Intervju med Elisabeth Ankarcrona efter vinsten i 24-timmars på Personliga Rekordens Tävling

0

Elisabeth Ankarcrona sprang 173,44 km på sin debut i 24-timmars vid Personliga Rekordens Tävling i Växjö i helgen och vann därmed damklassen. Hon hade god marginal till tvåan Malin Jonsson från Växjö löparklubb som sprang 166,93 km — även hon debutant på 24-timmars. Trea blev Annika Askengren Berg från LK TV88 med 164,00 km.

Det blev ett intressant dygn när förhandsfavoriten och vinsttippade Sussi Lorrinder valde att kliva av efter ca 60 km, då hon meddelade funktionärerna att hon mådde dåligt och kände att det inte var hennes dag. Att Sussi bröt loppet öppnade upp för en spännande kamp mellan flera damer som alla låg bra till. Med ungefär 8 timmar kvar av tävlingen gick den 40-åriga löparen från Bankeryd Elisabeth Ankarcrona upp i ledning och höll sen sin position ända in i mål. Hennes man Tomas Ankarcrona, som också var hennes support under dygnet, kommenterade då:

—Ebba är stark men hon är så tävlingsinriktad att det lätt kan gå fel. Hon måste orka tävla nu hela vägen in i mål och 8 timmar är väldigt lång tid med den pressen.

Men Elisabeth “Ebba” Ankarcrona pallade trycket och imponerade stort med sitt jämna tempo. Vi fick ett par ord med henne några dagar efter loppet.

Ebba ringer i rekordklockan när hon slår sitt tidigare distansrekord på 90 km!

Ultramarathon.se: Stort grattis till vinsten på 24-timmars och till ett fantastiskt genomfört lopp! Vilken otrolig debut du gjorde! Stämmer det att ditt tidigare distansrekord var Ultravasan 90 och att du alltså nu satte distansrekord med nästan 84 km?

Elisabeth Ankarcrona: Ja, det stämmer. Jag har sprungit Ultravasan 3 gånger, nu senast i augusti i år.

Ultramarathon.se: Kan du berätta lite mer om dig själv? Vem är du till vardags och hur kom det sig att du ställde upp i ett 24-timmarslopp på bana inomhus? Brukar du springa på löparbana inomhus?

Elisabeth Ankarcrona: Vem jag är till vardags? Gift, har tre barn och arbetar som sjuksköterska på en vårdcentral. Jag skulle tro att jag är som folk är mest. Är nog rätt social och laddar batterierna i sociala sammanhang. Förra året på PRT sprang jag 6-timmars för att testa mitt “löparknä” och se hur länge det skulle hålla efter en höst av rehab. Min man Tomas sprang 24-timmars. När jag var klar med mitt lopp supportade jag honom och till en början tyckte jag att han var fullständigt galen.

Men under loppets gång förändrades något. Jag började inse magin i ett 24-timmars lopp, kampen, smärtan, kärleken och de helt otroliga prestationerna. Klart jag blev sugen! Min man var inte riktigt nöjd med det loppet så vi bestämde strax därefter att i år skulle han springa Bislett 24 och jag PRT 24. På det sättet kunde vi supporta varandra. Jag springer förövrigt aldrig på bana, inte ens utomhus. Detta var andra gången i mitt liv inomhus.

Under första timmarna av loppet. 

Ultramarathon.se: Hur hade du lagt upp träningen? Hade du gjort några särskilda nyckelpass inför den här stora utmaningen?

Elisabeth Ankarcrona: Jag kör coaching programmet “10 månader mot 10 mil” med Pace on Earth sedan oktober i år. Fram till Ultravasan och Lidingöloppet var min träning helt inriktad på de loppen, men sedan oktober har coachingprogrammet varit grunden i min träning, Jag går inte programmet för att kunna springa 10 mil (uppenbarligen) utan för att få mer struktur i min träning. Det har varit till stor hjälp.

Sedan var jag i Spanien på Ultra Trail Camp Spain i november vilket jag tror gav bra mängd inför PRT. Därutöver har jag sett till att ha några 8 timmars veckor, alltså några veckor med minst 8 timmars löpning nu i höst.

Från Ultra Trail Camp Spain 2018. Bergslöpning verkar vara bra uppladdning för 24-timmars…

Ultramarathon.se: Hur såg din plan ut för tävlingen? Hade du en energi- och tempoplan och ett distansmål eller körde du mest på känsla?

