Storfavoriten vann jättelång marsch efter jättekort final

0

av Fredrik Forsström

Jag är duktig på att manipulera mig själv. Fråga mig inte hur det exakt går till. Detta är antagligen min största tillgång och jag är därför helt övertygad om att man kan styra sin hjärna istället för tvärtom.

Agne Truss, vinnare av Maratonmarschen 2019 på frågan hur hon håller humöret uppe i flera dygn

Tävlingen Maratonmarschen som startade 2009 (då Fotrally) har växt till en av Sveriges största uthållighetsfester. Det förföriskt enkla i att bara gå 5 km/h utan avbrott lockar så väl de som ”gillar romantiska skogspromenader” till rutinerade ultralöpare som är vana att göra flerdagarslopp.

Vilken av grupperna man tillhör spelar mindre roll, utan den rådande uppfattningen har varit att tidigare erfarenhet av specifikt fotrally har varit en viktigare parameter än erfarenhet av tidigare ultralöpning. Men den uppfattningen har kommit på skam efter 2017 då 2 st debutanter i slutänden gjorde upp om segern.

Värmen till trots blev resultatet för den stora massan ungefär som det brukar: ca ¼ nådde 24h och för att nå topp 20 krävdes det drygt 30h. Lagtävlingen kom däremot av sig rejält när nyckeldeltagare i flera av lagen antingen bröt tidigt eller inte kom till start. Redan efter drygt 22h stod plötsligt ett lite snopet Walking Dead som lagsegrare för andra året i rad, grattis!

Foto: Fredrik Forsström

I Enköping når promenaden 48 timmar (240 km) och den 3:e natten tar vid. Den 3:e natten brukar plocka bort dem som inte har i finalen att göra, men i år var det 4 stycken som den här tävlingen skulle komma att handla om:

2 – Agne Truss: storfavoriten som gått 2 gånger tidigare och blivit 2:a båda gångerna (PB 87:48). Vad det gäller Agnes målsättning lämnar den inte mycket över till fantasin: ”Jag hade sedan länge bestämt mig för att vinna i år. Kosta vad det kosta ville.”

135 – Jonatan Nordebo: Nykomlingen som redan som 17-åring sprang Lapland Ultra 100 km på drygt 9 timmar, men i övrigt ganska blygsam erfarenhet av ultra.

182 – Niklas Yjord: Har gått en gång tidigare (2017) med det dittills 4:e bästa debutresultatet 48:20. Har sprungit Kullamannen 100 miles (ett av Sveriges absolut tuffaste lopp) på imponerande 23 timmar.

226 – Roman Matus: Saknar helt bakgrund inom uthållighetsidrott eller löpartävlingar. Uppladdningen har i huvudsak bestått av ett antal 30 km promenader och noga studerande av filmer och poddar på nätet om fotrally och Maratonmarschen.

Något som sticker ut för de fyra som är kvar är att alla gjort en imponerade debut i tävlingsgrenen fotrally. Innan tävlingen är över kommer den här kvartetten att representera 4 av de 5 bästa debuttiderna genom tiderna. Agne som själv debuterade på 81:00 har egen erfarenhet av att vara en ytterst farlig debutant.

Endast några dagar innan loppet fick jag reda på att Richard Andersson inte skulle ställa upp. På något sätt kändes det – Ok det var skönt att ett potentiellt hot var borta men viftade bort tanken fort som attans….det finns fler hot och inte minst kan det dyka upp fler rookies som kan sopa banan av veteranerna. Så jag fortsatte ställa in mig på en riktigt lång promenad i år igen.

Agne Truss
Foto: Fredrik Forsström

Kvartetten passerade den prestigefyllda 72 timmarsdepån. Tillsynes starka, men dom är såklart slitna av 360 km oavbruten promenad under 3 dygn. Ganska snart efter varvningen visar det sig att det är många tomma skal som ger sig ut på ett till varv runt Mälaren. Det finns för lite kraft och skalle i ledet för att det ska räcka till alla 4 deltagare. Drygt 2 timmar efter varvningen kastar Jonatan in handduken och några minuter sedan gör Roman också det.

Kvar står Niklas i en mardrömsfinal mot den tveklöst urstarka Agne. En situation som knappast kan varit oväntad av Niklas men ändå blev övermäktig att hantera. Efter en rekordkort final på endast 46 minuter bryter Niklas på 75:06, och Agne kan äntligen kamma hem sin första seger efter 2 andraplatser.

Niklas om varför han bröt:

Målet var att göra minst ett varv, samt placera mig topp 3. Jag kände att jag började få svårt att få ihop allt(mentalt). Det i kombination med uppnått mål samt att det var Agne som var kvar i finalen gjorde att jag bröt.

Niklas Yjord

Tänk att Maratonmarschen fortfarande kan överraska efter 11 år. Det aldrig varit så många kvar efter 72 timmar tidigare, men själva finalen blev bara 46 min lång (mot förra årets 34 timmar).

Nu är vi nyfikna på om Niklas och Agne tänker komma tillbaka nästa år?

Agne: Javisst. Självklart. Fast som funktionär, support eller annat som knyter an till sporten Fotrally. Flera personer i ultravärlden har föreslagit mig att ställa upp i backyards eller andra ultraformer. Jag har ännu inte bestämt mig om jag vill eller är tillräckligt stark för detta, men tanken är lockande att kanske ha detta som en alternativ träningsform.

Niklas: Förhoppningsvis är jag tillbaka till nästa års fotrally men då som support och hjälp till en polare. Vad jag förstod på Jonatan så kör han nästa år och i så fall är han verkligen att räkna med.

Det låter som att 2020 blir ett år att se fram emot och det verkar som att vi kommer att se till både Niklas och Agne på ett eller annat sätt i Maratonmarschen. Och vi undrar såklart om Agne börja ställa till det på backyardtävlingarna? Och kommer Jonatan att ställa upp i Maratonmarschen men samma favoritstämpel som Agne hade i år?

Share.

About Author

Leave A Reply