The Gax 100 Miles 2019 - sandaler, löpglädje, värme och navigeringsdramatik

The Gax 100 Miles var Sveriges första 100-milestävling, när den gick för första gången 2006. Arrangemanget håller fortfarande en låg profil, få i Ystad eller på andra ställen på Österlen, känner till vad det är för trötta, lunkande personer som passerar förbi med sina konstiga ryggsäckar. 

Antalet deltagare är maximerat till 70, officiellt för att det är vad Länsstyrelsen tillåter när man springer genom Stenshuvuds nationalpark och Verkeåns naturreservat. Det har gjort att det är svårt att få en plats, då de säljer slut snabbt när de släpps.

Tidigare fanns inga klockor med gpx-filer och löparna hade ingen support utöver de tre vätskestationerna vid 43, 80 och 131 km (och två obemannade vattenstationer). Numera är det många bilar som möter upp löpare på olika platser, så att man inte ska behöva bära med sig lika mycket. Ändå är just de stora avstånden mellan vätskestationer en av loppets stora utmaningar. En annan utmaning är navigeringen, även om det är betydligt enklare med modern teknik.

Just navigeringen fick en avgörande betydelse i damklassen precis i slutet av banan. Men vi börjar med herrklassen. 

Herrarna

Värme och gassande sol präglade lördagen. Av de främsta över de solexponerade fälten fram till första vätskestationen i Magleberg efter 43 km fick tre stycken, varav två huvudfavoriter, bryta. Mikael Hedman ledde med 8 minuter i Magleberg, men blev illamående och kunde inte fortsätta. David Rydstedt fick återigen problem med ryggen och aviserade att det är sista gången som han startar på 100 miles. Daniel Ljungdahl spydde tills ingen energi bokstavligen längre fanns kvar i kroppen.

Av dem som slutligen tog sig i mål var det  Victor Lundqvist och Andreas Järlstig som startade mest optimistiskt och kom till Magleberg strax under 4 timmar. Markus Forsström och Patrik Alvånger följde drygt 10 minuter efter, medan den tredje föhandsfavoriten, sandallöpare Gustaf Sjösvärd, öppnade förhållandevis lugnt och nådde Magleberg 20 minuter efter Victor och Andreas.

- Jag försökte hålla mig nära min MAF-puls, vilket brukar bli ganska lugnt i såna här sammanhang till en början. Men om man håller det så blir det ett ganska högt tempo mot slutet. Eftersom du aldrig får en syreskuld i det tempot så orkar du ju hålla det länge, berättar Gustaf.

Ytterligare 5 minuter bakom kom ännu en sandallöpare, Matteo Mellquist, tillsammans med en optimistiskt öppnande Anders Ahlgren och Fredrik Hagfjäll (som sedermera bröt).

- Jag startade lugnt och helt utan ambitioner. Min tanke var att inte stanna och gå förutom branta backar och det lyckades jag hålla förutom stranden innan Kåseberga, berättar Matteo Mellquist.

Vid 56 km kom Victor och Andreas ifatt en alltmer plågad Mikael. När de nådde Verkeån några kilometer senare fick Andreas problem och Victor var nu ensam i ledningen. Halvvägs i Haväng ledde Victor på ca. 8.19, omkring 12 minuter före Gustaf som sakta men säkert hade avancerat uppåt i fältet. Matteo, Markus och Andreas kom in ytterligare några minuter bakom och strax därefter Patrik.

- I stort tänkte jag att det var bra att hålla upp tempot i början och siktade på att nå Haväng på 8 timmar. Första halvan fungerade, men med alldeles för mycket vätskebrist. Var väldigt trött i musklerna, även om jag centralt kände mig stark, säger Victor Lundqvist.

Vi stannar ett tag halvvägs, när de tre slutgiltiga medaljörerna alltså hade intagit de tre toppositionerna. Vilka är dom tre? Gustaf Sjösvärd, Matteo Mellquist och Victor Lundqvist. Gustaf kan du läsa mer ingående om ett eget inlägg.

Matteo Mellquist

Trea i Haväng var alltså den andra av tävlingens tre sandallöpare, Matteo Mellquist (den tredje, Fredrik Arwidsson sprang in på 9:e plats). Matteo är en 41-åring från Malmö som aldrig hade sprungit längre än 80 km tidigare. Han började med löpning sent i livet, men har sakta men säkert utvecklats till prestationen på Gax, som är hans klart största merit hittills.

Matteo studerar till näringsterapeut och gör liksom Gustaf medvetna kostval för en god hälsa, vilket uppenbarligen även fungerar bra för att prestera.

- Jag kör alltid ketogent med undantag för vissa tävlingar. Aldrig kolhydrater vid någon träning. Springer inte heller med pulskoll eller koll på tempo, springer som det känns skönt och pressar på när det finns att ta av, säger Matteo.

Hans träningsbana började med OCR och crossfit vid ungefär 35 års ålder. Redan då var det barfotaskor som gällde, till en början Vivobarefoot. 

