Herrarnas Kullamannen 100 Miles bjöd på dramatik och omkastningar ända till sista varvet. Efter felspringningar, borttappade pannlampor, hundbett och frekventa ringanden i DNF-klockan fick vi se en strålande glad Magnus Rabe besegra fjolårsvinnaren och storfavoriten Petter Restorp.
Sponsorer
Veckans ultramarathon-nyheter presenteras i samarbete med:
Rekordtuff konkurrens
Med 365 herrar och 18 damer på startlinjen slog Kullamannen återigen rekord som Sveriges största 100-milestävling. Det lär vara ganska oomtvistat att det dessutom är det tuffaste 100-milesloppet i Sverige. I år var sträckan förlängd till officiellt 174 km, men i praktiken omkring 180 km.
Konkurrensen var också tuffare än någonsin. Petter Restorp, Sveriges bäste på de längsta ultradistanserna tillsammans med Carl-Johan Sörman, var tillbaka för att försvara sin seger.
Men det blev tuffare än väntat. Dessutom fick vi se en bronsmedaljör som fick sitt stora genombrott som ultralöpare.
Petter hade förutspått en grupp fram till Kullaberg, där loppet skulle avgöras under de nästan fyra varven runt halvön. Men redan när de passerade startlinjen efter den ca. 5 km långa extrarundan i Båstad hade Petter själv ett rejält försprång mot de bakomvarande. Bara finländaren Jaakko Eskelinen vågade haka på i det höga utgångstempot, men skulle snart släppa.
Snabblöpare till första dropbag-kontrollen
Vid den första dropbag-kontrollen på Råbocka Camping i Ängelholm efter 55 km gick Petter ut precis när tvåan Andreas Talberg Pedersen kom in, efter ett stopp på 5-6 minuter. Efter Andreas följde Patrik Gustafsson Björkqvist, Kristoffer Sjöberg, 2017 års vinnare Patrik Wikström och Jaakko Eskelinen. Ingen av dessa optimistiskt öppnande löpare skulle senare ha med tätstriden att göra.
Magnus Rabe kom in tillsammans med Sofia Smedman på sjunde plats, vilket ändå var en betydligt tuffare öppning än när han blev tvåa förra året. En annan Magnus som också skulle visa sig mer mot slutet, Magnus Linde, låg vid det här laget på omkring 15:e plats.
En av förhandsfavoriterna, Karl-Fredrik Andersson, hade en infektion i kroppen och bröt redan efter 25 km med rusande puls.
Hundbiten
Petter anlände först till Kullaberg, men utanför Arild fick han den första upplevelsen av att allt kan hända under ett 100-mileslopp.
– Jag blev biten av en hund i benet, berättar Petter…
Vid ankomsten till Kullaberg och den andra dropbag-kontrollen i Svanshall efter 81 km, hade Petter trots allt drygat ut sin ledning till 25 minuter, före Magnus Rabe och Viktor Stenqvist, som då fortfarande hängde på sin klubbkompis i Team Billingen X-Trail, Sofia Smedman.
En kvart senare kom Erik Eng, som strax skulle släppa Johanna Bygdell, med kvintetten Christian Malmström, Patrik Wikström, Rasmus Persson, Magnus Linde och norrmannen Christian Randholm ytterligare några minuter bakom. Kristoffer Sjöberg hade brutit med hälproblem.
Kampen på berget börjar
Magnus tappade därefter inte särskilt mycket på Petter, medan Viktor Stenqvists tå började skapa alltmer problem och han fick släppa Magnus framför sig.
Patrik Wikström, som kom till tävlingen med segerambitioner, hade släppt ner till 9:e plats, 1:40 efter Petter….
Av de övriga som öppnat hårt var vid det här laget, vid omkring 100 km, Patrik Gustafsson Björkqvist 11:a, Jaakko Eskelinen 15:e och Andreas Talberg Pedersen som hade fått gå i ett par mil med ont i knäna hade halkat ner till 21:a plats (men kunde börja springa senare och avancerade till slut till 10:e plats).
En viss Johan Steene, som sprang VM i 24-timmars helgen innan, passerade för övrigt som 85:e man.
Klockringningar i Mölle
Ännu fler överraskningar skulle ske när löparna för första gången nådde Mölle efter ca. 109 km. Viktor Stenqvist var fortfarande tredje man (men med både Sofia Smedman och Johanna Bygdell före sig), men valde till slut att stanna kvar i strandrestaurangen med en tå som var alltför smärtsam för att springa med. Patrik Wikström kom in som 11:a, men slutade också årets resa där, med skadekänninar och trötta ben.
