Ultraaktuellt, 3 juni 2019

Örebro Backyard Ultra

Örebro Backyard Ultra, den andra deltävlingen i Svenska Cupen i Backyard Ultra, hade lockat ett på förhand riktigt intressant startfält. Många erfarna backyard- och ultralöpare fanns med i anmälningslistan. Men det största intresset tilldrog sig en person vars namn inte stod med, Johnny Hällneby.

Pace on earth-profilen och svenske rekordhållaren på 6-dagars efteranmälde sig, när planerna på en 24-timmarstävling i Danmark inte kunde realiseras. Johnny har själv skrivit om sina erfarenheter från backyarddebuten i ett blogginlägg.

I Örebro förra året var det endast 7 löpare som sprang fler än 18 varv på den i svenska backyardsammanhang förhållandevis krävande banan, med Fredrik “Forssis” Forsström som segrare på 28 varv, tillika banrekord.

I år gav sig hela 14 herrar och 2 damer ut på det 19:e varvet. Det kom att bli damtrean Camilla Åberghs sista varv (46-åriga Camilla från Väsby gjorde sin backyarddebut, men var bästa dam i Blåfrusen Ultramarathon 2017 och i både Ursvik Ultra 75K och EcoTrail 80K 2018, samt 12:a i Ultravasan90 på 8:50).

Efter 20 varv gav ytterligare tre löpare upp, bland annat svenske rekordhållaren på 6-timmars, André Rangelind.

Ytterligare två herrar och damtvåan Leonora Johnson nöjde sig med 21 varv. 23-åringen från Karlskoga har sin ålder till trots redan gott om ultraerfarenhet och gjorde sin fjärde Örebro Backyard Ultra (tidigare 13 varv som bäst 2016). Bara tre veckor före ÖBU var hon bästa dam i Vinkbo Backyard Ultra, med personliga rekordet 24 varv (100 miles). I Säfsen Vinterbackyard sprang hon 17 varv.

Återstod alltså en dam, Linda Bengtsson, och 9 herrar ut på det 22:a varvet. 34-åriga Linda från Karlstad är en av Sveriges mest erfarna ultralöpare och har bland annat gjort 206 km på 24-timmars. Hon vann backyarddebuten Säfsen Vinterbackyard, första deltävlingen i Svenska Cupen i Backyard Ultra, och kunde förhållandevis obehindrat jogga till sig ännu en cupseger. Men hon nöjde sig med de 22 varv som krävdes för detta.

- Jag hade skjuts hem som väntade på mig och jag skulle vara hos kompisar i Göteborg på kvällen, så jag hade tidspress, berättar Linda.

Men det var egentligen inte alls tänkt att hon skulle springa i Örebro. Hon bestämde sig så sent som kvällen före tävlingen.

- Jag hade inte så mycket annat för mig. Det skulle regna den dagen. Var ändå lite löpsugen, trots en seg och trött kropp efter Ultra Trail Vipava Valley 100 miles (i Slovenien) 11-12 maj, säger Linda.

Även backyardstatistikern Jonas Brännmyr gav sig efter 22 varv och ut på det 23:e varvet begav sig därmed 8 herrar. En av förhandsfavoriterna, Andreas “Falken” Falk, hade i många timmar haft problem med magen och inte kunnat få i sig energi. Med kämparvilja fick segraren från Säfsen Vinterbackyard ändå ihop 23 varv.

Efter 24 varv, 100 miles, hade Christer Broström och Fredrik Sundberg gjort sitt. Ytterligare ett varv blev det för Fredrik Palm och Mikael Jonsson. Startfältet hade nu alltså decimerats till tre av huvudfavoriterna, Daniel Roxvret, Daniel George och så då Johnny Hällneby.

Trion hade till synes många timmar kvar i kroppen. När trolig uttorkning orsakade en kräkkaskad inför det 31:a varvet tog sig Daniel Roxvret inte runt under timmen.

- Jag hade tröttnat strax innan, det kändes meningslöst och jag brydde mig inte. Blir nog inget mer tävlande i backyard för mig, bättre att göra något man bryr sig om, suckar Daniel “Roxen” Roxvret, som i alla fall kunde glädja sig åt ett socialt långpass.

Strax efter starten av varv 32 gav sig Daniel George. När Johnny Hällneby kom i mål på det varvet blev han hastigt och lustigt segrare i sin första backyard ultra. Läs hans egen berättelse här.

Resultat Örebro Backyard Ultra 2019

Herrar

Damer

Ottarsloppet

Ottarsloppet är ett evenemang med en mängd olika distanser både för löpning och mountainbike. Tävlingsledaren Pelle Mattsson ger oss följande berättelse.

Den 30 maj gick det 51:a Ottarsloppet av stapeln. Under dagen genomfördes både löptävlingar, en skidsprint på natursnö och ett MTB-lopp. För andra gången fanns det även med en ultradistans i löpningen. Den första gången, 2017, var det tre varv på en 23 km lång bana som gällde. I år hade detta kortats ner till två varv.

Det var nio löpare som klockan 07.00 gav sig ut på sina 46 km på naturliga stigar och skogsvägar i Vendelåsen. Stadion var lugn, och fåglarna kvittrade.

Under de dryga fyra timmarna det tog innan den första ultralöparen var i mål så fylldes stadion med cirka 500 löpare som skulle ge sig ut på lite kortare distanser. Barnens Ottarslopp för de allra yngsta drog igång klockan 10.00, och därefter följde distanser på 5 km, 15 km och 23 km.  Parallellt så pågick en skidsprint på 60 m, där bland annat Britta Johansson Norgren från Lager 157 och Robin Bryntesson från Sockertoppen IF deltog. Så när ultraloppets löpare började komma in mot mål var det full fart på stadion. Vinnare i herrklassen blev [SPAN:0tby29udd] från Bålsta IK på tiden 4:02:38, och på damsidan vann [SPAN:dyvrac322] på tiden 4:52:08. [Mimmi Andersson sprang för övrigt sin första ultratävling som 26-åring redan 2001, Sörmland Ultra Marathon, reds. anm.]

