SM i 24-timmars (damer) - den bästa tävlingen någonsin

Ja SM i 24-timmarslöpning under VXO Ultrafest överträffade sig själv, igen. Som vanligt var det inför mest surr om herrtävlingen. Hur långt skulle Elov Olssons svenska rekord bli? Vilka fler skulle passera Tobbe Gyllebrings rekord från 2023? Hur många skulle ta sig till VM? Skulle Erik Olofsson äntligen få ut det han har i sig?

Och nog för att Elov Olsson levererade. Det brukar han ju göra. Och visst blev det fler över den indikativa VM-kvalgränsen. Men sett till toppbredd var det damtävlingen som stack ut. Aldrig har så många svenska kvinnor varit i närheten av att prestera på en så hög nivå i samma tävling

Det första svenska mästerskapet gick i Skövde 2021. Fram till dess hade det haft status som riksmästerskap. Från 2022 har det varit i Växjö varje år, i samband med VXO Ultrafest. Och nog har det gjort sig förtjänt av SM-status.

Innan årets tävling innehades mästerskapsrekordet av Yudith Fernandez Melgar (nu Hällstorp), som vann riksmästerskapet 2013 på 234,146 km, före Åsa Hällstorp på 220,9. Men sedan tog det ända till 2022, det första VXO Ultrafest och den andra tävlingen med SM-status, innan fler än en kvinna tog sig över 200 km. Då var det fyra som klarade det, de två efterföljande åren var det tre vardera. I år var det hela sju kvinnor som tog sig över 200 km!

Kamikazetempo

I förhandsartikeln skrev jag att uppemot åtta löpare kunde ta SM-guld, beroende på hur loppet gestaltade sig. Louise Kjellson klev av efter 6 timmar, då hon inte hade något tydligt “varför” den här gången. Men de övriga sju levererade.

Eleonora Olsmats satte upp ett kamikazetempo från början, tillsammans med sambon Johan Ahlberg. Ja, efter första varvet var de till och med före Elov Olsson. Efter 6 timmar och 69 km stod det fortfarande 276 km som beräknad slutdistans. Världsrekordtempo alltså.

Men inledningstempot, bortsett från första varvet, hade då gått stadigt uppåt från 4:45 min/km till 5:20. Kurvan såg ut ungefär som när Aleksandr Sorokin slog världsrekord på EM 2022, med ett gradvis sjunkande tempo.

Efter 6 timmar var de senaste två årens vinnare Therese Fredriksson tvåa, 2,5 km efter Eleonora. Och där bakom radade de upp sig, alla de som skulle vara med i den tajta kampen. Hanna Bergwall, Madeleine Wennberg, Jessica Ström och Linda Wiese låg alla inom ett varv, omkring två varv efter Therese (ett varv mäter 821,14 meter). Även Jenny Stengård och Sara Holmström Ottinge var över 62 km.

Men det var inte utan problem. Eftermiddagsvärmen var kännbar. Hanna drack för lite, med toabesök som följd. Sara blev sin vana trogen illamående och behövde sänka intag av både vätska och energi. 24-timmarslöpning är en ekvation som få har hittat lösningen på, eftersom man inte alltid vet vilka faktorer som påverkar svaret.

Men den stora frågan var oundviklig, hur länge skulle Eleonora hålla? Det var ju hennes första tidslopp. Och förutom Supervasan (3x90 km på rullskidor, cykel och löpning) var fjolårets SM på 100 km och Ultravasan (där hon blev femma) det längsta hon gjort på tävling. Som 18-åring var hon snabbast i Sverige på 3000 meter och gjorde 36:39 på 10 000 meter. Dessutom vann hon förra året SM-guld i gång och tävlade i Finnkampen.

