Inför VM i 24-timmars - herrarna

Följ allt om VM

Först meddelade Matthieu Bonne, världsrekordhållare på 48-timmars och 6-dagars, att en överbelastningsskada gör att han inte kan springa i Albi. Han hade tränat Sorokinmängder i Kenya och även om de längre distanserna är hans styrka, hade det var oerhört spännande att se honom möta de bästa i ett riktigt VM.

Ivan Penalba Lopez är på plats för att supporta sin flickvän Carmen Maria Perez Serrano, men vill själv inte springa för Spanien, på grund av missförhållanden inom förbundet.

Och det är faktiskt inte heller säkert att Aleksandr Sorokin kommer till start. Igår bedömde han sina chanser som 20/80, alltså 20 procents chans till start. Även för honom är det en överbelastningsskada som spökar. Lutning på banan under sub-6-försöket på 100 km på en racerbana i Italien orsakade en inflammation i en sena.

Men även en Sorokin till start kan på inget sätt känna sig säker. Redan i Taipei för två år sedan pressades han av framför allt fyrfaldige Spartathlonvinnaren Fotis Zisimopoulos från Grekland. Och Sorokins ofantliga träningsmängder sedan han senast blev världsmästare i Albi, 2019, har uppenbarligen börjat ta ut sin rätt på den nyblivne 44-årige litauern.

Och det är nog ändå nämnde Zisimopoulos som får agera knapp favorit. För två år sedan hade han vunnit Spartathlon knappt två månader tidigare. I år har all satsning varit mot Albi.

Innan vi kommer in på det svenska medaljhoppet bör vi nämna ytterligare två namn som alltid är med i toppen av 24-timmarstävlingar. Polacken Andrzej Piotrowski var tredje man i historien att nå över 300 km, när han blev EM-tvåa i skymundan bakom Sorokin 2022. På VM 2023 hade han problem med magen och kunde inte göra sig själv rättvisa. Men är han inte skadad eller sjuk gör han alltid starka lopp.

Och så Andrii Tkachuk frårn Ukraina. Han dök oväntat upp från krigsfronten för att ta VM-brons för två år sedan. Är han tränad för uppgiften lär han definitivt vara med i toppfajten. Den alltmer hår- och skäggfagre Steene-lookaliken har värmt upp med semester på Malta.

Elov - svensk medaljkandidat

Men det får kanske räcka där, när det gäller de allra främsta hoten om en svensk medalj. För visst är det medalj han siktar på, Elov Olsson. Kanske inte heller vilken medalj som helst.

När Elov Olsson för första gången på allvar har vigt en hel tävlingssäsong åt 24-timmars vet vi som har följt honom att den numera mustaschprydde och skallige ockelbomaffioson att det är ett huvud för de andra att ha koll på. Elov gör ju nästan aldrig ett dåligt lopp. Med erfarenheterna från det svenska rekordloppet på SM i april hoppas vi att energiplanen också tar honom genom den natt som annars kanske är hans främsta hot.

Kommer det liksom i Taipei krävas över 300 km för guld? Ja, det är kanske mer troligt än otroligt. Även om det bara är Yiannis Kouros, Aleksandr Sorokin och Andrzej Piotrowski som har varit över den drömgränsen ännu. Sannolikheten är däremot mindre att det blir någon annan än de nämnda fyra som i så fall klarar av det i Albi.

Men nog finns det fler som vill vara med och kämpa om medaljer. VM-fyran senast, spanjoren Francisco Mariano Martinez Morales, kanske vill fira sin 47-årsdag på måndag med ännu ett spanskt rekord. Han verkar snarare i ännu bättre slag än när han sprang 282 km i Taipei.

Matt Field är Storbritanniens svar på Erik Olofsson. Inte på grund av anledningen till varför han började med ultra (att gå ner i vikt) utan för att han på kort tid har tagit sig till världstoppen. Han gjorde sin första ultratävling i mars 2023. I sin tredje 24-timmarstävling, i augusti förra året, slog han Robbie Brittons nysatta brittiska rekord och sprang 281 km. Men vad kan han göra på ett VM?

Just Robbie Britton är en av flera brittiska utmanare. Han både coachar ett par av sina lagkamrater, är med i lagledningen och springer själv. 2015 blev han bronsmedaljör på VM, men han är fortfarande “bara” 39 år. Chris Kelly är ännu en britt att hålla koll på, han vann tävlingen i just Albi för ett år sedan (273 km), i sin hittills enda 24-timmarstävling.

Även utan Matthieu Bonne och med en hel uppsjö segerkandidater som just nu springer Big’s Backyard Ultra, har Belgien otroligt nog ändå ett hett namn kvar. 45-årige Stijn Van Lokeren kom just över 280 km när han vann belgiska mästerskapen i maj.