Även Jaakko Eskelinen, som fick kramper redan efter 40 km som inte släppte, valde att inte fortsätta ut i nattens mörker och regn.
– Dödens Zon var mycket tuffare än jag hade förväntat mig, det måste jag ge cred till arrangören för. Det som är bra är att jag måste komma tillbaka nästa år, säger Jaakko.
I toppen började det bli spännande. Magnus Rabe hade tagit in ett par minuter på Petter Restorp och var 27 minuter efter med de tre helvarven i Dödens Zon framför dem. När Viktor fick bryta tog ännu en klubbkompis, Rasmus Persson, över och var hastigt och lustigt uppe som trea, dock över en timme efter Magnus Rabe. Magnus Linde började nu visa framfötterna på allvar och gick ut från Mölle strax efter Rasmus som fyra, jagad av Erik Eng och sin coach Christian Malmström.
Sabotage med snitslar
Ut på det första helvarvet runt Kullaberg råkade Petter Restorp ut för ännu en obehaglig överraskning. Någon hade saboterat snitslar och skyltar, så Petter sprang fel under flera kilometer.
– Förvirringen var total. Visst, det tog en stund, men det oförutsedda är en del av leken och så fort jag lurat ut vilken riktning målet låg åt så var det bortglömt. Shit happens, säger Petter.
Vid nästa mellantid var avståndet ner till Magnus Rabe nu bara 11 minuter! Avståndet var detsamma vid näst sista varvningen i Mölle. Röster började mumla i natten, skulle Magnus faktiskt rå på Petter?
– Jag hörde att jag började ta på honom, men jag kände att jag var ganska sliten. Jag kände inte att jag hade möjligheten att gå ikapp honom, berättar Magnus.
Pannlampsstrul och endorfinkick
Men på det näst sista varvet fortsatte Magnus ändå att knappa in minut för minut på Petter. Dramatiken fick sitt klimax under det sista depåstoppet. Petter hittade inte den pannlampa som han hade tänkt att använda! Medan Petter letade febrilt kom Magnus in, 3,5 minuter efter Petter och blev överraskad av att se honom där.
– Då kände jag mig ganska trött, men när jag såg honom var det som att jag bara kickade igång, alla endorfiner på en och samma gång, säger Magnus.
Med 1,5 minuters marginal var det därför Magnus Rabe som gick ut i ledning på det sista varvet och Petter Restorp fick fortsätta med den pannlampa som han hade på huvudet.
– Jag blev superpigg och sista varvet var bara ren fröjd, jag sprang och bara njöt, det gick så lätt. Så jag tryckte på rejält första milen för att han inte skulle komma ikapp, berättar Magnus.
Petters lampa slocknande ungefär halvvägs, efter det hade han bara ledljus, men han hade redan gett upp kampen.
– Det var häftigt att höra hur han tände till när han passerade mig inför sista varvet. Han gav allt och gjorde ett fantastiskt lopp. Mycket inspirerande! konstaterar Petter.
Chockad vinnare
Det blev alltså Magnus Rabe som med ett sistavarv som var hans snabbaste kunde defilera in i mål som vinnare i det tredje och längsta Kullamannen 100 Miles på tiden 20.22.55.
– Det känns fantastiskt så klart. Det var ju ett gediget startfält som ställde upp i år. Det är jätteroligt verkligen, det var väldigt oväntat, säger Magnus efter att han har fått sätta sig på segertronen.
– Jag är fortfarande nästan i chock. Jag trodde aldrig jag skulle kunna matcha Petter, det är ju nästan en världslöpare, han är otroligt duktig liksom många andra i startfältet.
Petter var till slut 51 minuter efter i mål, men säger sig ändå vara nöjd med sin placering.
– Jag hade skoj längs vägen. Kullamannen-teamet levererade ett superbt lopp igen och jag är glad att jag fick vara en del av det. Energiintag funkade fint och stämningen var på topp, säger han.
– Jag fick ungefär det jag förtjänade. Av olika anledningar hade jag inte förberett mig så bra för den platta löpningen i början. Upplevde att jag sprang lugnt och kontrollerat, men benen tog ändå stryk. Sen var det svårt att hålla uppe farten på ömmande ben ute på berget
– Kullamannen 100 miles är ett tufft lopp och det gäller att känna sin kropp och ha koll på utrustningen. Allt måste stämma, men sedan är man tvungen att improvisera. Klarar man inte att hålla positiva tankar i skallen så kommer man att misslyckas, analyserar Petter.