- Sen läste jag Born to run och fick mer vatten på min kvarn. Där föddes första tanken på ultra, någon fascination om att kunna fortsätta timme efter timme utan att krokna.

Första ultratävlingen blev Österlen Spring Trail - Simris Alg Ultra i april 2018, då han kom 65:a.

Men löpningen började han egentligen först med för att bli snabbare på OCR. Nu har den kommit att ta över alltmer och han har lämnat sin OCR-karriär bakom sig. Men han hade länge problem med löparknä.

- Sedan hittade jag skinners och sandaler och det fixade min hållning, berättar han.

Efter att ha läst Magasinet Filters artikel om “Kraftprovet”, Christopher McDougall’s uppföljare till boken “Born to run”, har han även blivit allt noggrannare med en ketogen kosthållning.

- Jag tror på fettmetabolism och låg inflammation, paleo/keto, för långvarig hälsa och prestation, det måste gå hand i hand, säger Matteo.

Inte ens vid längre pass eller crossfit som styrketräning använder han kolhydrater, utan låter kroppen vara kvar i ketos. Ofta springer han på fastande mage.

Hans största ultraframgång före Gax var en 14:e-plats på Icebug Xperience Ultra 80K i september. 

Victor Lundqvist

Victor Lundqvist, som alltså ledde halvvägs i Haväng, är en 38-åring från Karlskrona. Han hade gått under radarn i förhandstipset, då hans enda officiella ultranotering var en 11:e-plats på The Gax 100 Miles förra året, på 23:28. 

Men han har även sprungit Krösnabanan Ultra 2017 och 2018, utan att utmärka sig särskilt. För några veckor sedan var han dock med i det lag som slutade 2:a i SMIR (Stockholm Multi Island Run). Victor var i juni också så kallad rektor för 5-årsjubilerande Göta Kanal Run. 

- Jag är nog en ganska anonym löpare som mest springer i egen regi. Dessutom hade jag inte satt så många kronor på att jag skulle ta mig till pallen, säger Victor.

Mängdträning har han i alla fall gott om, 200 mil i löparskorna under 2019, inklusive tre marathon under Göta Kanal Run och sex maror på egen hand.

- Får för mig lite tokigheter ibland och sprang en mara med barnvagn och två ungar för något år sedan. Och tidigare i år en ultra, 50K, på löpband under tiden jag väntade på ett försenat flyg, säger Victor.

Han följer inte något specifikt träningsschema eller någon särskilt träningsfilosofi.

- Jag tänker inte så mycket. Jag bara gör. För mig handlar det verkligen om löparglädje. Har sällan jagat tider eller optimerat träningen för att nå specifika mål. Tycker om när löpningen är kravlös och rogivande. Jag är nog en av de mest oteoretiska löparna du träffat. Borde träna styrka och köra intervaller, men det blir alltid traditionella pass när väl skorna är på.

Andra halvan

Ungefär vid Vik efter ca. 98 km kom Gustaf ikapp Victor och gick för första gången upp i ledningen. Namnet till trots var det dock på partierna med sandstrand som sandalerna inte kom till sin rätt.

Patrik hade vid det laget gått om Markus och var uppe på fjärde plats, med Andreas som sexa. Japanen Yoshihiro Tsunoda avancerade sakta men säkert, men missade vänstersvängen ner mot stranden efter Stenshuvud. 

I Simrishamn, 108 km, ledde Gustaf med omkring 4 minuter före Victor och Matteo, som nu var ikapp honom. Ner till Patrik på fjärdeplatsen skiljde ungefär 40 minuter, med ytterligare 12-13 minuter till Markus och snart även Yoshihiro.

Vid sista vätskestationen i Sandhammaren efter 131 km var Gustafs ledning 25-30 minuter. Patrik kom in till Sandhammaren som fyra, en dryg timme efter Gustaf och nu bara precis före Yoshihiro. Markus på sjätte plats var nästan en halvtimme efter Patrik och hade ytterligare 10-15 minuter ner till Andreas och en starkt avancerande Marcus Callenbring, som hade varit nästan en timme efter Andreas i Haväng.

Victor och Matteo höll länge ihop, det var först på Hammars kullar som Matteo började ta grepp om andraplatsen. Yoshihiro gick ut från Sandhammaren som fyra, med Patrik fortfarande på femte plats. Men på den tuffa stranden vid Kåseberga passerade så Marcus och strax därefter Markus och vid Nybrostrand även Andreas.

Gustaf Sjösvärds segertid, 18.17.45, är den fjärde bästa tiden någonsin på Gax. Matteo Mellquist blev 2:a på 19:20.30 och Victor Lundqvist 3:a på 19:30.59, vilket placerar dem som 8:a och 9:a i Gax 10-åriga historia. 

- Det är ju roligt att äntligen ro in den där första guldplatsen. Jag har sprungit sådana här lopp i ett par år och klättrat lite i placeringar, men jag hade inte räknat med att komma etta, så det känns ofantligt häftigt, säger Gustaf om segern.

Matteo hade inte väntat sig att det skulle gå så bra på Gax.

