Segerintervju med Oscar Sjölander, herrsegrare i Aktivitus Trail Race 100 miles 2019
I ultrakretsar är han i princip ett helt nytt namn, Oscar Sjölander. I november sprang han sin första ultratävling, då han blev 8:a på Sätila Trail 82 km. I sin 100-miles-debut var han överlägsen och är den förste att springa Aktivitus Trail Race under 20 timmar.
Nu i maj fyller Oscar Sjölander 50 år. Läraren från Västra Frölunda hade höga ambitioner, bland annat att få hänga silvermedaljen om halsen genom att gå i mål under 24 timmar. Det målet klarade han ju minst sagt med råge. Han sprang ifrån de övriga direkt och ledde halvvägs med 1 timme och 4 minuter före Fredrik Uddgren. Som mest var Oscar 1:40 före 2:an vid sista kontrollen i Skatås, även om blåsor och silverkampen bakom honom gjorde att det krympte till 1:23 i mål.
Ryske Gennady Karasev knep silvret, en dryg minut före Fredrik Uddgren, Ytterby. Hela resultatlistan här.
För förhandsfavoriten Ivan Bretan satte både navigeringen och terrängen käppar i hjulet. Redan efter 65 km var han 2 timmar och 15 minuter efter ledande Oscar Sjölander.
- Efter att ha sprungit fel massa gånger la jag mig sist i ett långt tåg och tog det lugnt till gryningen, säger Ivan Bretan, som är glad över att det är så svårt att få en startplats till The Barkley Marathons...
Vi har tagit ett snack med Oscar Sjölander om tävlingen, framtiden och livet.
Ultramarathon.se: Hur känns det nu ett par dygn efteråt?
Oscar Sjölander: Jag klarade mitt mål under 24 timmar som jag har siktat in mig på sedan november. Nu blev det under 20. Jag är nog mest nöjd med att jag vågade göra mitt lopp. Jag litade på mina förberedelser. Bra mängd och höjdmeter i kroppen. Jag fick också några formbesked på kortare distanser så jag visste att jag var i gott slag.
Det var mitt första 100-mileslopp visserligen, men jag var trygg med att jag inspirerats och lyssnat in råd och tips från mer erfarna ”ultratrailare”. Så jag hade en plan men fick rita om den några gånger. Det är svårt att förutse allt som kan hända och strula under ett lopp men jag behöll både mitt lugn och fart. 8.55 på första halvan, och 11.00 på andra med blåsproblem. Det var väl bara Ivan som sprang snabbare med några sekunder på andra halvan efter vad jag kunde se i listan.
Återhämtningen går hyfsat väl så jag hoppas jag hinner förbereda mig lite inför det ”lilla Göteborgsvarvet”. Det stora har jag gjort nu.
Ultramarathon.se: Låter som en fantastisk 100 miles-debut! Förutom blåsor, hade du några andra problem eller utmaningar under loppet?
Oscar Sjölander: Ja tack så mycket. Jag är oerhört tacksam för att det gick så bra. Tänker att man kan planera och förbereda sig en del men vissa saker får man lära sig att hantera på vägen. Jag hade lite tekniskt strul. Jag hade glömt en laddsladd till mobilen som jag till stor del navigerade med när jag var osäker så tur att de flesta partierna var bra snitslade. Jag hade i omgångar provsprungit banan så jag kände till det mesta.
Sen hade jag en pannlampa som lovade betydligt mer batteritid än vad den räckte till. Får köpa en bättre helt enkelt till Kullamannen. Men tur att jag hade backup till den ändå. Sen gjorde jag några rejäla vurpor, nån hal spång, nån ”osynlig” rot men sånt hör väl till.
En regel som jag hade var att inte stanna för länge vid de olika stationerna. Jag imponerades av Mikael Blomqvist i mitt första ultratraillopp när han i princip bara var inne och vände på dropbagsstationen. Själv bytte jag strumpor och skor. Lätt att bli bekväm och stel genom att stanna för länge. Kollar jag nu mina kilometertider kring de olika stationerna så tycker jag att jag misslyckades med den regeln. Jag stannade för länge.