Sensationell bronsman
På det första hela varvet i Dödens Zon gick Magnus Linde upp på tredje plats, en placering han skulle hålla med omkring två timmar både framåt och bakåt när han gick i mål på 23:06.
Den 38-årige skåningen hade inte fått mer än sitt namn listat långt ner i förhandstipset. Han var visserligen 2:a på Tjörnarparen 100 Miles förra vintern och 4:a på Österlen Spring Trail Simris Alg Ultra i april. Men i den konkurrens som årets startfält på Kullamannen uppvisade var det inte meriter som lät utmärka sig.
– Jag trodde topp tio faktiskt. Jag visste ju att jag hade kapacitet, men det verkar som att jag var den enda som visste det, skrattar Magnus.
Han har å andra sidan tävlat länge även på ironman-distansen i triathlon och i swimrun. Därifrån hade han tagit med sig en uttalad strategi som han följde till punkt och pricka genom hela tävlingen.
– Jag har nog varit Kullamannens mest asociala deltagare, jag har sprungit med hörlurar från Båstad till Mölle för att helt och hållet bara gå in i mitt eget. Inte springa och snacka med någon annan och ödsla energi på det, då kan kan få paca med någon bara för att man ska kunna fortsätta sitt samtal och kan lätt hamna fel, säger Magnus.
Hyllar sin coach, som blev fyra
På placeringen efter Magnus kom Christian Malmström in som fyra, bara några minuter före Rasmus Persson som han passerade under det sista varvet. Christian hade nära till tårar när han gick i mål. Inte av utmattning eller av glädje för sin egen starka insats, utan av glädje för sin coachingadept Magnus Linde. Christian coachade honom tidigare för Ironman och de senaste månaderna för att komma i toppultraform för Kullamannen.
– Jag sprang en backyardtävling i somras och skadade knät. När jag låg och kurerade mig i soffan skrev jag ett mess till Christian som löd: “Hej Christian. Sätt ihop ett program som gör att jag går under 22 timmar på Kullamannen!”. Och det var ju skämtsamt liksom, berättar Magnus.
Han återkommer till Christians betydelse för den utveckling han har gjort.
– Jag tränade sista året på egen hand och är alldeles för lat för att få till en bra variation i träningen. Det var först när Christian adderade variationen och en del snabba pass kombinerat med skadeförebyggande styrketräning som jag både blev snabbare och alla krämpor försvann. Han lyckades få fart på de här prinskorvarna till ben, säger Magnus.
Förutom ÖtillÖ med en kompis nästa sommar kommer det bli mer ultralöpningsfokus för Magnus framöver. Närmast vill han förbättra sin placering på Tjörnarparen 100 Miles i februari.
– Det är bara en grej och det är att Anna Carlsson är med…
Sexa slutade finländaren Ville Maksimainen, som var så långt bak som 14:e vid första passeringen genom Mölle.
117 av de 365 startande herrarna tog sig i mål, 68% bröt.
Guldringar och västar
Utöver Sofia Smedman så fick även fyra män ta emot guldringar för tre avklarade Kullamannen 100 Miles: Erik Eng, Fredrik Lönnborn, Niclas Gällentoft och Jesper Flink.
Dessutom lyckades fem stycken, av de åtta som hade chansen, att klara av The Swedish 100 Miles Challenge, för fyra 100-milestävlingar i Sverige under ett år: Yoshihiro Tsunoda, Jesper Åström, Adam Bernhoff, Lars Abelius och Markus Forsström.
Resultat Kullamannen 100 Miles 2019, herrar
- Magnus Rabe, Gubbsen Laufclub, 20.22.55
- Petter Restorp, 21.14.05
- Magnus Linde, Geologik, 23.06.27
- Christian Malmström, Ironcoach, 25.21.21
- Rasmus Persson, Team Billingen X-Trail, 25.26.32
- Ville Maksimainen, Hoka One One Finland, 25.40.53
- Erik Eng, 25.45.38
- David Kierkegaard, Vegan Runners IK, 26.03.02
- Andreas Pettersson, 26.15.15
- Andreas Talberg Pedersen, 26.16.10
- Fredrik Uddgren, Lonesome Runners, 26.16.50
- Johan Isaksson, 26.36.26