Svenskt 12-timmarsrekord

Vi spolar fram till solnedgången runt halv nio på kvällen, 9,5 timmar in i tävlingen. Temperaturen sjönk snabbt när solen gick ner. Frosten började senare på natten till och med bita på tältdukar och väskor, och inte minst på trötta ultralöpare. Eleonora Olsmats tempokurva såg likadan ut. Den hade nu dalat ner till 5:40 min/km. Men fortfarande var hon den snabbaste kvinnan på banan.

Johan Ahlberg påminde undertecknad, som var speaker, om att det svenska 12-timmarsrekordet var på 133,012 km. Vid den varving när Eleonora skulle passera det skulle hon få 133,024 km. 12 meter. Aktiviteten ökade i sekretariatet. Vem skulle springa med Eleonora för att mäta hur långt hon kom på sista delvarvet fram till exakt 12 timmar? Mäthjulet åkte fram. Och Johan undrade hur det skulle gå till med dopingkontroll.

Även om tempot fortsatte att glida upp mot just under 6-tempo skulle hon väl klara det? Jomenvisst. Tävlingsklockan visade 11:57:55 när distanskolumnen visade 133,024 km. Det blev 376 meter till innan klockan slog tolv. Eller elva då.

133,400 km lyder alltså det nya svenska ultramaratonrekordet på 12-timmars på. Av Eleonora Olsmats.

I nattmörkret sprang Eleonora Olsmats ett varv med flaggan i hand. Sedan sa kroppen ifrån. Hon kom inte upp på banan igen och det fick bli sömn några timmar istället, för att kunna vara med under de avslutande timmarna.

Andra halvan

Så tävlingen fortsatte, nu med sex av de åtta vinnarkandidaterna i medaljkamp. Madeleine Wennberg hade gått upp i täten, ja bakom Eleonora då, innan 12-timmarspasseringen. Skulle hon klara att passera den VM-kvalgräns hon hade försökt sig på för två år sedan, då hon istället hade dragit på sig en långtidsskada?

Ställning efter 12 timmar:

1. Eleonora Olsmats, 133,024 (133,400 inklusive restmeter)
2. Madeleine Wennberg, 125,634
3. Therese Fredriksson, 124,813
4. Hanna Bergwall, 123,992
5. Jessica Ström, 123,992
6. Linda Wiese, 121,528
7. Jenny Stengård, 119,886
8. Sara Holmström Ottinge, 115,780

Fyra kilometer mellan platserna 1-5, om man bortser från Eleonora. Vad som helst kunde hända under den andra halvan.

Jessica Ström var den första av de kvarvarande i toppen att få mer synbara problem. Ja, egentligen den enda. Under några varv efter midnatt fick hon övertygas - och övertyga sig själv - om att fortsätta.

Men de andra fortsatte trumma på. Madeleine, Therese och Hanna hela tiden 2-3 varv före Linda. Madeleine Wennberg hade passerat Therese Fredriksson efter 11 timmar. Efter 15 timmar var hon nästan två varv före. Efter 18 timmar var ledningen 2,5 km och nu hade Hanna Bergwall just också passerat Therese. Linda trummade envetet på i sitt inställda tempo strax där bakom.

Skulle de senaste två årens svenska mästarinna Therese Fredriksson få abdikera från tronen?

Tävling in till slutet

När solen gick upp var det ungefär 5,5 timmar kvar. Då vaknade också Therese Fredriksson igen. Humöret gick upp och det syntes på löpningen att nu var det hon som var piggast. Hon tog sig åter förbi Hanna och närmade sig Madeleine. Efter omkring 19 timmar hade tempot ökat igen, till under 6 min/km. Det var bara drygt två timmar kvar av tävlingen när hon passerade Madeleine.

Och sedan kom även Hanna förbi Madeleine just när Happy Hour började. Den sista timmen när musiken och stämningen höjdes mot ett klimax. När alla lytta och krumma tog sig ut ur tält och upp från stolar och ut på banan igen. När publik, support och funktionärer samlades i led vid varvningsområdet och runt banan.