Utmaningen på slutet var nog att försöka undvika vassa stenar och rötter de sista 6 milen för blåsornas skull. Det gjorde extra ont då. I det stora hela hade jag inga egentliga dippar. Jag känner mig tacksam att jag lyckades så bra. Det var ett fint arrangemang. Stort tack till Tomas Amneskog och alla funktionärer som gjorde mångas prestationer möjliga.
Ultramarathon.se: Vad är hemligheten att du så snabbt har "slagit igenom" på ultra och så långt som 100 miles, vid 50 års ålder?
Oscar Sjölander: Slagit igenom vet jag inte. Det ska bli kul att se hur många poäng jag får för det här loppet. Hemlighet vet jag inte om jag har. Mitt löparliv har varit lite av och på. När jag var barn tränade jag väldigt mycket och vann en hel del terränglopp. Jag blev aldrig riktigt harmonisk med banlöpning, millopp och halvmaror. Jag tränade ofta hårt med mycket kvalité och gick ofta sönder.
När jag sprang mitt första och enda maraton så lovade jag mig själv att aldrig mer springa så långt igen och sadlade om till 800 och 1500m. Då kom skador efter ett tag. Jag tappade lust och motivation och sprang inget på 10 år.
Sen fick jag reda på att Göteborgsvarvet skulle arrangera ett unikt maraton för staden Göteborgs 400-års-jubileum. Jag anmälde mig och började träna igen. Jag började köra intervaller och ganska mycket kvalité och var skadad igen några veckor.
Jag var tvungen att hitta nåt annat och fann ett fint traillopp, Skogsmaran, som går på vildmarksleden från Skatås till Hindås. Det var en underbar upplevelse. Jag gillade formen och anmälde mig sedan till Sätila. Läste Rune Larssons Löparglädje och inspirerades. Löpning var kul igen. En nystart. Sätila var en fin och lärorik utmaning. Jag har för mig att Kullamannen gick ungefär samtidigt och blev lockad av det. Jag var fast.
Jag har nog aldrig tränat så mycket mängd som jag gjort de sista månaderna, legat runt 50 mil och ca 8000 höjdmeter per månad. Enda kvalitetspasset jag kör är tröskelpass, och kanske fartlek nån gång. Den här typen av träning har hållit mig skadefri och lustfylld. Det är nog hemligheten, även om det inte är så hemligt. Det kan ju ta ett tag att hitta en träning som passar dig. Sen är det bra att ha människor omkring dig som förstår och respekterar att löpningen är viktig för dig. Det är en passion. Det jobbigaste just nu för mig är nog vilodagarna. Min tjej brukar påminna mig om att jag har det ibland ????
Ultramarathon.se: Vad har du för ambitioner med löpningen framöver?
Oscar Sjölander: Jag ska fortsätta söka utmaningar inom ultra/trail. Jag hoppas få fortsätta vara skadefri och känna lusten till löpningen. Ha kul! Njuta!
Jag planerar att testa Granans backyard för att se hur det passar mig. Min 50-årspresent är ett lopp på Island i juli, Laugurvegur marathon. Kanske prova på 24-timmars på Ultrafestivalen i Skövde. Sen vill jag genomföra en bra Kullamannen i november och som förberedelse för det ska jag springa Skogsmaran igen och ett annat maraton.
På längre sikt vill jag genomföra jubileumsmaran i Göteborg 2021 på ett bra sätt. Sen är det veteran-VM i Göteborg 2022 och då kanske jag testar 1500 m igen, vem vet. Kanske blir det Aktivtitus trail race nästa år igen – det finns några minuter att kapa ????
Ultramarathon.se: Spännande blandning av tävlingar!
Oscar Sjölander: Ja jag vill testa lite allt möjligt och så får jag om något lockar mig mer.
Ultramarathon.se: Vad gör du till vardags?
Oscar Sjölander: Jag jobbar som lärare och stor del av mitt tänk med barn och ungdomar sätter sig nog i mitt eget tänkande kring det här med att växa med utmaningar, att våga lyckas. Ställer jag dom kraven på barn och ungdomar får jag utifrån mina villkor göra detsamma annars blir det ju knappast autentiskt.
Skriver dikter också i vågor. Gett ut två böcker, men nu har löpningen tagit över… Det går i vågor.
Ultramarathon.se: Stort grattis och lycka till med kommande utmaningar!