Av övriga på topp tio sett till personbästa de senaste tre åren återstår att nämna ännu en polack. Mariusz Napiórkowski var 12:a på VM senast, men förbättrade sitt personbästa till 276 km när han ett halvår senare vann polska mästerskapen. Ändå saknar Polen ytterligare en av sina bästa - ännu en segerkandidat i Big’s - Bartosz Fudali, som passerade 24 timmar på 265 km på väg till silver i GOMU-VM p 48-timmars tidigare i år.

Ytterligare två har varit över 270 km sedan 2023. Amar Singh Devanda från Indien blir Asiens största hopp (asiatisk mästare förra året) och så förstås tidigare svenske rekordhållaren Tobbe Gyllebring.

Norsk bubblare

Innan vi nämner mer om Tobbe och den tredje kuggen i det svenska laget, ska vi lyfta ett varningens finger för en granne i väster. Simen Holvik gör för första gången på många år nämligen en satsning på just 24-timmars. I somras lyckades han till slut totalvinna Badwater, ett av världens tuffaste och framför allt hetaste ultralopp (han vann även herrklassen 2023). Tvåa på Spartathlon 2023 och femma 2025 är några av meriterna för 48-åringen från Hundvåg utanför Stavanger. Kanske har det också gjort honom gott att komma tillbaka till yrkeslivet efter sin heltidssatsning på ultralöpning under ett par år.

Övriga svenskar

Ja, det var svenskarna då. Tobbe Gyllebring vet vi var vi har. Liksom Elov Olsson ser man nästan aldrig ett dåligt resultat när Tobbe står hel och frisk på startlinjen. Det gjorde han dessvärre inte i VM senast och det var med tårar i ögonen han till slut klev av då. Den här gången behövde han inte heller göra både Big’s Backyard och VM, då de går samma helg (och backyardsatsningen säger han sig ha lagt bakom sig).

Inte heller på EM i Verona 2022 kunde kontorssnubben med de dåliga knäna få ut sin potential på ett internationellt mästerskap. Är det dags nu?

På ett sätt är Mikael “Micke” Gottberg den som har minst att förlora av de tre svenska herrarna. Hans stora vinst var att till slut äntligen ta sig till VM, när han kämpade sig över 260 km som SM-tvåa (där han för övigt har sviten 5-4-3-2). Men med tanke på vilka lagkamrater han har med sig - och att det bara är tre i det svenska herrlaget - är det kanske främst lagtävlingen som blir viktig. För om Elov och Tobbe gör vad de ska, ja då kan det definitivt finnas medaljvittring.

En fjärde löpare hade förstås gjort just lagtävlingen lite mindre riskfylld för de svenska herrarna. Men när Emir Halalkic nu istället är med som ledare, Erik Olofsson trots envetna försök inte lyckades få till en hel tävling och de tre traillöparna Magnus Rabe, Christian Malmström och Bill Öster väljer att satsa just på trail istället, ja då är det ett längre hopp ner till övriga.

Utöver landslagsledare Lotta Thörn är det Joacim Martinsson Rikner, Emir Halalkic, Anna Grundahl, Simon Stark och Johan Lantz som utgör den svenska lagledningen.

Sverige en av tre guldkandidater i lagtävlingen

Så lagtävlingen då. Ja, Storbritannien får agera storfavoriter här. Aleksandr Sorokin behöver göra något utöver det vanliga, igen, om han ska få ett något svagare Litauen i övrigt till pallen den här gången. Men Polen blir säkert främsta utmanaren, inte minst om Piotrowski tar individuell medalj.

Men sedan är det Sverige. Ja, alltså som den tredje nationen som faktiskt kan ta guld. Men som nämnt, det är mer riskfyllt med bara tre löpare, då de tre bästa resultaten räknas (högst 6 får ingå i laget, även om totalt till 9 får springa individuellt). Smaka på den, Sverige som en av tre guldmedaljörskandidater alltså.

Men 24-timmars är 24-timmars och det kan finnas fler lag där tre löpare överträffar sig själva. På papperet är det Lettland (med två löpare som gjort runt 270 km), Japan, hemmanationen Frankrike, Norge, Italien, Tjeckien (med Spartathonvinnaren nyligen, Radek Brunner), USA, Ukraina, Ungern (med VM-tvåan 2015, Tamás Bódis) och ja, till och med Indien kanske kan nämnas som en nation med möjlighet på topp 6 en bra dag. Så jämnt är det bakom de största favoriterna.

Och Norge ja, det är faktiskt också en medaljkandidat om alla stjärnor skulle stå rätt. Bjørn Tore Kronen Taranger gör aldrig ett dåligt 24-timmarslopp, Jo Inge Norum är den med bäst personbästa av de tre. Men Simen Holvik är den som lär ha störst potential individuellt.

På lördag kl. 10.00 går starten. På söndag samma tid har vi svaren.

Följ allt via https://iau24hwc2025.ultramarathon.se