Elisabeth Ankarcrona: Min plan för loppet var mycket enkel; jogga lugnt 4 varv, gå 1. Repeat. Jag vågade inte sätta något distansmål eftersom jag inte hade en aning om vad jag kan prestera på ett sånt här lopp. Visst hoppades jag på 100 miles (161 km) men vågade inte rikitgt tro på det. Utöver det var min plan att vara glad och peppig. och viktigast av allt, att inte stanna. Att hela tiden röra mig framåt.

Mat och energi hade jag ingen jättetydlig plan för innan men jag bestämde att jag skulle äta och dricka något minst varje halvtimme redan från start. Just energiintag medan jag springer har varit väldigt svårt för mig tidigare, jag har tränat mycket på det och det var väldigt roligt och ganska förvånande att det fungerade så bra den här gången!

Ultramarathon.se: När började du förstå att du låg så pass bra till att du hade vinstchans? Gjorde du något annorlunda efter att du blev medveten om detta eller höll du dig till din plan? Kort och gott — började du “tävla” för att behålla din placering? Berätta gärna lite mer om de kritiska timmarna när du gick om Malin Jonsson som då låg etta och sen utökade ditt försprång.

Elisabeth Ankarcrona: Jag är inte helt säker på när jag gick om. Men jag hade börjat fundera på hur jag låg till när Ellen Westfelt kom och sa att jag låg på delad första plats. Hade dock inte trott att jag låg SÅ bra till. Där och då (med runt 8 timmar kvar tror jag?) vågade jag inte riktigt tro på vinst, men hoppet väcktes och därmed min tävlingsinstinkt. Jag höll mig ändå till min plan — 8 timmar är väldigt lång tid och mycket kan hända, men jag ansträngde mig för att se pigg och stark ut. Jag tänkte att det kanske kunde det avskräcka Malin som låg tvåa från att ta upp kampen… Jag hade ingen aning om vad hon gick för och var ständigt orolig för att hon skulle få nya krafter och komma igen starkt. Jag har fått intrycket av att Malin är riktigt grym så självklart var jag orolig!

Tomas (min man och support) gav mig då och då rapporter om hur mycket före jag låg, men jag kunde ändå inte helt slappna av. Ville hela tiden utöka försprånget, vilket jag ju faktiskt gjorde. Det var ganska jobbiga timmar, men det var nog också det som gjorde att jag orkade hålla tempot uppe hyfsat trots att jag varit i gång så länge.

Ultramarathon.se: Otroligt spännande att höra! Hade du inte någon mental svacka alls under loppet?

Elisabeth Ankarcrona: Egentligen inte! Visst kändes det tungt några gånger, men jag tyckte på riktigt att det var roligt att springa där, runt, runt. Jag hade go musik i lurarna och när det började kännas tungt och jag ville gå resonerade jag som så: “Är du skadad? Nej. Kan du springa? Ja, så gör det då! Håll dig till planen, Du vet inte hur länge det kommer fungera! “

Under sista timmarna. Ebba gjorde vad hon kunde för att försöka hålla ett bra löpsteg trots att kroppen gjorde ont. 

Ultramarathon.se: Vi har hört att du gör en så kallad runstreak! Kan du berätta vad det är och om du tror att den hjälpt dig inför just det här loppet? 

Elisabeth Ankarcrona: Ja, jag kör en runstreak, vilket jag gjort av och till under ett par år, men nu obruten sedan septemer i år. Det innebär att jag springer minst 20 minuter varje dag, Oftast lågpuls. Och ännu så länge lever runstreaken, men det har varit några mycket långsamma och stela rundor på 20 minuter efter PRT! Jag tror att det är runstreaken som gjort att jag faktiskt inte hade några större problem att ta mig ur sängen och komma igång redan dagen efter loppet, men såklart är jag sliten i kroppen.

Ultramarathon.se: Hur ser framtidsplanerna ut? Och den stora frågan, kommer du att springa en 24-timmarstävling igen?

Elisabeth Ankarcrona: Den största utmaningen för nästa år vad gäller löpning kommer bli Swedish Alpine Ultra, ett lopp mellan Nikkaloukta och Abisko på 10 mil. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Om det blir ett till 24-timmars? Vem vet, min dotter tycker jag ska lägga av när jag ju redan har vunnit en gång. Men jag känner att om det gick så här bra första gången, när jag var helt oerfaren och bara skulle testa — hur långt skulle jag då kunna komma nästa gång… Det vill jag nog ta reda på!

Ebba efter målgång tillsammans med herrvinnaren Ivan Bretan som sprang 241,5 km (prel. resultat).

Vi önskar Elisabeth Ankarcrona stort lycka till med kommande utmaningar och vi är övertygade om att hon har ännu längre distanser i kroppen…

GRATTIS!

Klicka här för alla resultat från Personliga Rekordens Tävling

Share.

About Author

Leave A Reply