Men Therese var nästan två varv före Hanna. Så nu var väl segern avgjord? Det var 50 minuter kvar när TV-skärmen visade 231,5 kilometer för Hanna. Samma distans hade Therese avklarat 7 minuter och 40 sekunder tidigare.

Klockan 10:30, en halvtimme kvar. Hanna var fortfarande 1,5 varv efter. Men nu hade hennes tempo ökat drastiskt. Först ner under 5:30 och sista halvtimme mot och under 5-minuterstempo. Skulle hon verkligen kunna hinna ikapp Therese, som höll närmare 6-tempo? Var det för tidigt när Therese fick en flagga i handen?

Hanna passerade 240,5 km bara drygt två minuter efter Therese. När restmeter hade kontrollmätts var avståndet blott 389 meter. 16 meter per timme. 5-6 sekunder om det hade handlat om 10 000 meter. Sex hundradelar om de hade tävlat på 100 meter.

För att ta sitt tredje raka SM-guld behövde Therese Fredriksson springa 241,658 km. Hannas resultat blev 241,269 km. Tillsammans med svenska rekordhållerskan Maria Jansson (250,614 från EM-guldet 2016) är det bara de som tagit sig över 240 km.

Men det stannade inte där. Madeleine Wennberg höll ihop det hela vägen in i mål. Med 237,172 km blev det SM-brons, en fjärdeplats genom tiderna och med god marginal över den indikativa VM-kvalgränsen på 230 km.

Linda Wiese behöll fjärdeplatsen hela tiden. Från 10 timmar och framåt var det hon som höll det jämnaste tempot. Ja, de sista 14 timmar lutar hennes tempokurva till och med långsamt åt höger, lite lite snabbare.

235,821 km blev det för Linda Wiese, i hennes andra 24-timmarslopp. Ett resultat som alla andra år i historien hade gett SM-guld. Och nästan 6 km över den indikativa VM-kvalgränsen.

Om man leker med tanken att lägga ihop de tre bästa resultaten för att jämföra med vad som krävdes för lag-VM-medalj i Taipei 2023, då fattas bara 6 km till vinnande Polen. Ja, även om man skulle välja dem som placerade sig 2-4 i SM hade resultaten överstigit Japans silverresultat. Och då slog ändå Miho Nakata världsrekord.

Då vet vi att även Sandra Lundqvist, som sprang 235,9 km inomhus i Espoo i februari, liksom Therese Fredriksson är förhandsnominerad. Fem kvinnor där vilken kombination som helst skulle kunna ge lagmedalj i VM. Skriv upp 18-19 oktober i kalendern. Då går VM i Albi.

Då ska man tänka att tre av de fyra kvinnor som var med på (eller uttagna till) VM senast inte ens är med på den här listan. Det är en fantastisk bredd på svensk 24-timmarslöpning nu, mest noterbart på damsidan.

Sju över 200, tio över 180

När det går så bra för så många i toppen kommer andra fina resultat i skymundan.

Sara Holmström Ottinge, som ofta har en krånglande mage när inte annat ställer till det, hade ganska stora problem runt 7-9 timmar. Men sin vana trogen kämpade hon sig igenom dem och även om tempokurvan fortsatte vara hackig nådde hon sitt näst bästa resultat någonsin. 2023 blev det SM-silver på 223,857 km. Nu räckte 220,262 km till en femteplats.

Och Jessica Ström då? Ja, efter den extremt jämna första halvan och kraschen efter 14 timmar blev de sista 10 timmarna mer av en kamp. Men framåt gick det. Och 209,245 km är bara 3,5 km från personbästat när hon vann PRT 2023.

