA ultratävlingen som hon inte vunnit. Lipiäinens 7:40 på 100 km, 82,5 km på 6-timmars och 140,9 km på 12-timmars är resultat som imponerar stort. Men för medalj lär hon behöva förbättra sitt personbästa ett antal minuter

På lagsidan är Japan solklara favoriter också på damsidan. Där bakom är det desto tajtare, med Frankrike, Storbritannien, Italien och USA som starkaste utmanare om de övriga två medaljerna. Sverige är sjätte nation baserat på de tre bästa personbästaresultaten, men med fyra jämna löpare kan tre göra så starka resultat att en medalj kan finnas inom räckhåll.

Följ tävlingen

Starten går på lördag kl. 06:30.