Ultraaktuellt 10 juni 2019

Svenska insatser i internationella stortävlingar

Vi börjar med att kort nämna de svenska insatserna internationellt. Vi fick faktiskt en svensk världsmästare i helgen, även om ultra-OCR är en tävlingsgren som går utanför vårt normala bevakningsområde. Emelie Lindgren från Lindome blev världsmästare i 24-timmars enduro under OCR-VM i Australien, en fantastisk prestation!

I Sydafrika gick världens största ultralopp, Comrades Marathon. Comrades arrangerades för första gången 1921 och samlar över 20 000 deltagare varje år. Det går varannat år ned från Pietermaritzburg till Durban vid kusten och varannat år upp åt andra hållet. I år var det ett så kallat “up run”. Loppet går på asfalt och är ca. 87 km med omkring 1 800 höjdmeter.

På herrsidan slog Elov Olsson sin fjolårstid från down-run och placerade sig som nummer 14 med tiden 5:55:11, 2:20 från den 10:e-plats som hade gett en medalj i äkta guld. Fritjof Fagerlund har en sådan guldmedalj från 2017 när han blev 10:a på 5:49:54. I år hade den nyblivne pappan magproblem efter en stökig flygresa och kämpade sig i mål som 25:a på 6:06:10.

Slutligen då trail-VM i Portugal, som i år gick på en kort bana, 44 km med 2 200 höjdmeter. Bäst gick det på damsidan, med Fanny Borgström som 12:a och Johanna Bygdell som 21:a. Tillsammans med Lisa Ring blev damerna också 6:a i lagtävlingen. Herrarna hade det tuffare, med Joakim Lantz som bäste svensk på 59:e plats. Brodern Johan Lantz blev 65:a och tidigare skadade André Jonsson 97:a.

High Coast Ultra

High Coast Ultra gick för sjunde gången, men för första gången åt andra hållet, med start vid Höga Kustenbron och målgång i Örnsköldsvik. Herrklassen fick en ytterst väntat vinnare, medan de två huvudfavoriterna på damsidan bröt.

Som väntat var Jonas Buud överlägsen från start till mål. Redan i Mädan efter 38 km ledde han med 23 minuter. I mål fick han tiden 13:05:02, vilket alltså är knappt 22 minuter snabbare än Johanna Bygdells banrekord i andra riktningen från 2017. Segermarginalen för Jonas blev över 2 timmar.

Andraplatsen delades mellan fjolårets segrare Erik Eng och fjolårets trea Tomas Nordlöf. Med tiden 15:08:52 var de alltså 2:03:50 efter segrande Buud.

- Jag är mycket nöjd med resultatet, få kliva in på delad med fjolårets segrare är naturligtvis ett steg upp för mig. Buud är ju lite av en Karelin inom ultralöpning, så inte lönt att mäta sig med honom ens. Jag får väl se det som att jag har 10 år på mig tills jag är vid samma ålder som han, säger Tomas Nordlöf.

Sex löpare passerade Mädan vid 38 km inom ett par minuter på platserna 2-7. Men tre av dem kom inte fram till Skuleberget vid 74 km. André Vollan Johansson, Mikael Näslund och Sven-Anders Bergström tillhörde medaljfavoriterna.

Sven-Anders hade en förkylning i kroppen, som bröt ut under natten. Mikael hade hängt med Jonas Buud i ett par mil, trots att han gick in i tävlingen med trasslig träningsbakgrund. Jens Larsson från Östersund hade aldrig sprungit över 50 km tidigare och föll efterhand ner till en slutlig 15:e-plats i mål.

Men Erik Eng och Tomas Nordlöf följdes alltså åt resten av loppet.

- Vi pushade varandra och det var inte förrän vi kom i sista stigningen upp för Varvsberget som det ändå kändes rimligt att dela på det. Vi hade nog båda räknat med eller tänkt att någon av oss skulle avgöra efter Sandlågan (111 km). Men ingen av oss föll igenom utan vi matade på, berättar Erik.

Fyra i mål kom Magnus Jensen, 35 minuter efter Erik och Tomas, med Andrejs Pupurs strax efter.

På damsidan var det Johanna Gelfgren som tog kommandot direkt, efter att kompisen Anna Larsson fått bryta tidigt. Anna låg nerbäddad så sent som tisdagen före tävlingen och hade inte krafter för att springa. Men även Johanna hade haft en lång förkylning som satt sina spår.

- Innan visste jag att det var en chansning men tänkte ändå att det kunde gå. I början kändes det okej men inte riktigt som det brukar och vid 50 km ungefär så kändes det som att ”det här kommer nog inte gå”, säger Johanna som ändå fortsatte fram till Näske vid 94 km, där hon fortfarande ledde med en halvtimme.

Bakom Johanna var det Mia Gyllenberg som startade optimistiskt. I Mädan (38 km) var hon 10 minuter före Sofia Attelind och 22 minuter före Sara Hannerz och Elin Öhman. Vid Skuleberget (74 km) var Mia fortfarande 18 minuter före Sofia, som nu bara hade Elin någon minut bakom sig. Vid Näske (94 km) skiljde det mindre än 5 minuter mellan Mia och Sofia, som nu hade passerats av Elin.