- Hahaha ja det är ju helt galet... Keto och sandaler verkar ju funka, främst keto tror jag.

Även för Victor var det en överraskning att det skulle leda till en så bra tid och placering.

- Känns fantastiskt - nästan lite overkligt. Ett kul lopp även om jag inte orkade hålla uppe tempot under andra halvan på det sätt jag tänkt mig. Överordnat allt var att tycka att det var kul hela sträckan varför det blev naturligt att växla ner för att inte hamna i ett så utmanande läge att löparglädjen blev lidande, säger Victor, som ändå fick lite blodad tand på tävlandet.

- Även om jag gärna springer själv så får jag erkänna att årets GAX satte lite fart på att kanske tävla lite mer.

Trots den för årets sommar ovanligt påfrestande värmen tog sig 12 löpare under 22 timmar och 20 stycken under 24 timmar, nästan lika många som rekordåret 2017.

Damerna

På damsidan tog som väntat 31-åriga Gunilla Axelsson fron Borlänge  kommandot direkt. I Magleberg efter 43 km var det strävsamma Trollhättan-Vänersborgsparet Annika Askengren Berg och Sofia Kay 13 minuter efter, med 52-åriga norskan Randi Edvarsen på femte plats, 22 minuter efter. 24-åriga ultradebutanten Ellinor Flintberg öppnade optimistiskt och var fyra upp till Magleberg, även om Randi lämnade vätskestationen före henne.

Halvvägs i Haväng hade Randi avancerat till andra plats, bara 10 minuter efter Gunilla. Längs kusten ner till Sandhammaren drygade Gunilla ut försprånget till 18 minuter. 

Åsa Abel, som var femma i Haväng, gick starkt längs kusten och kom ikapp Annika och Sofia (och Tommy Carlsson, som sprang hela vägen med dem) efter Stenshuvud. Mellan Simrishamn och Brantevik fick hon dock släppa dem framför sig igen.

I Sandhammaren efter 131 km var Sofia och Annika ca. 1.40 efter ledande Gunilla och hade vid det laget omkring 50 minuter ner till Åsa.

Navigeringsdramatik

Med 7 km kvar såg segern ut att vara glasklar. Men plötsligt hamnade GPS-pricken på fel sida om järnvägen och mitt i ett villaområde i Ystad… Gunilla hade slappnat av och följt ett gäng till synes nymålade pilar på vägen istället för att svänga söderut ner mot kusten igen. När hon kollade på klockan insåg hon att hon var minst en kilometer från banan. 

- Jag får skylla mig själv, såg ju att jag sprang bort från rutten och i fel riktning. Felspringningen där blev runt fyra-fem kilometer så uppskattningsvis en halvtimme. Det är ju alltid bra med bonuskilometrar, säger Gunilla ironiskt.

Randi kom till punkten där Gunilla sprang fel över 20 minuter senare. När Gunilla till slut äntligen hittade tillbaka ut till kusten vid Ystads saltsjöbad 5-6 minuter efter att Randi hade passerat där, sprang hon dessutom åt fel håll och tappade ytterligare 6-7 minuter innan hon till slut förstod vart hon skulle.

En otrolig forcering de sista 2-3 kilometerna hjälpte inte, Randi var 8 minuter före i mål och fick segerpokalen i handen.

- Först och främst var det väldigt överraskande. Men som jag ofta säger: underskatta aldrig gamla damer! säger Randi Edvardsen.

Det var Randis andra 100-mileslopp, det första var Gax förra året där hon fick uppleva att springa fel ett par gånger.

- Målet i år var att undvika dessa bommar. Och så hade jag ett mål som jag inte vågade prata så högt om, på sub-24. Och ett ännu mer hemligt mål, som jag bara nämnde för kärestan, om att se 22-talet som första siffran på en riktigt bra dag, säger Randi.

Hon fick slita med ett knä som började göra ont redan strax efter 20 km. Annars kände hon sig stark hela vägen. En del av uppladdningen var att gå tvärs över Svalbard i våras.

- 30 dagar med helt enkelt meningslös tung släde efter sig. Rekommenderas!

Segern på Gax var hennes första ultraseger och andra löparseger någonsin, bortsett från ett 5 000-meterslopp där hon var enda deltagaren i sin åldersklass.

- Något av det jag gillar bäst med ultralöpning är alla de trevliga människorna, den avslappnade stämningen och fokuset på att stödja och heja fram varandra mer än att tävla. Allt detta hittar jag fullt ut på Gax.

Randi Edvardsens segertid blev 22:33.10, Gunilla Axelsson blev 2:a på 22:41.10. Annika Askengren Berg och Sofia Kay delade tredjeplatsen på den preliminära tiden 24:18.20. Femma blev 100-milesdebutanten Åsa Abel, 50, på 26:03.16, med 27-åriga Anna Berglöv, som i ultraväg bara sprungit Ultravasan90 tidigare, 6:a på 27.53.53.

Rekordmånga 69 löpare (varav 11 damer) kom till start, varav 52 tog sig i mål.