Inför VM i 24-timmars - damerna
VM i 24-timmarslöpning går i Albi, Frankrike, 18-19 oktober 2025.
På lördag är det dags. VM i 24-timmarslöpning går återigen i Albi, i södra Frankrike. Åtta svenska löpare och två lag står på startlinjen, med stora förhoppningar. Vi börjar med en genomgång av damtävlingen.
Therese Fredriksson, Hanna Bergwall, Madeleine Wennberg, Linda Wiese och Sandra Lundqvist. Inte sedan 2010 har det varit fem svenska kvinnor i VM i 24-timmars. Då var den bästa individuella placeringen 33:a.
Den här gången är samtliga fem rankade bland de 27 främsta, sett till bästa resultat de senaste tre åren. Men både ambitioner och möjligheter är mycket högre än så, framför allt i lagtävlingen.
Individuellt
En VM-tävling i 24-timmars är aldrig lätt att förutspå. Det är oklart vilka som kommer till start och mycket kan hända under ett dygn när många lägger ribban högt. Men att det kommer bli en spännande tävling på flera nivåer, det är lätt att förutspå när man ser startlistan.
Fyra giganter
Visst, det finns fler som kan blanda sig i medaljkampen, definitivt. Men det är ändå fyra giganter som sticker ut lite extra.
Miho Nakata, Japan (270,363 km - 2023)
Hon slog på ett dramatiskt sätt världsrekord när hon blev världsmästare senast det begav sig, i Taiwan för två år sedan. Brottades med en stressfraktur i våras och är osäker på sin kapacitet nu. Men även om hon troligen är den i världstoppen som jobbar allra mest (i Japan får löparna stå för hela kostnader till mästerskap) är hon alltid att räkna med när det väl gäller. Var dessutom fyra på VM på 100 km i Indien förra året.
Camille Herron, USA (270,116 km - 2019)
Det verkar inte helt säkert om hon kommer till start. Hon har ställt krav på det amerikanska förbundet att göra anpassningar, med hänvisning till hennes ADHD/autism. Och även om hon kommer till start är det oklart med vilken form. Hon blev med väldigt liten marginal av med sitt världsrekord i förra VM, där hon själv bröt då hon inte var återhämtad efter segern i Spartathlon.
Efter den stora diskussionen om redigering av Wikipedia-artiklar förra året, gjorde hon comeback under hösten det året, med oväntat starka 263 km just i Taiwan i november. Men i övrigt har hennes försök att återta världsrekorden på 48-timmars och 6-dagars gått om intet. Frågan är hur mycket hon har kvar att ge när det gäller världsrekord och VM-guld?
Patrycja Bereznowska, Polen (263,178 km, 2024)
Hon fyller 50 på invigningsdagen på fredag. Men hon har gång efter annan visat att det inte är någon ålder. Ännu mer imponerande är dock att hon förra året kämpade mot bröstcancer och fortfarande var under behandling när hon slog europarekordet på 24-timmars… Dessutom världsmästare i 48-timmars i början av sommaren.
Holly Ranson, Australien (263,548 km, 2025)
Ett 36-årigt nytillskott som “gigant”. I mars slog hon sitt eget australiska rekord med 263,5 km och vid midsommar sprang hon 61 varv i Dead Cow Gully Backyard Ultra (bara tre kvinnor har gjort fler backyardvarv). “Jag har stressfrakturer hela tiden”, sa hon i en podd nyligen. Jobbar heltid som dietist och brandman och gör samtidigt avhandling om nutrition för brandmän.
Har bakgrund inom en mängd olika uthållighetssporter och har sprungit 24 “parkruns” på 24 timmar för att samla in till unga män med drog- och alkoholrelaterade problem. Hon ska för övrigt åka på semester i hela Norden i nio dagar, efter VM… Gör internationell mästerskapsdebut och verkar aldrig ha tävlat utanför Australien/Nya Zeeland.
Utmanare
Men även om dessa fyra sticker ut finns det gott om utmanare. Ukrainskan Olena Shevchenko var VM-tvåa 2023, liksom på EM i Verona året innan.
Och bli inte förvånad om vi får se två finländskor med i tätklungan! Noora Honkala vann Spartathlon förra året och när hon 2023 var tvåa efter Camille Herron hade hon 23 timmar och 23 minuter på den 246 km långa distansen. Men det gjorde att hon avbröt VM i 24-timmars två månader senare. Hennes 29-åriga landsmaninna Satu Lipiäinen födde barn på nyårsafton. Även hon var under 24 timmar när hon blev trea i Spartathlon 2023. Och några månader innan dess slog hon världsrekord på 12-timmars (153,6 km).
Och när vi ändå är inne på nordbor. Katja Lykke Tonstad har inte sällskap av sin danska lagkamrat Stine Rex den här gången (Rex slog världsbästa på 1000 km istället). Tonstads fjärdeplats på VM senast, placeringen före Rex, var en stor sensation. I början av sommaren tog hon brons i GOMU-VM på 48-timmars.
Och så har vi det norska laget, där 53-åriga Line Caliskaner är den med högst toppkapacitet. Hon var ännu en Spartathlonlöpare som bröt VM i Taiwan. Förra året blev hon trea i just Spartathlon, men vann Badwater (som totaltvåa). I augusti blev hon tvåa i Mauerweglauf 100 miles (ett lopp hon vann 2023) och hon var även tvåa på 137,7 km i SLO12RUN i juni, så 53 verkar inte heller som någon ålder att skrämmas av.