Men på de 17 kilometerna till Sandlågan avgjorde Elin Öhman. Där var hon nu 10 minuter före Mia och ytterligare 15 före Sofia. I mål blev Elin Öhmans segermarginal till slut 35:45 minuter före Sofia Attelind som gick om en tröttnande Mia Gyllenberg, som till slut blev 1:09:52 efter Elin på tredje plats. Elins segertid var 19:43:08.

- High Coast Ultra 2019 var en fantastiskt kul utmaning med en magiskt vacker bana! Detta är det längsta jag har sprungit så jag gick in med inställningen att ha ett härligt dygn och försöka njuta så mycket som möjligt. Kroppen svarade bra och jag hade så himla roligt, gläds Elin Öhman, som hade sin lillebror som pacer sista sträckan.

Tidigare hade Elin sprungit 80 km som längst. Men nu se hon fram emot nästa stora utmaning, Kullamannen 100 miles i höst.

På delad 4:e-plats kom radarparet från LK TV 88, Annika Askengren Berg och Sofia Kay, 2:10:52 efter Elin Öhman.

Totalt 75 av 103 startande herrar och 10 av 16 startande damer tog sig i mål.

Resultat High Coast Ultra

Herrar

1. Jonas Buud, IFK Mora, Asics Frontrunner, 13:05:02

2. Erik Eng, Åkersberga Spring, 15:08:52 Tomas Nordlöf, Klubb Sandra, 15:08:52

4. Magnus Jensen, Öbacka lk, 15:43:23

5. Andrejs Pupurs, Luleå, 15:47:50

6. David Kierkegaard, Vegan Runners IK, 16:28:36

7. Andreas Ahlm, Järved, 17:05:34

8. Jakob Bökman, Stureby, 17:30:4

9. Anton Berglund, Block race team, 17:34:21

10. Adam Sernheim, IK Vista, 17:36:53

Damer

1. Elin Öhman, Team Bergsget, 19:43:08 0
2. Sofia Attelind, Uppsala, 20:18:53
3. Mia Gyllenberg, OK Tyr /Karlstad, 20:53:00

Samtliga resultat High Coast Ultra 2019 (pdf)

Björnfrossa Ultramaraton

Johnny Hällneby var på plats vid Björnfrossa ultramaraton, som support till bland annat Ellen Westfelt. Han ger oss följande rapport.

I stekande sol med start och mål vid Kungsberget, nordväst om Sandviken, arrangerades Björnfrossa ultramaraton 63 km för andra året. Banan går längs Gästrikeleden och bjuder på fantastiska stigar och natur. Totala antalet höjdmeter är någonstans kring 1500, så stor del av dem står den inledande och avslutande skidbacken för.

Vann herrklassen gjorde Stefan Ehrin som gjorde ett mycket stabilt lopp och gick upp i ledningen vid ca 3 mil. Stefan slutade trea 2018 men gick i år i mål på en bättre tid fast banan var något längre.

- Jag var nog mer sliten ifjol då jag sprungit Stockholm marathon helgen innan, det struntade jag i i år. Men jag var inte speciellt formtoppad inför loppet heller, jag siktar på TDS i Chamonix under UTMB-veckan och längre fram Kullamannen 100 miles.

Stefan vann Järvsö Ultra 2018 och gillar den här typen av lopp.

- Det blir kul att springa längre också. Men egentligen tror jag att den här typen av distans på 50-60 km passar mig ganska bra. Jag kan ligga på ganska hårt och ha lite småont några timmar.

Han avslutar med att berömma både banan och tävlingsledningen.

- Fruktansvärt bra arrangemang, bra info, duktigt folk som håller i det, och banan är fantastisk fin. Det passar dem som vill springa fort och är duktiga, men det passar också nybörjare. Det finns nåt för alla.

Totaltrea och segrare i damklassen blev Zara Lundgren, tävlandes för Nordanstigs Friidrott. Vad gäller lite längre distanser så har Zara tidigare sprungit Sundsvall Trail 2018, tillika trail-RM, där hon slutade 2:a och Vemdalen fjällmaraton två gånger där hon har med sig meriterande resultat som 2:a och 4:a. I februari blev hon också 2:a i Höga Kusten Winter Trail.

- Det här var ett jättefint lopp, säger Zara.

- Jättefina stigar men jobbigt med värmen. Och det var så springbart så man kände att man inte ville gå eftersom det gick att springa. Och jag har sprungit fler korta lopp så benen fick ta mycket stryk.

Hon hade vissa förhoppningar om en framskjuten placering redan innan start, men var alls inte säker.

- Alla ser så snabba ut, men jag gick ut lugnt och hittade mitt eget tempo. Sedan fick jag rapporter vid kontrollerna om att jag var första dam och hade bra kontroll på läget.

Men hon har inga planer på att fira den här segern någon längre tid.

