SM i 24-timmars (herrar) - svenskt rekord av Elov Olsson

VXO Ultrafest 2025, med SM på 100 km och 24-timmars.
Ända sedan Erik Olofsson slog svenskt 24-timmarsrekord med 72 meters marginal i det första VXO Ultrafest 2022 har det varit omöjligt att toppa. Ändå har det hänt, varje år. Svenskt rekord av Tobbe Gyllebring 2023. Världsrekord i M80 av Bo Pelander förra året, på både 100 miles och 24-timmars. Och i år ännu ett svenskt rekord på 24-timmars, av SM-vinnaren Elov Olsson.
Ja, även om det till stora delar var damernas tävling i år fanns spetsen på herrsidan. 284,699 km lyder Elov Olssons nya svenska rekord på. Med det är han nia i världen genom tiderna och seglar upp som en medaljkandidat till VM i oktober.
Egentligen visste man att det skulle bli så. Elov hade uttryckt 285-290 km som A-mål. Och Elov brukar göra vad Elov säger. Men 24-timmars är inte enkelt för någon. Inte ens Erik Olofsson har varit så oförmögen att ta sig fram för egen maskin, som Elov Olsson var efter målgång. Gräsmattan fick lite extra gödning just när han kallades upp till prispallen som SM-guldmedaljör.
Traillöparna fick tråkigt
Medan det var dramatik in i det sista i damtävlingen var herrtävlingen som tävling betraktad relativt ospännande i år. Bill Öster fick tråkigt och klev av efter 10 timmar. Magnus Rabe fick tråkigt och klev av innan det hade gått 15 timmar. Detta trots att båda låg på andra plats när de klev av. Men ett 24-timmarslopp på en 821 meter lång varvbana behöver löpare med ett tydligt varför. Bill och Magnus trivs bättre på stigarna. Och även om Magnus Rabe hade uttryckt en vilja att springa VM med Elov är det Val d’Aran by UTMB i början av juli som är det han tränar mot.
Tidigare Ultravasanvinnaren och flerfaldige landslagsmannen på 100 km, Fritjof Fagerlund, skulle han kunna hantera ett dygns nötande? Nej, inte den här gången i alla fall. Halvvägs hade han nått 127 km, men muskler som inte ville mer och någon slags överbelastningskänning i ett knä gjorde att även han klev av när den andra halvan började.
Inte den här gången heller för Erik
Så var det Erik Olofsson då. EM 2022 slutade med rhabdosympton. I VM 2023 blev han sjuk, efter att ha varit på plats i Taiwan i god tid, i sitt livs form. På SM förra året blev det åter rhabdokänning tidigt, trots till synes optimala förberedelser. Revanschen i Norge i juni fick avbrytas på grund av värme som omöjliggjorde bra resultat. På PRT blev det yrsel som han inte återhämtade sig från.
Ja, ni ser. Efter att 2022 ha slagit svenskt rekord med 72 meters marginal efter en historiskt stark avslutning och året efter klarat VM-kvalgränsen med 38 meters marginal, trots stora problem, har varje nytt försök slutat i förtid. Den här gången hade han åtminstone föresatt sig att ta sig “i mål”, oavsett hur det gick, även om ambitionerna förstås var satta till minst 260 km, som även i år är den indikativa VM-kvalgränsen.
Men inte ens supporten Johnny Hällneby kunde hålla problemen tillbaka heller denna gång. Efter flera försök till omstart och att få yrsel och annat att försvinna blev avslutningen istället något helt annat än att jaga VM-kvalgränser. Några varv med dåvarande svenske rekordhållaren Tobbe Gyllebring och några med hans arvtagare Elov Olsson blev en fin syn för oss som stod bredvid. Några varv kom alla de tre senaste svenska rekordhållarna springandes efter varandra.
Gottberg nådde målet till slut
När Magnus Rabe hade klivit av var det istället Mikael Gottberg som efter stabilt nötande hade tagit sig upp på andraplatsen. Halvvägs hade Tobbe Gyllebring kommit lika långt, 135,5 km. Men den senare hade fått problem med höftböjaren och började se den indikativa VM-kvalgränsen glida bort i nattmörkret.
Men Gottberg trummade på. Drömmen som väckts på Bislet för sex år sedan, att få springa ett internationellt mästerskap i landslagskläder, verkade till slut kunna bli sann. Hans normalt lätt bakåtlutade stil blev dock alltmer bakåtlutande. När 237 km hade passerats efter 21 timmar och 20 minuter klättrade kilometertiderna över 6 minuter. Då hade han redan fått ringa i personliga rekord-klockan.
En timme senare var tempot uppe i över 6:30 min/km. Men han höll i. Med blott 4,5 minuter kvar av tävlingen passerade han så den varvning när distansen officiellt passerade över 260 km. Då hade han haft dimsyn och knappt tagit sig runt i kurvorna. Dennis Nilsson hade hittat ett nytt syfte med tävlingen när han fick agera ledsagare. 260,638 landade siffrorna på när det sista delvarvet hade kontrollmätts. Som åttonde svensk genom historien passerade han 260 km.