För EM-tvåan från 2022, Stephanie Gicquel, blir det hemmaplan. Utöver 253,5 km vann hon även Desert Solstice på 249 km förra året.
Och ja, det finns förstås många fler utmanare. En som bör nämnas är Sarah Webster från Storbritannien. 46-åringen har en löpstil som inte ser ut som den tillhör världstoppen, men hennes resultat visar annorlunda. På VM på 100 km för ett år sedan tog hon brons.
Starkt och jämnt svenskt lag
Och så har vi givetvis det otroligt intressanta svenska laget! Inte sedan Sverige tog VM-silver i lag för 10 år sedan - då Maria Jansson tog VM-brons och EM-guld - har Sverige haft ett så bra damlag. Den här gången är det inte den absoluta toppen som är starkast, utan den stora bredden. Av fem löpare lär åtminstone någon kunna få till ett riktigt bra lopp. Och då kan vi definitivt snacka topp tio. Men framför allt är Sverige en av flera medaljkandidater i lagtävlingen.
Trefaldiga svenska mästarinnan Therese Fredriksson och backyardstjärnan Hanna Bergwall kämpade om SM-guldet i våras. Det skiljde bara 400 meter till Fredrikssons fördel. Och mellan Madeleine Wennberg och Linda Wiese i bronskampen skiljde bara en dryg kilometer. Men den med mest mästerskapserfarenhet är Sandra Lundqvist. Efter VM-debuten 2013 (17:e och 10:a i EM) blev det även EM just i Albi 2016 (14:e) och VM i Belfast 2017 (19:e). Alltid topp 20 alltså, men i sin 2.0-upplaga verkar hon vara bättre än någonsin.
Ja, även om Hanna Bergwall var ensam kvinna i backyard-VM-laget 2024 blir det hennes första “riktiga” VM, liksom för både Wennberg och Wiese. Therese Fredriksson var med i Taiwan, men fick då bryta på grund av knäskada. Nu är hon bättre än någonsin.
Bli inte alltför förvånad om Maria Janssons svenska rekord kan hotas! 250,647 km är nu nio år gammalt.
Statusen ser bra ut för de svenska kvinnorna. Någon förkylning som redan har försvunnit och stigande nervositet är ju fullt normalt inför ett VM. Att det är fem jämna svenska kvinnor, som alla har potential att vara topp 15 en bra dag, är förstås en styrka också i lagtävlingen. I Taiwan var det förvisso fuktigare klimat, men då räckte det med 232 km för plats 15 och 238 km för topp tio. I VM i just Albi 2019 räckte det med 235 km för topp tio, men räkna med att det åtminstone lär krävas över 240 km den här gången.
En intressant iakttagelse är att bland de 30 främsta enligt personbästa de senaste tre åren är bara tre födda på 1990-talet. Olena Shevchenko gjorde VM-debut redan för tio år sedan och har som sagt både EM- och VM-silver. De övriga två är ytterligare 5-6 år yngre, nämligen Hanna Bergwall och Satu Lipiäinen.
Lagtävlingen
USA och Japan är storfavoriter i damernas lagtävling. Men om inte Camille Herron kommer till start och om Miho Nakata inte presterar på sin sedvanligt höga nivå, ja då öppnas det plötsligt upp även om de ädlaste medaljerna.
Annars är det Polen, Australien, Sverige, Storbritannien, Frankrike och Norge som är inom 18 km rent statistiskt, sett till de tre bästa löparnas resultat de senaste tre åren. Åtta lag med medaljpotential alltså!
Men även Polen förlitar sig den här gången väldigt mycket på Patrycja Bereznowska, då de två av hennes lagkamrater som var med och tog guld i Taiwan inte är med i Albi. Likaså är det Holly Ranson som är det viktiga ankaret för Australien.
USA och Sverige bästa breddlagen
Intressant nog är det Sverige som har näst bästa trea, fyra och femma i laget, med enbart USA som har bättre bredd. Den bredden kan visa sig avgörande i medaljkampen, om någon eller ett par av de svenska kvinnorna rentav skulle göra verkliga toppresultat.
Faktum är att om något av de fyra topplagen förlorar sin bästa löpare, då skulle Sverige kunna slå alla utom USA. Och inte ens USA ska känna sig säkra. USA utan Camille Herron har 730,883 km på sina följande topp tre, medan Sverige har 720,099 km och bara 6 km mellan första och femte löpare.
Jaja, det är matematik. 24-timmarslöpning är väldigt mycket mer än matematik.
Det norska laget består bara av tre löpare, utöver Line Caliskaner även av Annette Sande och Ida Slorafoss, med mästerskapserfarenhet både från 24-timmars i Taiwan och 100 km i Indien.
Storbritannien har för övrigt SheRaces-grundaren Sophie Power och tidigare avstängde och nu comebackande Jo Zakrzewski som sina tvåor och treor. Dessutom är Jen Coleman med i laget, hon var trea i VXO Ultrafest förra året.
Topp tio lag, damer (personbästa 2023-2025)
- USA - 755.683 km
- Japan - 752.422 km
- Polen - 729.417 km
- Australien - 723.486 km
- Sverige - 720.099 km
- Storbritannien - 714.707 km
- Frankrike - 713.126 km
- Norge - 711.682 km
- Tyskland - 700.459 km
- Tjeckien - 678.580 km