Ultraaktuellt 25 november 2019

0

Med den sjätte längsta distansen någonsin av en svensk man på 24-timmars knäppte Torbjörn “Tobbe” Gyllebring för andra gången i år norrmännen på näsan på deras egen hemmaplan. Han vann Bislet 24-hour indoor challenge och kan med det ha kvalat in i det svenska landslaget.

Sponsorer

Vi börjar med att nämna att Sveriges bäste på de längsta ultradistanserna, Carl Johan Sörman (tillsammans med Petter Restorp, även om han blev slagen på Kullamannen). Carl Johan har haft ett alldeles strålande år och tog i helgen ännu en seger hemma i Italien, på det 90 km långa Trail del Cinghiale (cinghiale betyder vildsvin), med 6 000 höjdmeter.

Carl Johan Sörman på väg mot segern i Trail del Cinghiale.

Bislet 24-hour indoor challenge

Det är skralare i den svenska ultrakalendern nu i slutet av året. Två tävlingar väntar kommande helg (November Ultra Trail Södertörn och Hammarby Alpin Marathon) och sedan avslutas året med Blåfrusen och PRT – Personliga Rekordens Tävling 14-15 december.

I helgen var det dock flera svenskar som hade begett sig till den norska huvudstaden för att pröva vingarna i PRT:s norska motsvarighet, Bislet 24-hour indoor challenge, som även är norskt mästerskap i 24-timmarslöpning. Av de tidigare 12 upplagorna av tävlingen hade en svensk vunnit herrklassen fem gånger och lika många gånger hade en svensk dam stått överst på prispallen.

Torbjörn Gyllebring med segerflaggan. Foto: Kondis/Kjell Vigestad.

Till skillnad från de senaste åren var det endast 24-timmars på programmet i år. Av de 159 startande sprang åtta under svensk flagg. Längst av dem alla kom Torbjörn “Tobbe” Gyllebring. För sex veckor sedan sprang han 43 timmar på Big’s Backyard Ultra, som i år kallades för backyard-VM. Dit kvalificerade han sig genom att vinna den norska Golden Ticket-tävlingen Østmarka Backyard Ultra i mars. Nu snuvade han alltså norrmännen på ännu en seger i Norge.

Med helgens segerdistans 246,227 km sprang han dessutom in på sjunde plats på den svenska genom-tiderna-listan på 24-timmars. Bara fem män och en kvinna har sprungit längre: Johan Steene (266,515, VM 2017), Rune Larsson (262,640 km, 1986), Henrik Olsson (257,042 km, 2009, som även vann Bislet 2007), Elov Olsson (253,041 km, PRT 2014), Dan Välitalo (250,743 km, Bislet 2018) och Maria Jansson (250,647 km, 2016) sprungit. Strax efter kommer Anders Tysk med sina 246,161 km från 2014.

Tobbe Gyllebring med Mikael Gottberg i rött strax bakom. Foto: Branislav Pavic.

Den indikativa kvalgränsen för att få klä på sig landslagströjan och springa EM eller VM är 240 km. 

För Tobbe Gyllebring, som knappt hunnit smälta Big’s Backyard Ultra, skulle ett landslagsuppdrag slå ännu högre än Big’s.

– Får väl se vad som händer, men det har ju varit drömmen jag inte riktigt vågat tro på. Big’s är Big’s, men om det blir några barn och barnbarn, eller för all del till syskonbarnen, kliar jag mig hellre i skägget och berättar om den gången jag hade landslagsdress, funderar Tobbe.

Helgens näst bäste svensk, Mikael Gottberg, klarade för övrigt också gränsen för att kvala in till landslagsgruppen för potentiella landslagslöpare. Mer om det längre ner.

Att det skulle gå så bra för Tobbe på Bislet var inget han hade räknat med. Det skulle bara bli en bra test och genomkörare för den riktiga satsningen i finländska Espoo i februari.

– Ja, alltså jag är nog mest förvånad. Just med bakgrund av Big’s tänkte jag att benen inte alls skulle vara tillbaka, berätter Tobbe.

En trött, men nöjd Torbjörn Gyllebring efter målgång. Foto: Branislav Pavic.

Han var kanske den i hela fältet som höll jämnast tempo under de 24 timmarna. Det var först när den överlägsna ledaren, britten Craig Holgate, gick in i väggen och gav upp efter knappt 17 timmar (med en snittid som pekade på ett slutresultat på uppemot 265 km), som en totalseger öppnade sig för Tobbe.

Tobbe har en enkel förklaring till segern.

– Tanken var gå ut i drömtempo (240 km), hålla i så länge det håller och analysera vart det sket sig. Det sista hände inte. Och när han som var överlägsen etta körde in i väggen med besked så blev det så här.

Då det som sagt inte var här han skulle springa långt hade han inte heller med någon support. Men landslagsansvarige Annika Nilrud var där för att supporta Mikael Gottberg.

– Och hon tog hand om resten av oss också, vilket gjorde att jag bara behövde springa och dricka, säger Tobbe.

Någon stor dramatik var det inte under tävlingen för Tobbe, som menar att det skulle bli världens tråkigaste race report.

– “Jag gjorde som det stod på burken”. Det vill säga såg till att disciplinerat få i mig energi, höll ansträngningen på rätt nivå och tog ett varv i taget. Loppet hände på sätt och vis runt min bubbla, säger Tobbe, som joggade runt de 567 meterna varv efter varv utan att fundera på vad som försiggick omkring honom.

Men till slut tog även det monotona nötandet ut sin rätt på herr Gyllebrings ben. Sista timmen kallar han för “rejält grisig”. 

– Då kom verkligheten ikapp. Det gjorde ont som aldrig förr. Alla andra verkade spurta och (helt sanna) uppmaningar om att aldrig bli nöjd började trilla in från folk som följde spektaklet. Så det var bara att kriga, ta en minut i taget och putta på så gott det gick. Inte för att det gick så mycket dock. Ässen hade för länge sedan trillat ur rockärmen.

Då hade han ändå kommit så långt att segern aldrig var hotad. Tvåan och därmed norske mästaren, Arvid Haugen, var över 4 km efter.

Mikael kvalade in till landslagsgruppen

Av övriga svenskar gjorde framför allt nämnde Mikael Gottberg en stark insats. Med 216,534 km blev han åtta i tävlingen totalt, sexa bland männen, och revanscherade sig efter sommarens 24-timmars i Skövde som slutade med sjukhusvistelse efter att han drabbades av rhabdomyolys. 

Resultatet är precis över kvalgränsen till landslagsgruppen för potentiella ultralandslagslöpare. Själv säger han sig varken vara nöjd eller missnöjd med själva resultatet, men är framför allt nöjd med att fullfölja loppet trots en mängd bekymmer under andra halvan.

Mikael Gottberg. Foto: Branislav Pavic.

– Sjukt nöjd! Galet trött! Trots stora problem under loppets andra halva med allt från stumma lår till illamående och svimningstendenser tog jag mig 216,5 km på 24 timmar! skriver Mikael och hyllar support både på plats och distans.

Fler fina svenskresultat

Jesper Fägersten har vunnit herrklassen i Bislet 24-hour indoor challenge två gånger, 2014 och 2016, med 219,724 km som längst. I sin sjätte 24-timmarstävling i Bislets katakomber sprang han 187,756 km och blev tvåa i M50-klassen.

Ytterligare en löpare som sprang Big’s Backyard Ultra för sex veckor sedan, Lisa Amundsson, kom längst av de svenska damerna med 156,897 km och vann därmed K55-klassen.

Share.

About Author

Instagram: @ultrawestis

Leave A Reply