Fjärde raka medaljen för Tobbe
Men vad hände med Tobbe Gyllebring då? Ja, trots problem med höftböjare och lår lyckades han efter en omstart hitta tillbaka till något slags tempo igen. Den där indikativa VM-kvalgränsen hade han nog gett upp vid det laget. Men en stark avslutning gjorde att han ändå kom nära. 257,854 km ledde till en fjärde raka SM-medalj. Silver-guld-guld-brons är hans medaljsamling, med en stabilitet som få. Kan det bli en tredje chans i ett internationellt mästerskap?
Ja, för med en Elov Olsson i laget har Sverige goda medaljchanser. Faktum är att årets SM-resultat med god marginal hade gett ett lagsilver på senaste VM. Men formellt är det bara två som har tagit sig över VM-kvalgränsen på 260 km. Men det är en indikativ gräns. Och Erik Olofsson ska försöka igen.
Svenskt rekord av Elov
Den här dagen stod dock initialerna E.O. för Elov Olsson. Ett namn som vid det här laget är välbekant för de flesta som följer ultralöpning. I november 2023 slog han svenskt ultramaratonrekord på 100 miles, på en tid som är den tredje bästa i världen genom tiderna. För ett år sedan kom han sjua i Comrades Marathon, världens största ultratävling. Han har tidigare tävlat i VM både på 24-timmars och trail, men det är raden 11-10-7-12 i VM på 100 km som har visat hans internationella klass.
När han nu har valt att på allvar ge 24-timmars en chans igen gav det också resultat. Med Lantz-bröderna, Johan och Joacim, i det väloljade supportteamet från Ockelbomaffian, såg Elov ut som Elov brukar göra, med ett smidigt och för distansen anpassat löpsteg och lätt leende på läpparna. Varv efter varv räknades in, även om kroppens signaler hade krävt vissa anpassningar i planen.
Med en dryg timme kvar passerades Tobbe Gyllebrings svenska rekord och rekordklockan klingade. Och tempot fortsatte omkring 5 min/km till slutskottet ljöd över tävlingsområdet. Exakt vad som sedan kom ut ur Elovs mun, både i form av ljud och vätskor, är öppet för tolkning. Sällan har någon varit så utpumpad efter en 24-timmarstävling. Det var fem år sedan hans senaste genomförda 24-timmarstävling. På VM i oktober kan han ha god nytta av att åter ha utsatt kropp och knopp för den brutala belastning som 24-timmarslöpning på den nivån innebär.
Nia i världen genom tiderna alltså. 18-19 oktober går VM i sydfranska Albi.
Dom där bakom
Pallplatserna blev det aldrig riktigt någon tävling om. Men Kennie Pussinen tog ytterligare ett rejält kliv framåt när han gled in på 243,395 km som ohotad fyra. 38-åringen, well han fyller 6 maj, från Uppsala debuterade i disciplinen i den pandemitävling i Tärnsjö när Elov Olsson sprang 263 km. På SM 2023 tog han sig för första gången över 200 km, för att genom en andraplats på Personliga Rekordens Tävling (PRT) senare samma år förbättra personbästat till 225 km. I varje tävling har han förbättrat sig med 17-25 km och så även nu. 243,395 km hade sånär gett SM-guld förra året.
Finländaren Mikko Sallinen klarade den finska A-gränsen till VM med nya personbästat 234 km. Men femteplatsen i SM-tävlingen gick till Rasmus Stenemo, tvåfaldig deltagare i lag-VM i backyard ultra. På PRT i december fick han för första gången en energiplan att klaffa i ett 24-timmars. Den här gången gick det något hackigare, men ändå fem kilometer längre. 223,162 km och en femteplats. Samma placering fick han i riksmästerskapet 2015, men då räckte det med blygsamma 150 km.
Efter Erik Olofsson på sjätteplatsen slog Tomas Kvapil nytt personbästa med 219,2 km. Sviten 6-5-4 började därmed alltså om i andra änden av skalan. 56-åringen gick för Martin Scharps M55-rekord, vilket rann ur händerna under morgontimmarna. Men sju svenska herrar över 219 km alltså, det har aldrig tidigare hänt i samma tävling.
Daniel Bååth (nytt PB med knappt 204 km) och 24-timmarsdebutanten Linus Lidström, 202 km, tog sig också över 200-strecket.
Nämnas kan också att Bertil Palmqvist tog SM-guld i den äldsta åldersklassen M75. Därmed är han nu också officiellt medlem i 40-årsklubben, med minst 40 år mellan första och senaste ultratävlingen över minst 50 miles. Rune Larsson tog sig först in genom sin målgång i Lejonbragdens 40-årsjubileum i höstas.
Vinnare i veteran-SM
- M35: Elov Olsson, Ockelbo SK, 284,669 km
- M40: Mikael Gottber, IF Kville, 260,638 km
- M45: Erik Olofsson, IF Mantra Sport, 222,264 km
- M50: Filip Joelsson, Värmdö IF, 166,205 km
- M55: Tomas Kvapil, Eskilstuna FI, 219,258 km
- M60: Joakim Ahlin, Team Ultrasweden LK, 171,662 km
- M65: Anders Västerberg, Team Ultrasweden LK, 147,140 km
- M75: Bertil Palmqvist, Bälinge IF, 92,856 km