Men dagen var inte slut där. Samtidigt som ultralöparna tog igen sig med pastasallad, så började nästa gäng, MTB-cyklisterna, att inta stadion. Dagen avslutades med att cirka 650 cyklister gav sig ut på ungefär samma bana som löparna tidigare hade tagit sig igenom.

http://results.neptron.se/#/ottarsloppet2019/?sortOrder=Place&raceId=111&page=0&pageSize=25">Samtliga resultat från Ottarsloppet 46 km

Walk of Pain

2015 gick Fredrik “Forssis” Forsström 87 timmar och 45 minuter i sträck i Fotrally, ett imponerande rekord som slogs med tre minuter av Richard Andersson (och Agne Truss) förra året. Det ursprungliga fotrallyt heter numera Maratonmarschen, sedan fler tävlingar börjat komma i fotrallydisciplinen. Fotrallyexperten Forssis har skrivit om den tredje upplagan av Walk of Pain.

I helgen gick Walk of Pain (WOP) utanför Gagnef i Dalarna. WOP är en fotrallytävling d.v.s man går 5 km/h tills bara en återstår.

Efter 36:35:00 (182 km) var det [SPAN:1w30efv1c] från Uppsala som stod ensam kvar som segrare, stort grattis!

Efter 28:25 timmar kastade [SPAN:s790frh10] och [SPAN:ccaup37wh] in handdukarna på en delad 3:e plats. Eller som man säger inom tävlingsformen: Dom gick i mål. Man bryter alltså inte utan man “går i mål”. Tidigare i vår sprang Linda bl.a. 100 miles (161 km) non stop - på löpband(!) - så det är inga duvungar vi pratar om på 3:e plats, utan ganska potenta uthållighetsidrottare.

Kvar i finalen var alltså den av tävlingsformen erfarne Nicklas Ulvnäs och debutanten [SPAN:0bymn0axh]. Nicklas med 24:24:24 som främsta merit på Walk of Pain 2018, mot Christers 450 km på 6-dagars i Ungern för bara några veckor sedan, gav ingen självklar segerfavorit. Men Nicklas drog alltså det längsta strået av de två.

Många av deltagarna i Walk of Pain kommer att vara med på Maratonmarschen senare i sommar, och flera har tidigare gjort resultat över 30 timmar. Vilka som hade W.O.P som ett genrep och vilka som var där för att att ge allt får vi aldrig veta.

Men Nicklas var där för att vinna. Förra året delade han m.fl på segern men i år skulle han vinna själv, vara “last man standing” på riktigt. Han har tränat bättre och lagt ner mycket tid på att testa mat som skulle fungera över lång tid. Nicklas berättar:  

- Jag vet att många väljer att packa färdiga påsar för varje depåtillfälle, men jag valde att göra ett legosystem där jag vid varje depåstopp tog 3 påsar och vid varje påse fanns flera val beroende på hur magen mådde. Med hjälp av färgkoder samt en fusklapp jag hade på min ryggsäck höll jag reda på allt och gjorde mina depåstopp väldigt snabbt.

Slutligen säger Nicklas att han nog hade kunnat gå väldigt mycket längre. Det blir spännande att följa Nicklas under Maratonmarschen om en månad för att se vad det kan betyda.

[SPAN:e4x7m0zqk]

Banan är 91 km och går i huvudsak på asfalt genom byar och skogsområden.

Walk of Pain återkommer troligtvis 2020, eventuellt med något utökat deltagarantal.  

- Vi vill gärna behålla den familjära stämningen och hålla arrangemanget på en lagom nivå. Edstjärns IK är en liten, lokal förening med knappa resurser och det enda hindret för en fortsättning är att ordna funktionärer, säger Adrian Wahlström i arrangörsgruppen.

Info och regler finns här: https://www.eik.one/p/walk-of-pain.html">[SPAN:elwdgoquk]</a

Kommande ultratävlingar i Sverige

Denna vecka är det ytterligare helgdag och klämdag. På nationaldagen på torsdag går Avesta Jernverks Varvultra, en egen variant av backyard-konceptet med ett varv på 7,25 km som ska klaras av inom en timme.

På fredag kväll kl. 21 går starten för High Coast Ultra 130 km. Det går i år i omvänd riktning mot tidigare år, med start vid Högakustenbron och målgång uppe på Varvsberget. 177 namn finns i startlistan, däribland Jonas Buud. Vi kommer att skriva ett särskilt förhandsinlägg inför High Coast Ultra.

På lördag springer 84 löpare den andra upplagan av Björnfrossa Ultramaraton, 63 km i vacker natur med 1200 höjdmeter med start och mål vid Kungsbergets Fritidsanläggning norr om Sandviken.

Samma dag, på lördag alltså, är det dessutom ytterligare en backyard ultra, Risinge Backyard Ultra utanför Växjö. Det går för tredje gången, men tidigare år har det varit en bana på 4,4 km som man skulle springa inom 40 minuter. I år är det istället den "officiella" distansen på 6,706 km inom en timme som gäller.

Spanar vi framåt ytterligare en helg, 15-16 juni, så arrangeras det hela sex (6!) stycken ultratävlingar samtidigt. Kan det vara någon form av rekord på svensk mark?