- Nästa helg blir det ett bergsmaraton i Liechtenstein. Och sedan är jag lite sugen på Hornindal runt i Norge.

Resultat Björnfrossa ultramaraton

Herrar

1. Stefan Ehrin      5:48:25
2. Mårten Hellberg 6:12:27
3. Gustaf Sjösvärd 6:19:35

Damer

1. Zara Lundgren 6:17:10
2. Malin Holm      7:50:42
3. Maria Nätterlund      7:50:42

http://bjornfrossa.se/resultat/">Samtliga resultat Björnfrossa ultramaraton.

Risinge Backyard Ultra

Med det stora antalet backyard ultra-tävlingar i Sverige nu innebär det att den stora kampen i de flesta tävlingar är varje deltagares kamp att gå bortom sina gränser. Risinge Backyard Ultra är en familjär tävling strax utanför Växjö, bokstavligen på Björn Tibbelins egen backyard. Det är tredje året den anordnas, men första gången med den officiella distanser 6,706 km per varv inom 60 minuter. Arrangör är Risinge Löparkamrater, med Björn Tibbelin och Andreas Bohman vid rodret.

50 deltagare kom till start och Robert Karlsson, OK Norrvirdarna Lammhult, blev Last One Standing med 14 varv (93,88 km). Johan Runbert från Hovmantorp, som laddar inför The gax 100 miles, nöjde sig med 13 varv, medan Fredrik Åkesson (från Holmsjö mellan Karlskrona och Emmaboda) sprang 12 varv som uppladdning inför #Småland100.

- Mycket trevlig bana med bitvis teknisk terräng. Trevlig folk, jag höll samma tempo hela dagen, kom in mellan 47-49 minuter på varje varv, drack 30 cl sportdryck & 20 cl vatten på varje varv. Kände mig pigg hela dagen, kunde fortsatt rätt länge till, säger Robert Karlsson.

Bästa dam blev Malin Jonsson med 8 varv. Linda Hagehed och Monica Carlsson sprang 7 varv.

https://www.facebook.com/events/480341442501331/permalink/522492674952874/">Samtliga resultat Risinge Backyard Ultra

Avesta Jernverks Varvultra

Det var värmebölja på nationaldagen när Avesta Jernverks Varvultra gick av stapeln för andra gången. Det är en variant på backyard-konceptet, men med ett varv på 7,25 km som ska klaras inom en timme. Två damer sprang längst, med Anna Kim-Andersson som “Last One Standing” efter 13 varv, 94,25 km.

Tävlingen arrangerades av Dalportens OL, vars klubbstuga också utgjorde start- och målområde. Initiativtagare och tävlingsledare var Jerker Sternerland. Samtidigt som varvultran genomfördes bland annat ett lopp för barn.

Ett 30-tal personer kom till start. Varvbanan var lättlöpt, med mestadels asfalt och ett mindre parti grusväg, och drygt 30 höjdmeter per varv.

Efter maratondistansen (6 varv) fanns 12 personer kvar. Efter 7 varv återstod 7 löpare.

- För mig kändes det som att det var nu som själva tävlingen inleddes och det var helt okej. Klockan var 18 på kvällen och temperaturen började äntligen falla. Min plan hade funkat bra hittills och jag hade krafter kvar, säger Anna Kim-Andersson.

Gruppen decimerades till fem löpare som sprang 10 varv.

- De övriga i fältet hade lite snabbare varvtider än mig. Jag sprang loppet i sjuminuters fart eller långsammare. Var i princip sist i löparfältet hela tiden.

- Visst brottades jag en del med tankar om att alla de andra, som var snabbare, också skulle vara starkare. Hur länge skulle jag orka? Vad ville jag, egentligen? Att jag skulle bli 2:a eller 1:a dam var klart efter varv åtta. Ville jag bli bästa dam? Och hur viktigt var det för mig att kämpa om att stå överst på pallen?

Efter varv 10 klev ytterligare två löpare och tre stycken återstod, två kvinnor och en man. När Måns Lindholm hade blivit bäste herre klev han av efter varv 11 och Marita Eriksson och Anna Kim-Andersson gav sig själva ut med reflexvästar på det 12:e varvet. Det blev Maritas sista, vilket var vad hon hade planerat för dagen.

- Segervarvet var mitt. Varv 13. För minska risken att snubbla eller trampa snett valde jag att ha pannlampan på även om det fanns gatubelysning och i princip utmed hela varvet. Det var en nästan overklig känsla att springa i den ljumna svenska sommarnatten och veta att jag var BÅDE vinnande dam och tävlingens ”Last one standing” efter 9,425 mil varav flera timmar i 30 graders värme, säger Anna Kim-Andersson, som ger tävlingen sina varmaste rekommendationer.

Tack till Anna Kim-Andersson för underlag. https://marathonanna.blogspot.com/2019/06/last-one-standing-avesta-jernverks.html">[SPAN:qfzgw2qoj]</a><em>.

Samtliga resultat från Avesta Jernverks Varvultra (pdf)