Nog nämnt om alla förhandsfavoriter. Jenny Stengård nämndes inte ens i min förhandsartikel. 184 km på PRT senast var tydligen inte tillräckligt, även om hon då nådde 110 km under den första halvan. Och hon vann ju ändå Black River Run 100 miles. Hon var före Jessica fram till att hon nådde 200 km. Men där, efter 22:38, tog löpsteget slut och det blev mest promenerande fram till slutskottet. 207,121 km som 49-åring, ja nästa år räcker det med 190,647 km för åldersrekord i K50.

För den distansen sprang nämligen åttan i tävlingen, två år äldre Malin Yngström. När hon fyllde 50 firade hon med ett eget 24-timmars tillsammans med vänner och familj. När hon nu gjorde det på riktigt blev det alltså åldersrekord.

Även Anna Bylund och Jenny Våhlin nådde över 180 km, samtliga på topp 10 alltså. Anna har en ganska kort meritlista när det gäller ultralöpning, som fram till nu inte inbegripit några tidslopp. 40-årspresenten High Coast Ultra, 26 varv i High Coast Backyard och ironman hade i alla fall tränat upp uthålligheten.

Inte heller Jenny hade gjort något tidslopp tidigare, i hennes meritlista hittar vi främst Ultravasan och några backyards (som mest 18 varv).

Tio svenska kvinnor över 180 km i samma tävling. Det har aldrig tidigare hänt.

Resultat, SM i 24-timmars, damer

1. Therese Fredriksson, Borås LK, 241,658 km
2. Hanna Bergwall, Hammarby IF, 241,269 km
3. Madeleine Wennberg, Umara SC, 237,172 km
4. Linda Wiese, Umara SC, 235,821 km
5. Sara Holmström Ottinge, Umara SC, 220,262 km
6. Jessica Ström, Umara SC, 209,245 km
7. Jenny Stengård, Värmdö IF, 207,121 km
8. Malin Yngström, OK Tisaren, 190,647 km
9. Anna Bylund, Stöcke TS Järnet, 188,512 km
10. Jenny Våhlin, Upsala IF, 181,821 km

Samtliga resultat

Åldersrekord och veteranmästerare

Av de redan nämnda blev det dessutom åldersrekord för Therese Fredriksson (K35), Linda Wiese (K40) och Malin Yngström (K50). Utöver det slog Sveriges äldsta 24-timmarslöpare på damsidan, Annlill Permats, sitt eget rekord i K75. Det nya rekordet lyder på 108,489 km.

Svenska mästare i veteranklasserna blev följande:

• K35: Therese Fredriksson, Borås LK, 241,658 km
• K40: Linda Wiese, Umara SC, 235,821 km
• K45: Sara Holmström Ottinge, Umara SC, 220,262 km
• K50: Malin Yngström, OK Tisaren, 190,647 km
• K60: Maria Hed, Kristinehamns MSK, 172,424 km
• K65: Lisa Amundsson, Strömstad LK, 164,577 km
• K75: Annlill Permats, Dala-Floda IF, 108,489 km

165 km i rullstol

Vi måste förstås också nämna Louise Svensson, eller Bisse som hon kallas. För sex år sedan bröt hon en ryggkota och blev förlamad när hon föll av en häst. Efter 3,5 månader på sjukhus kom hon till slut hem i rullstol.

I den rullstolen tog hon sig 164,88 km under VXO Ultrafest. Det kan vara det längsta en kvinna har gjort på 24 timmar. Det verkar i alla fall inte gå att hitta någon notering annat än för 100 miles, eller 24-timmars för herrar. Definitivt är att ingen annan svensk kvinna har gjort något liknande.

När temperaturen visade 0 och alla utom Therese Fredriksson tog på sig varmt var det kanske en som frös extra mycket. Händer och ben vill gärna ha det lite varmare när man ska rulla timtals i rullstol.

Louise “Bisse” Svensson var namnet alltså. Sveriges bästa ultrarullare.

Mer i Ultraaktuellt

I podden Ultraaktuellt kan ni senare i veckan se fram emot flera intervjuer och mycket SM-snack. Kanske i fler än ett avsnitt.